Barnkalas

Idag har vi varit på barnkalas. Kian hade jättetrevligt men han kändes "på väg att bli sjuk" på väg hem. Mycket riktigt började han hosta och snörvla nu på eftermiddagen. Han ville sova hos mormor inatt så här ligger jag i min ensamhet och försöker läsa min bok.


Efter tre meningar fick jag lägga ner den igen. Jag är så fruktansvärt upprörd och ledsen över vad Sverige går igenom. Så oerhört sorgsen! Mina tankar går till alla dom som drabbades av terrordådet i Stockholm i fredags. Min ilska skrev jag om tidigare..





Blandade känslor efter 10 år

Jag har ännu inte bestämt vad jag vill ta med här i bloggen hädanefter. Om jag ska stänga ner den eller om jag ska fortsätta som förut. Dom senaste två åren har jag varit rätt opersonlig. Jag har valt att inte skriva ut vissa saker och det känns inte som mig. Förr skrev jag om allt. Rubbet. I dagsläget tänker jag en gång extra. Jag kanske har blivit klokare med tiden, vad vet jag. 


Min poäng är att jag i senaste inlägget utelämnade den del som förklarade "mitt strå till stacken". Inte för att jag är rädd för vad någon skall tycka, det har jag aldrig brytt mig om, utan för att jag helt enkelt känner att det inte angår någon annan. Jag har hängt ut mitt privatliv i bloggen i över 10 år! Det är ganska skrattretande. Mittbehov av att skriva har alltid funnits där. Missförstå mig inte. Jag har skrivit för min egen skull, inte till nöje för någon annan även om denna blogg tydligen har roat många genom tiderna.. Haha!

Jag tänker fundera vidare på detta.
Maiden hälsar!



Mitt strå till stacken

Det är inte bara jag som är orolig - livrädd - för åt vilken riktning det här samhället är påväg. Systemkollapsen börjar allt fler människor känna av och inte bara vi, halta och lytta, som via sjukvården redan utkämpar ett inbördeskrig för vår rätt att existera och leva ett värdigt liv. 


Värst är dessa människor med "så länge det inte drabbar mig" mentaliteten. Dom som aldrig behövt se sanningen i vitögat. Dom som försvarar problem som - ännu - inte drabbat dom. Dom som skriker att allt är patriarkatets fel. Dom utan erfarenhet av verkligheten. Dom som rider på enhörningar och tror på riktigt att allt löser sig om vi bara utrotar alla män. F! skrämmer mig. Vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna likaså. 

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om vad jag tycker är fel. Jag väljer dock att höja ribban ett par snäpp och prata för vad som är bra och där har vi ju bara en självklar vinnare, Sverigedemokraterna! Har du ännu inte läst vårat pariprogram, gör det! Även den mest kritiska till vår politik - givetvis baserat på fördomar och okunskap - kommer att häpna över vilken fantastisk politik vi de facto kämpar för. 

In och läs! https://sd.se/



SD


Liten Göteborgare

Denna lilla tokstolle! 


Igår var vi på lekstan med favoriterna. Barnen som vanligtvis inte alls har tid med att sitta still åt helt plötsligt två portioner var. Och glass på det! Det har hänt, aldrig? En mycket trevlig dag! 

Kian vägrar klippa färdigt håret (se bilden med pannkakorna). Hans pedagogiska mormor klippte av hälften när jag inte var hemma.

Jag: "Men vad har ni gjort!?!" 
Hans mormor: "Ja.. Han ville inte mer."
Kian: (Flinar)

Sen dess har jag försökt med allt! Pedagogiska youtubefilmer från frisörsalonger, tittat när Alex-hittar-hobbyn-killen fixar håret, jag har fått nypa honom i topparna för att bevisa en obefintlig känsel, demonstrativt klippt av mig själv tussar, erbjudit honom en sax för egenklipp, en rakapparat, besök hos frisören för närstudier... Vad som helst hade varit bättre! Det finns få saker i mitt liv som stör mig så mycket som när något är ofärdigt, halvklart, inte avslutat, you name it. Ungen vägrar! 

Så, med håret på ända åkte vi till Göteborgs PK-pallats, Stadsbiblioteket och lånade böcker. Efteråt lovade vi Kian att titta på den nakna statyn - fnissa åt snoppen barnsliga som vi är - och Götaplatsens vackra belysning som hans morfar konstruerat. Det var dock inte tillräckligt mörkt för att få till wow känslan tyvärr. Men den som vandrat bredvid poseidon på kvällen vet vad jag menar. Fantastiskt fint! 



Superhjältar behöver också bada

Kian är inne i en utklädningsmani. Oftast involverar detta mormors badrocksskärp, en sjal (mantel) smörknivar i trä, glasögon, vantar och en balaklava. På så vis blir han en ninja/superhjälte. Jag köpte därför hem lite mantlar, masker och en spidermandräkt för att utöka rollspelsutbudet. Nu må ni tro att han är lycklig. 

Varje år får Kian ett infall av total badvägran. Det enda som funkar under dessa perioder är badbomber. Vi har haft dessa från apoteket som färgar vattnet i olika färger. Dom kostar dock en del så för ekonomin och hygienens skull bestämde vi oss för att göra egna badbomber. Det var uppskattat! Våra blev blåa med cocosolja. Kian tyckte inte att det räckte med en i badkaret så han pluppade i fem. Resultatet blev en lukt av bikarbonat i håret. Därför satsar vi på doftämnen i nästa tillverkning..



Detta barn, detta älskade tokiga barn.

Kian är som en duracellkanin. Han är högt och lågt dygnet runt, sover sällan mer än 8 timmar (totalt) och är aldrig tyst eller stilla. Ens när han sover. För en mindre aktiv själ tar detta minst sagt på krafterna. Så till den grad att omgivningen måste tro att jag ljuger. Samtidigt som jag går in i väggen hundra gånger om dagen när den energin jag inte har går back så facineras jag hans outtömmliga energi. Han är helt jävla fantastisk!


Vi har ju varit lediga sen innan Lucia. Först nu har kräksjukan på förskolan gett med sig. Bara därför blev Kian genomförkyld i måndags och jag häromdagen. Vi missade därför Mejas fina 1års kalas idag, så himla tråkigt. Men vi försöker att inte smitta ner våran omgivning.

Vi hänger en hel del hos mormor och har byggt på den allmänna kojan i skogen här bredvid. Hera (familjens shitbull) hjälpte till också. Dock förstod hon inte riktigt det här med att tillföra någonting, hon drog pinnarna bort från kojan istället. 

På hemvägen såg vi en stor hare.
Kian: Titta mamma, en räääääääv!!
Jag: Jag såg! Fast jag är ganska säker på att det var en hare.
Kian: Nej det var en räv!
Jag: Men den var grå älskling, inte orange.
Kian: Då var det en VARG!



T&M

Idag åkte julen ut! Känns väldigt tomt och oglamoröst här hemma. Jag och Kian längtar dock väldigt mycket till våren eftersom vi kan börja odla årets fröer då. Till sommaren ska ungen ha sin balkonglåda full med smultron och jordgubbar som han älskar så. Pallkragarna, tja, vi får se vad vi sätter i dom.


Taurus & Minus har precis fått en dusch och skalkontroll. Nu mumsar dom på sitt favoritkäk, friterad gråsugga... Nej, förlåt. Fiskfoderflingor uppblötta i vatten med kalkpulver. 

Visst har dom vuxit lite? Jag tycker mig se en centimeters skalutväxt iallafall. Titta på Minus (höger i bild) skal, där syns lite orangefärgade fläckar av vad jag tror är pigment av dom kommande nya ränderna. Spännande!



Kommentarer om vädret är överflödiga..

Vi tog oss iallafall ut i den snöstorm som var, vilken dag det nu var, för att åka till lekstan med mormor. Kian har tjatat hål i huvudet på mig sedan vi var där sist. Måttligt frusna fick vi också handlat och fyndat mattor till hemmet. 


Idag trotsade vi kylan tillsammans med morfar för att hämta ut ett paket, leka lite utomhus och handla middagsmat innan vi gav upp och gick hem till mormor. 

Tanken var ju att vi idag skulle packat ner julen här hemma. Men timmarna bara försvann och när lilleman hade badat så fann vi det trevligare och nödvändigare att läsa sagor istället. 

Kanske hinner vi det imorgon? Eller så kan det kanske stå kvar till nästa jul?



Årets första dag

Den blev väldigt bra den här dagen. Vi tog ungarna till lekstan! Det kan väl dock aldrig gå fel. Synd bara att Jennie och barnen inte kunde komma idag. Vi måste försöka få till våra träffar oftare, det blir ju alltid så fantastiskt trevligt när vi väl lyckas samla allihop på samma plats, samma tid. Det är fan en bedrift. Och jag har bara en unge..


Den ungen dock, kan räknas som tre. Han har haft så roligt idag att han inte ens hade tid för en glass. Tre bitar av en morotskaka hade han tid med innan det var dags att springa vidare. 

Som avslut lurade jag fem ungar och tre vuxna till fel hållplats där vi snällt stod och väntade tills bussen inte kom... Förlåt! 



Hej då 2016

Nu hoppas vi att 2017 blir ett fantastiskt år! Så här på sista timmen innan det nya året tar sin början tänkte jag - för minnets skull - köra en bildbomb från 2016. Gott nytt år allihop!




RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.