Liten Göteborgare

Denna lilla tokstolle! 


Igår var vi på lekstan med favoriterna. Barnen som vanligtvis inte alls har tid med att sitta still åt helt plötsligt två portioner var. Och glass på det! Det har hänt, aldrig? En mycket trevlig dag! 

Kian vägrar klippa färdigt håret (se bilden med pannkakorna). Hans pedagogiska mormor klippte av hälften när jag inte var hemma.

Jag: "Men vad har ni gjort!?!" 
Hans mormor: "Ja.. Han ville inte mer."
Kian: (Flinar)

Sen dess har jag försökt med allt! Pedagogiska youtubefilmer från frisörsalonger, tittat när Alex-hittar-hobbyn-killen fixar håret, jag har fått nypa honom i topparna för att bevisa en obefintlig känsel, demonstrativt klippt av mig själv tussar, erbjudit honom en sax för egenklipp, en rakapparat, besök hos frisören för närstudier... Vad som helst hade varit bättre! Det finns få saker i mitt liv som stör mig så mycket som när något är ofärdigt, halvklart, inte avslutat, you name it. Ungen vägrar! 

Så, med håret på ända åkte vi till Göteborgs PK-pallats, Stadsbiblioteket och lånade böcker. Efteråt lovade vi Kian att titta på den nakna statyn - fnissa åt snoppen barnsliga som vi är - och Götaplatsens vackra belysning som hans morfar konstruerat. Det var dock inte tillräckligt mörkt för att få till wow känslan tyvärr. Men den som vandrat bredvid poseidon på kvällen vet vad jag menar. Fantastiskt fint! 



Superhjältar behöver också bada

Kian är inne i en utklädningsmani. Oftast involverar detta mormors badrocksskärp, en sjal (mantel) smörknivar i trä, glasögon, vantar och en balaklava. På så vis blir han en ninja/superhjälte. Jag köpte därför hem lite mantlar, masker och en spidermandräkt för att utöka rollspelsutbudet. Nu må ni tro att han är lycklig. 

Varje år får Kian ett infall av total badvägran. Det enda som funkar under dessa perioder är badbomber. Vi har haft dessa från apoteket som färgar vattnet i olika färger. Dom kostar dock en del så för ekonomin och hygienens skull bestämde vi oss för att göra egna badbomber. Det var uppskattat! Våra blev blåa med cocosolja. Kian tyckte inte att det räckte med en i badkaret så han pluppade i fem. Resultatet blev en lukt av bikarbonat i håret. Därför satsar vi på doftämnen i nästa tillverkning..



Detta barn, detta älskade tokiga barn.

Kian är som en duracellkanin. Han är högt och lågt dygnet runt, sover sällan mer än 8 timmar (totalt) och är aldrig tyst eller stilla. Ens när han sover. För en mindre aktiv själ tar detta minst sagt på krafterna. Så till den grad att omgivningen måste tro att jag ljuger. Samtidigt som jag går in i väggen hundra gånger om dagen när den energin jag inte har går back så facineras jag hans outtömmliga energi. Han är helt jävla fantastisk!


Vi har ju varit lediga sen innan Lucia. Först nu har kräksjukan på förskolan gett med sig. Bara därför blev Kian genomförkyld i måndags och jag häromdagen. Vi missade därför Mejas fina 1års kalas idag, så himla tråkigt. Men vi försöker att inte smitta ner våran omgivning.

Vi hänger en hel del hos mormor och har byggt på den allmänna kojan i skogen här bredvid. Hera (familjens shitbull) hjälpte till också. Dock förstod hon inte riktigt det här med att tillföra någonting, hon drog pinnarna bort från kojan istället. 

På hemvägen såg vi en stor hare.
Kian: Titta mamma, en räääääääv!!
Jag: Jag såg! Fast jag är ganska säker på att det var en hare.
Kian: Nej det var en räv!
Jag: Men den var grå älskling, inte orange.
Kian: Då var det en VARG!



T&M

Idag åkte julen ut! Känns väldigt tomt och oglamoröst här hemma. Jag och Kian längtar dock väldigt mycket till våren eftersom vi kan börja odla årets fröer då. Till sommaren ska ungen ha sin balkonglåda full med smultron och jordgubbar som han älskar så. Pallkragarna, tja, vi får se vad vi sätter i dom.


Taurus & Minus har precis fått en dusch och skalkontroll. Nu mumsar dom på sitt favoritkäk, friterad gråsugga... Nej, förlåt. Fiskfoderflingor uppblötta i vatten med kalkpulver. 

Visst har dom vuxit lite? Jag tycker mig se en centimeters skalutväxt iallafall. Titta på Minus (höger i bild) skal, där syns lite orangefärgade fläckar av vad jag tror är pigment av dom kommande nya ränderna. Spännande!



Kommentarer om vädret är överflödiga..

Vi tog oss iallafall ut i den snöstorm som var, vilken dag det nu var, för att åka till lekstan med mormor. Kian har tjatat hål i huvudet på mig sedan vi var där sist. Måttligt frusna fick vi också handlat och fyndat mattor till hemmet. 


Idag trotsade vi kylan tillsammans med morfar för att hämta ut ett paket, leka lite utomhus och handla middagsmat innan vi gav upp och gick hem till mormor. 

Tanken var ju att vi idag skulle packat ner julen här hemma. Men timmarna bara försvann och när lilleman hade badat så fann vi det trevligare och nödvändigare att läsa sagor istället. 

Kanske hinner vi det imorgon? Eller så kan det kanske stå kvar till nästa jul?



Årets första dag

Den blev väldigt bra den här dagen. Vi tog ungarna till lekstan! Det kan väl dock aldrig gå fel. Synd bara att Jennie och barnen inte kunde komma idag. Vi måste försöka få till våra träffar oftare, det blir ju alltid så fantastiskt trevligt när vi väl lyckas samla allihop på samma plats, samma tid. Det är fan en bedrift. Och jag har bara en unge..


Den ungen dock, kan räknas som tre. Han har haft så roligt idag att han inte ens hade tid för en glass. Tre bitar av en morotskaka hade han tid med innan det var dags att springa vidare. 

Som avslut lurade jag fem ungar och tre vuxna till fel hållplats där vi snällt stod och väntade tills bussen inte kom... Förlåt! 



Hej då 2016

Nu hoppas vi att 2017 blir ett fantastiskt år! Så här på sista timmen innan det nya året tar sin början tänkte jag - för minnets skull - köra en bildbomb från 2016. Gott nytt år allihop!




Existentiella frågor

Kian har alltid varit väldigt djup och frågvis. Trots hans energiska, vimsiga yttre så finns där en väldigt känslig och klok kille. Kian kontrar alltid med ett "varför?". 


Vi har för längesen gått igenom det här med hur barn blir till och hur dom kommer ut. Döden har också varit på tal men mest av nyfikenhet, inte av oro. Ni vet den där oron som brukar komma som en käftsmäll när man är barn. Jag minns min egna skräckupplevelse av ångest när insikten om att vi alla kommer att dö slog mig. Denna ångestladdade upptäckt gjorde Kian ikväll. Hur tröstar man ett barn som skriker "jag vill inte döööööööö", "jag vill inte bli gammaaaaal" osv? Det är inte så lätt. För att släta över - som vissa föräldrar säkert gör - och svara att "det kommer du aldrig göra" vore taskigt. Att baka in en lögn om odödlighet för att slippa hantera rädsla och ångest hos sitt barn vore inget annat än absurt och olämligt. 

Därför har vi haft ett långt samtal ikväll. Med många tårar. Men på något sätt så känns det bättre att den här bomben kom nu. För är det något ämne som jag tänkt skulle bli jobbigt så vore det just samtalet om döden. Kanske för att det gör så förbaskat ont att förlora någon. 





Kampen om mullbären

Jag har precis städigt färdigt hos snäckorna. Kollade om det hade kommit några ägg men det hade det inte. Planterade också in tre små växter, satte in nytt sepiaskal och byggde färdigt grottan. Till det roliga, dom fick prova (torkade och sedan uppblötta) mullbär och tranbär. Vilken succé! Tentaklerna slog ju nästan blixtar i kampen om mullbären. Dessa söta små varelser.


Läste aldeless nyligen om (land)sniglars anatomi och det var väldigt intressant information! 

"The cerebral ganglia of the snail form a primitive brain which is divided into four sections. This structure is very much simpler than the brains of mammals, reptiles and birds, but nonetheless, snails are capable of associative learning.[8]"
källa - https://en.m.wikipedia.org/wiki/Land_snail



Julafton 2016

Vilken härlig Jul vi har haft! Först uppesittarkväll med ostbricka, julgodis, cider och bingolotter. På julaftonsmorgonen fick Kian öppna några paket att sysselsätta sig med. Sen blev det glögg och Kalle Anka, Julmat och till sist kom den efterlängtade tomten till Kian. Precis innan tomten knackade på dörren började det att åska här i Göteborg, Kian är livrädd för åskan så jag drog en passande lögn för dagen att det minsann bara var renarna som landade och stampade på taket. Detta köpte han rakt av, stackars barn, och varje gång det mullrade till så var det bara Rudolf som var otålig att komma iväg till nästa barn. Han har visserligen inte heller märkt att tomten är en förklädd morfar... 


Vi ringde videosamtal till morbror som var på jobbet och sen till kusinen för att önska god jul. 

Kian somnade sent, men väldigt nöjd, vilket jag tycker är helt okej på julafton. Lite för mycket julmust, lite för mycket godis, lite för mycket presenter ja lite för mycket av allting faktiskt. Precis som det ska vara! 

Vet ni vad? Jag fick en ny iphone! Mina föräldrar, vad jag älskar er. Tusen tusen tack! Min gamla är så gammal att jag måste hämta ett nytt simkort för att kunna byta telefon, haha. Som min mamma sa, "det var ju bara en tidsfråga innan den braka ihop".

Vi tackar för en härligt underbar jul!






RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.