Det finns ingen som kan stressa en nybliven mamma mer än hennes hungriga bebis..

Det är ett faktum! Framför allt dom där första veckorna i bebisens liv. Nu, när pojken min snart blir 2 månader (den 8:e januari) känner jag mig hyfsat varm i kläderna.

Jag vaknar av att bebis börjar bli hungrig. Bebisljuden är ännu milda. Jag skyndar mig ut i köket för att värma den där flaskan, helst till rätt temperatur innan speglarna i hemmet börjar spricka. Jag hör hur bebis övergår till en misslyckad tondöv operasångare och stressen är vid det här laget (trots att det bara har passerat 2 minuter och 14 sekunder) så hög att jag både har sprungit in i dörren - mimat alla svordomar jag kan över min nykrossade tå - bränt mig på minst två fingrar och i samma veva sprungit som en projektil mellan bebis i sängen och flaskan i köket för att stoppa in den där förbaskade nappen som åker ut var tredje sekund. Bebis låter som om den håller på att dö och man är helt övertygad om att grannen inom två minuter har ringt till både socialtjänsten, bris och säpo. Med flaskan i handen, rusar jag till sängen och fångar en handduk i farten för den kommande rapningen. Slänger mig snabbt i matningsposition och styr den stela makaronen till bebis rätt med flaskan snabbt in i munnen. Det dröjer tre sekunder innan lugnet råder och en förnöjd bebis nästan flinar åt mig medan magen sakta fylls. Där sitter jag, svettig som en gris och tinnitus värre än Alice Cooper!

Jag säger till mig själv. Varför stressar du så? "Men han va ju hungrig" svarar mammarösten kvickt! Och alla nyblivna mammor vet precis vad jag talar om! Inom loppet på 4 minuter har jag vänt upp och ner på hela köket, slått mig halvt fördärvad och klandrat mig själv till den värsta mamman i heeeeela världen för att min bebis får svälta, i 3 minuter och 57 sekunder...



Inget annat än kärlek

Ja, ni ser ju själva, det slår ju nästan gnistor mellan dom! Kian har så otroligt fina morföräldrar ska ni veta. Herregud vad älskad han är den där lille sjukligt starka och envetna mattoken <3

Vi är på bättringsvägar.. Kanske man snart kan börja träffa folk - "nu är vi hemma från bb" - sådär 6 veckor senare... Vi ska träffa en läkare den 7:e, håll tummarna för vår skull är ni snälla! Vi hoppas på en friskförklaring sen kan vi börja leva som man ska!

Det ska bli så roligt att äntligen få presentera kusinerna för varandra, dom är ju trots allt födda samma år! <3



Mitt älskade barn



Alltså, folk är så fega!

Bara för att du som svensk älskar ditt Sverige, men ratar våra svenska fega politikers felprioriteringar i vårt samhälle, då är man rasist!

Detta (se nedan) läste jag och det är exakt vad jag tänker om vården och äldrevården! Det är inte konstigt att SD får fler och fler röster. Dom verkar vara det enda parti med medmänsklighet över huvud taget.

I mina ögon är det Reinfeldt som är hitler!

"[labelstart]INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD[labelend] Jag vill ge annan bild av vem eller vilka som röstar på SD. Själv tillhör jag gruppen: kvinna, medelålders, bra inkomst, högutbildad – tvärtemot vad dagspressen vill göra gällande då de skriver om vilka som röstar på SD.

Min resa från M till SD är ganska okomplicerad egentligen. Jag har följt hur Sverige under de sista 20 åren förändrats markant. Jag har sett och upplevt hur sjukvården försämrats ekonomiskt. Jag har följt hur många patienter fått lida för att det ej finns ekonomiska resurser att göra olika ingrepp eller utredningar. Jag har följt hur åldringsvården sakta sjunker ner i ett träsk av icke mänskligt omhändertagande när det gäller personalresurser, aktiviteter, mathållning samt övriga elementära medmänskliga baskrav.

Jag har följt personalens frustration över hur våra gamla och sjuka får ligga i blöta blöjor, blöta sängkläder, hur det inte finns tid att vara medmänskligt och sitta ner och samtala eller lugna oroliga och dementa personer. Jag har följt hur man proppar i våra gamla olika lugnande och ångestdämpande läkemedel för att få de lugna och liggandes i sängen och därtill inte vara en krävande resurs för äldrevården.

Jag har följt hur läkare inte kan skriva ut den specifika medicinen till sina patienter eftersom budgeten på deras respektive vårdcentral eller avdelning inte ger utrymme till det. Jag har följt hur patienter istället får läkemedel som är billigare men inte lika effektiva. MEN skrivs ut just för att de är billigare.

Jag har följt hur personer med svåra diagnoser blivit utkastade från försäkringskassan, där hela deras tillvaro rasat samman och ingen ork finns att strida för sin rätt till ersättning.

Jag har följt hur vårt svenska samhälle mer tar hänsyn till asylsökandes behov än våra gamlas behov. Jag har följt hur vårt samhälle tar mer hänsyn till illegalas rätt till vård än resurserna till sjuka svenskar och äldreboenden ute i landet.

Jag har följt hur samhället ger mer til asylsökanden än till de som tjänat sitt land under många,många år, betalt skatt och kämpat för att välfärden och tryggheten ska finnas när de blir gamla.

Jag tycker inte att detta varken är lagligt, humant eller rättvist mot alla de som arbetat eller arbetar.

Något har gått oerhört snett med Sverige och dess politik och jag kan inte längre blunda för denna tragiska utveckling. Det borde vara så här: FÖRST och främst får våra sjuka och gamla den vård de förtjänar och har rätt till. Den vården ska vara Human, empatisk med god bemanning och utbildad personal som ser till att vårdtagarna får sina behov tillgodosedda, därefter kommer övriga som vill bli en del av Sverige och dess seder och bruk.

Jag är helt övertygad om att det inte finns någon politiker som skulle vilja sitta i en gammal persons blöja för en dag. Hade någon ändå haft modet att göra det så hoppas jag de skäms för hur deras politik eliminerat all värdig omsorg för de som byggt upp Svea rike.

Fru Svea"

Länk: http://avpixlat.info/2012/12/30/den-havererade-sjukvardspolitiken-fick-mig-att-byta-till-sd/



Lillknodden



Mocca



Kaffe med mostrarna <3

Som han älskar sina mostrar! Idag har han bjudit på leenden må ni tro, så himla härligt att han ääääääää(plus hundra ä:n till)ntligen börjat tillfriskna! Vi hoppas hoppas hoppas att det fortsätter åt rätt hål. Ett RS-sjukt spädbarn är inte roligt! Läste precis en artikel om RS-epidemin som härjar i Göteborg. Fruktansvärt!

Lillskrutten mår överlag förvånansvärt bra! Han är en kämpe, det har vi konstaterat både en och två gånger. Inte ett gram har han gått ner, bara ökat - och det rejält. Fantastiskt! Glad är han och livet med bebis Kian är helt underbart. Jag älskar dig mitt hjärtegryn! Nu går vi ut på promenad igen.



Mor & son



Kian 7v

Idag (torsdag) blev lilleman 7v gammal, vi gratulerar! Grattis Kian! Haha nej mina vänner jag har inte blivit knäpp, jag förstår att det inte är normalt att fira en sådan ålder...

GRATTIS KIAN, 73 440 STORSLAGNA SEKUNDER GAMMAL!!



Ena bilden förklarar den andra



Gomörra

Kian ligger och kikar på sina favorit bilder! :)



Moa har funnit sitt kall här i livet

Kian's kombinerade barnmorska/supernanny/livvakt/kramkudde <3 Ni må tro att mammsen här är stolt!



Bortgjord

Är du på riktigt så jävla pantad i skallen Joanna "Ingvar Carlsson" Ekeberg, att du på fullaste allvar är så dum i huvudet att du skriver från samma ip-adress till ett dataproffs?

Inte för att dina kommentarer rör mig ryggen.. Men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att en gravid person som du, som förhoppningsvis snart ska bli "förälder" (om än en lika usel sådan som din egna äckliga trollpacka till morsa!), kan med att skriva så som du gör om min underbart vackra, fulländade och perfekta son? Folk skrattar åt dig! Lycka till med förlossningen..



Hahaha jag garvar ihjäl mig!

Sektmedlemmarna har haft skallgång för att sedan komma hit - dit dom alltid tyvärr dyker upp - och lusläsa min fantastiska blogg.

Ha i åtanke att blogg.se appen visar fel besöksstatestik..

Jag må säga att jag känner mig uppvaktad... Nä, det var inte rätt ord. Förföljd!



Lillsmurfen och Moa

Timmarna bara rullar iväg! Det går fort när man har roligt sa en vis jävel nån gång. Igår hade jag hela tvättstugan själv, så jävla gött med fyra maskiner, två torktumlare och två torkskåp. Snacka om lyx! Ikväll har jag halva och ska jag kan tvätta rent kläderna från vinden. Det är ju en del om man säger så. Och efter inbrottet där uppe ligger allt huller om buller så det känns jävligt gött att sortera om och tvätta det på nytt innan det åker in i garderoben eller ges bort.

Ha en trevlig dag alla fina! För det ska vi ha :)



Kian & Moa

Vi har haft en jättemysig natt! Vi har legat och gossat på varandra, under varandra och typ i varandra. Moa vet inte själv hur nära hon kan komma Lilleman och det känns så härligt!

Ps: ser ni den blåa filten? Mm! Jag vet, göööööör fin!! Det är den nyaste filten som Kian's mormor har stickat till honom. <3 4:e för att vara exakt! Tack mamma, dom är så fina!



Jodå.. Än finns det folk som inte sett "det värsta i deras liv"!

Min tabbe förut var sisådär lagom pinsam. Här går jag upp och börjar klä på mig för att gå ut med hunden. Mössa, för att inte frysa om öronen. Två tröjor under vinterjackan som går ner över rumpan. Vantar som min pappa försett mig med, flammsäkra dessutom. Svarta flanell pyamasbyxor, för en extra touch till denna redan ack så välkomponerade outfit och på fötterna har jag mina Moonboots, dessa härliga skor med "gå på moln känsla" om än något konstigt utseende för vissas ovana ögon. Ni fattar hur jag såg ut va?

Ut kommer jag, med Moa min vackra renliknande Amstaff - det var bara hornen som fattades - till vad jag trodde skulle vara sibirisk vinter. Tänk vad fel man kan ha när man allmänt förvirrad klär på sig i all hast. Det var liksom plusgrader ute, knappt någon snö och vindstilla. Pinsamt var väl bara förnamnet. Men inte fan frös jag!

// Neil Armstrong med stulen ren utan horn...



Det som börjar dåligt får man kompensera med ett bra avslut

Kian krigar vidare mot detta RS-virus men jag vill inte ropa hej än. Den 7:e hoppas vi på en friskförklaring ifrån läkaren.

Nu ska jag, Kian, Mamma, Moa & Mocca dela säng inatt, så sjukt mysigt!! Moa - matgalningen - dissade sitt ben för att istället ligga nära Kian och sova. Det, det värmde min själ kan jag lova! Hennes självförtroende går sakta men säkert åt rätt håll.

Och vad beträffar dig, Joanna "hakan" "fuck face" Ekeberg så kan du ju fortsätta att inbilla dig själv det där. Den enda som köper den historien är möjligtvis din klan eller någon annan jävligt iq-befriad imbecill! Snälla, skriv en bok eller nått, men gå förfan en SFI kurs innan, för dina ord hade inte ens varit intressanta för mig om du så var den sista neandertalaren på jorden.



Äntligen!!

Äntligen kan jag virka igen! 6v efter förlossningen och nästan all känsel är tillbaka i händerna, ni anar inte hur skönt det är!

Virkar för tillfället mormorsrutor som jag slutligen virkar ihop till en filt/överkast till Kian :) Den kommer att gå i vitt och pastell!



Julafton 2012

Vi hade bestämt sedan en tid tillbaka att ha en lugn och stressfri julafton. Dels för att Kian varit sjuk i över en månad men också för att vi andra varit lika sjuka och energin är på noll! Kian fick en dålig start i livet men nu tar vi nya tag, livet har bara börjat.

Julafton blev jättemysig iallafall. Pappa har stått för allt vad gäller julens pådrag och även om vi alla fortfarande inte är friska så hade vi - enligt mig - en jättetrevlig julafton.

God jul på er alla fina människor! Nästa jul ska bli en riktig brak jul och jag ska börja slå in julklappar redan vid påsk ;)



God jul



Bildbomb



Hahaha

Allvarligt? Fortfarande? Ahahahaha!! Tio år har gått och ni är fortfarande besatta av mig och min familj. PATETISKT! Hahaha!

Busted? ;)



Morron mys



Kian & Mocca



Bildbomb



"prutt prutti prutt-rull" med mormor Lotta (45!)

Hahaha! Ja fantasin är det då inget fel på...



Finlirar på motoriken

Hahaha! Älskar hur han använder ena handen för att få styr på den andra!



The chain will link again

They say memories are golden.
Well, maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
No one could ever fill.

If tears could build a stairway,
And heartache make a lane.
I'd walk the path to heaven,
And bring you home again.

Our family chain is broken,
And nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
The chain will link again.



Nu vill jag veta!

Ja nu är jag så nyfiken att jag snart spricker! Det var några få läsare som skrev svar på tidigare fråga: vilka är ni som läser? Kom igen nu, let me know!

Ni fattar ju hur spännande det är..
Se..



Pojken har en tryggad uppväxt

Det är inte alla barn som har så här söta livvakter! *fniss*



Samma visa varje gång..



Kärt barn har många namn..

'Popeye' (karl-alfred), 'Bigfoot', knodden (knottet enl. Morfars uttal (han kan inte svenska språket så bra)), studsbollen, Kiano, älskling, Lilleman, söt-smurfen och rumpnissen!

Jag tror ni kan gissa innebörden! :)



Lite såhär rullar det nu..

Vilka är ni som läser? Det känns som om jag inte har en susning :)



Familjerättsbyrån

Idag skrevs det papper minsann. Fastställande av faderskap för att vara mer exakt. Knodden fick mysa med mormor under tiden <3 Nu ligger vi i sängen och kollar på varandra, hiskeligt trötta är vi idag.



Sigmund Freud JR funderar..

Ligger i min säng med Kian på magen. Funderar, antagligen för mycket, jag vet inte. Det är bara det att man kommer till insikt om att saker och ting inte är som dom borde.

Dessa fenomen fascinerar mig;
- att vara elak/säga saker som medvetet sårar. Varför? Mår man bättre som människa om man lyckas göra en annan ledsen?
- att skriva nedlåtande/se ner på nån. Varför? Vad tjänar det till? Är det för att boosta ditt ego? Känns det bra?
- ljuga/sprida rykten. Varför? Blir ditt egna rykte bättre?

Varför lägger man ner energi och tid på en människa som man ändå - uppenbarligen - ogillar? Denna formen av fenomen är närmast likt besatthet. Vad driver den besatta till detta sjukliga beteende? Avund? Jag undrar, hur orkar man? Varför är man så extremt nyfiken och fäst vid någon som man i princip avskyr?

Jag får nog suga vidare på den karamellen ett tag.. Ingen vet varför, man vet bara att det inte är friskt! Se bara på tv programmet stalkers, helt sjukt!



Kian Jimmie 'popeye' Lagerström 5v & 3d



En mamma lättar sitt hjärta..

Vad innebär RSV?
(Respiratory syncytial virus)
Mina tankar, läkarutlåtande och påläst fakta!

När en vuxen eller ett barn (äldre än 6månader) drabbas av RS-virus så är det inte direkt något "märkvärdigt". Du har betydligt bättre förutsättningar då ditt så väl utvecklade immunförsvar hanterar detta tillräckligt bra på egen hand. Spädbarn (och våra äldre) drabbas värst! Och ter det sig riktigt illa så hamnar spädbarnet tillslut på sjukhus för sondmatning och syrgas eller i värre fall nedsövd i respirator och i värsta fall - död!

"RS-virusinfektioner drabbar människor i alla åldrar. Spädbarn och riktigt gamla människor som drabbas av RS-virus riskerar att få lunginflammation som kräver sjukhusvård. Hälften av de barn som vårdas på sjukhus för RS är under två månader gamla, 80 procent är under sex månader. Övriga åldersgrupper får oftast lindrigare snuva och hosta."

"Infektioner med RS-virus varar ofta längre än vanliga förkylningar, ibland i en månad. Blir infektionen allvarligare kan barnet få mer ansträngd hosta, svårare att andas, segt slem i näsa och luftrör. Spädbarn kan få andningsuppehåll."

Nämnde jag att det inte finns något botemedel? Att min oro över Kian därmed inte är obefogad? Hur rädd man blir när man ser att sitt barn (sitt allt!) har slutat andas pga andningsuppehåll? Hur jobbigt det faktiskt är både psykiskt och fysiskt att vårda en jättesjuk RS-bebis som dessutom endast fått en enda dag som "frisk" i sitt - på torsdag - 6 veckor "långa" liv?

Glöm inte, att jag står ensam. Det är ingen sympati jag trånar efter här, sånt finns inte hos mig. Det enda jag begär är lite förståelse och respekt utan att bli bagatelliserad och ifrågasatt!

Stort tack till min mamma och pappa som sett till att vi har överlevt den här fruktansvärda första månaden. Jag hade inte suttit här och skrivit detta annars, det är en sak som är säker. Vissa förstår mer andra inte alls.

Ta hand om er där ute, livet är skörare än man tror! Kian hälsar att han nu har lärt sig att le <3



Min lilla sjukling <3

Min älskade Kian! Allt jag önskar är att du ska bli frisk, min fina fina prins <3



Våra trofasta

"Att lära gamla hundar att sitta är ingen konst, det kan dom redan.
Svårigheten är att få dem att resa sig ur fåtöljen när man själv vill ha den!"
- OKÄND -

Tiden går för fort! Kan ni förstå att Moa fyllde 3år den 27:e november? Att Hera blir 4år 29:e mars? Att Freja hade blivit 5år nu den 29:e december? Att Buzz (min första hane) lämnade oss för snart 7år sedan? Och Frodo (min andra hane) för drygt 8-9år sedan?

Herregud, kan man pausa?



BVC

Det gick bra idag hos BVC. Lilleman fortsätter rätt upp på sin kurva och det känns ju otroligt bra med tanke på hur sjuk han varit och är fortfarande. Han vägde idag 4290gr (fattar ni hur grym jag är på den här eviga gissningsleken? Haha!), var 50,8cm lång och hade 36.9cm i huvudomfång.

Fick (för 4:e gången) avboka hörseltestet, som egentligen skulle varit imorgon, med riktlinjer "ring om en tid när ni är friska istället".

- Jag återkommer när han är 18!
Lite så känns det nu.



Det är sjukt vad kul man kan ha med en bebis!

Ta det med en nypa salt. Med andra ord "no animals were hurt during..." ni vet resten.



Natti natti

Imorgon ska vi till BVC. Ska bli spännande att se hur mycket mer han ökat i vikt. Räknade ut att han ökat 1,1kg på drygt två veckor. Det är väldigt mycket! Ännu bättre med tanke på hur sjuk han har varit.

På östra i lördags vägde han 4145gr jag gissar på 4300 för att avrunda till jämnt.

Godnatt på er! Kian snarkar gott på mitt bröst redan.



Så här sover man om man är en RS-sjuk bebis.

Ni får ju erkänna att det ser mysigt ut!



Tips från coachen..

Försök inte svälja dina mediciner med kokhett kaffe, det går liksom inte att ångra när du väl har det i munnen.

....aj!



Måndag 10/12

Vi hoppas innerligt att vinden vänder snart för nu är det fan inte roligt längre. Den 8:e blev Kian 1 månad gammal, det "firades" med en ambulansfärd till östra sjukhuset. Lillemans andning försämrades drastiskt under en väldigt kort tid och vi tar inga chanser vad gäller mitt barn (som har oturen att åka på RS-viruset). Väl inne på rummet så får han även ett andningsuppehåll och jag önskar inte ens min värsta fiende den upplevelsen. Vi trodde att han dog! Blicken blev helt tom och han började andas först när jag "skakat" liv i honom och mamma ropat "Kian!! Kian!!". Läkaren berättade att det är vanligt när dom är RS-sjuka, tyvärr.

Han lyckas trots allt syresätta sig såpass mycket på egen hand att han får vårdas hemma. Han äter och går upp i vikt, tack och lov. Och behöver därför inte ligga inne för sondmatning och syrgas.

Det har inte varit en dans på rosor. Lilleman får endast ligga på rygg dom få sekunderna det tar att byta hans blöja. Jag har gått från att ha bytt mitt livs första blöja på bb strax efter Kian's födelse till ett regelrätt blöjproffs, trots att jag inte haft någon känsel i händerna. Det har varit mer än en utmaning, minst sagt. Kian sover upprätt, alltid med ett vakande öga över sig. Han får näsan spolad med koksalt för att kunna få luft. Han får anstränga sig för att kunna andas men trots detta så gav han sitt första leende 1 månad gammal och det var morfar som fick uppleva det magiska ögonblicket!

"kom till pappa" säger hans morfar. Ni förstår att han är älskad? <3

Jag hade inte klarat en sekund utan min mamma och pappa. Så som dom har ställt upp! Herregud vad jag är lycklig över att just dom är mina föräldrar och Kian's morföräldrar.

Min son är en riktig jävla fighter! Och det finns inget RS-virus i världen som är envetnare än hans mamma.

Observera att jag började skriva på detta inlägg nio imorse.. Ni förstår att det finns å göra?



Sådan mamma sådan son?

Eller ska vi säga "sådan son sådan mamma"? Det kanske låter bättre? Om inte annat så kanske jag låter aningen mer vuxen med sistnämnda uttryck!

Ok.. You got me! Jag är barnsligare än en 1 månads bebis, yeeeeeehaaaa!!!



Inväntar bebis..

Jag inväntar att min son ska vakna. Så att han kan få fylla sin mage inför natten..

Pff.. Vem försöker jag lura? Så att han kan sova - förhoppningsvis - 2 timmar i streck! En torr blöja och en mysig pyjamas står på schemat också. Godnatt! <3



Det finns dom som är klumpiga.. Och sen har vi mig..

Jag tänkte vara lite smart. Tänkte sa jag!

Skulle förbereda nattens falskor med modersmjölkersättning vilket rör sig om 4st à 125ml flaskor. Då kom jag på den här iden; jag tar mitt ex's gamla träningsshake och kör 500ml på en gång. Det skulle jag ju aldrig ha gjort. Jag skruvade på locket fel.. Resten kan ni nog räkna ut själva. Idiot som jag är så fortsätter jag att panikskaka fanskapet i hopp om att inte förlora allt det rinnande guldet.

Fa-an, vad varmt det blev överallt helt plötsligt. Kids, DON'T try this at home!



If... your happy and you know it clap your hands



Stolthet

Jag förundras över hur vissa människor låter sig nedvärderas. Vad hände med deras värdighet? Stoltheten? Personligen tar jag hellre en kula i tinningen än att förlora min värdighet. För mig betyder den allt, man tar ingen skit så enkelt är det. Sen betyder inte det att man behöver vara dryg, orättvis, pryd, otrevlig eller okänslig.

Jag syftar på fler än en människa i detta inlägg. Det som förvånar mig är egentligen inte att människor kryper på knäna för andra, för det sker hela tiden och alla märker det förutom den som står på alla fyra. Det som förvånar mig är att dom beteer sig på detta vis och inte förstår att dom skämmer ut sig. Jag fattar inte, är du verkligen så pantad, blåst eller efterbliven att du på fullaste allvar kommer krypandes? Om jag hade spottat dig i ansiktet, hade du torkat av det och sagt tack då?

Om någon hade bett MIG att dra åt helvete, då hade jag ALDRIG någonsin kommit på inkallning, om så ens människan bönar och ber mig om det. Det är en principsak. Folk utan stolthet fattar inte det! Det är den stora skillnaden på dig och mig. Jag, krälar inte för andra!



True love

Lilleman och jag sprang (okej kanske inte riktigt...) upp till Apoteket innan det stängde och nu ligger vi under täcket och kollar på tv. Knodden ligger och knorrar och jag misstänker att det blir blöjbyte strax :)



Det verkar som om det går åt rätt håll!

Av dom 27 dagarna min son levat så har han varit sjuk under 26 av dom, hittills. Ingen bra start alls här i livet! Men, vi ger inte upp för det. Kian råkar vara född efter världens mest envetna kvinna så förutsättningarna finns där ;)

Pojken må vara liten men dra mig baklänges vilken styrka han besitter! Han är idag 3v & 5d gammal, har trots sin sjukdomstid ökat från 2970gr till 3730gr (vägdes i lördags). Det är 760gr viktökning under bara den senaste veckan. Jag sätter nästan min kaffekokare på att han passerat 4kg nu.. Det ska bli spännande på nästa BVC besök. Hoppas verkligen att knodden mår bra på fredag så vi kan gå dit.



Min vackra



Förlossningsberättelse - Del 2

Pappa kommer och hämtar oss och vi kör till Mölndals sjukhus. Väl framme så har hispiga morfar sprungit ur bilen och ringt på klockan. Jag hör hur han säger så här:

"Hej! Eh.. vi ska föda barn.. Hon, ska föda barn menar jag, min dotter ska föda barn!"

Jag kan inte hålla mig för skratt och inte mamma heller när pappa som ett nervvrak beter sig som om det faktiskt är han som ska föda.

"Så, kom nu, skynda dig in!!" säger pappa hysteriskt.
"Lugna ner dig nu Sigge, hon kan väl få andas igenom värken först" svarar mamma som står med mig (jag hänger över flaket på bilen). Sen går vi in och här beskriver mamma det som att "du gick som en pingvin med ett huvud mellan benen - och det var precis vad det var också. Nog att du skulle få åka hem!"

Framme vid hissarna får vi säga till honom att åka hem.. Haha! Han höll ju på att bryta ihop.

Jag och mamma kliver in i hissen, åker givetvis fel och hamnar i källaren. När hissdörrarna öppnades fick vi lite välförtjänta blickar ifrån städpersonalen. Ni kan ju tänka er hur vi såg ut. En höggravid svettig pingvinjävel och en allmänt förvirrad mormor med sömnbrist...

Aaaanywaaaay...
Klockan 05.00 kommer vi in på ett undersökningsrum. Här fanns en gynekologstol från 1400-talet och en undersökningsbår. Det kopplades CTG och jag blev inskriven. Här höll jag på att bli galen. Hade jag bara fått stå upp så hade det varit nemas problemas. Men nej, jag skulle ligga medan CTG kurvan togs.. Detta var för mig det värsta under hela förlossningsloppet, jag ville bara stå upp. Värkarna rullade på.. Samt mormors pepptalk!

Mamma: "nu, nuuu kommer det en värk ser jag här på kurvan! Ja oj! En stark sådan.. Oj oj!"

Nej du skämtar?
Hahaha!
Här är jag dock fortfarande inte övertygad om att det är annat än förvärkar.. Väldigt smärtsamma förvärkar.. Tills hon gör en undersökning och säger att jag är öppen 6-7cm, men att hon är snål med måtten när hon säger så.

Ur förlossningsjournalen:
[06.05] "fixerad i bäckeningången. Cervix utplånad, modermunnen öppen 6-7cm, FFD huvud ej uppskjutbart i b-ing. Kraftigt buktande hinnblåsa"

06.20 kommer vi in på en förlossningssal. Vilket kom som en chock då jag trodde att jag skulle föda i den där gynekologstolen från 1400-talet. Det hade jag liksom redan börjat vänja mig vid tanken på. Här snackar vi uppgradering från vandrarhem till Gothia tower! Det fanns en gåbock, ett badkar, en stooooor säng och en sackosäck! Jag hängde på gåbocken tills sköterskan kom tillbaka igen efter 10 min och då skrattade vi gott åt att jag trodde jag skulle föda barn i undersökningsrummet, och att hon glömde tända lampan i förlossningssalen som jag och mamma stod (i mörkret) i, tills hon kom tillbaka. Tanken jag hade var att kanske ta ett skönt bad under det smärtsamma öppningsskedet eller prova lite akupunktur. Det blev inte riktigt som planerat.

Jag hann väl nätt och jämt få lustgasen inkopplad..

[06.20] "pat har täta s-dr, kopplar lustgas 50/50. VU: Cx utpl, centralt riktad. Mm öppen 8cm, mjuka kanter. Buktande hinnblåsa palperas."

Här är jag uppe och klättrar på sängen med en sackosäck. Och barnmorskan efter! Jag står på knäna och hänger med sackosäcken över huvudändan. Vattnet går och det lät och kändes som om någon tog hål på en ballong med vatten.

[06.53] "pga dålig kontakt med den externa CTG-reg samt de mekoniumfärgade fostervattnet appliceras en skalpelektrod och kopplar CTG med ST analys."

[06.55] "bradykardi uppstår. Gör lägesändringar på pat. Basalfrekvensen hämtar sig ej.
VU: Retraherat, lfd slutroterat ngn cm ovan bb. Pat läggs i gynläge där hon börjar krysta aktivt med hjälp av levatorpress. Förl jour kontaktas. Blåsan tappas på 100ml. Lämnar över till dag bm."

[06.56] "övertag av pat. Flj 80slag/min, nedsatt variabilitet. Förl.jour på väg. Pat läggs i gynläge. Sätter PVK och tar bastest"

[07.00] "Flj hämtar sig något. Förlossningen går fint frammåt. Förl.jour på salen"

Här var det både skiftbyte och lite akut förstår jag nu i efterhand. Jag blundande dock under hela förlossningen (fråga mig inte varför haha!) så jag såg ju ingenting. Däremot hade jag sagt såhär:

Någon av dom:
"Nu Michelle så är vi rätt många här inne, känns det okej?"
Jag: "Va trevligt! Jag ser er inte men kom in!" (hyper trevlig)

Och typ..
(sträcker fram lustgasen)
"fyfaaaaaaan va hög jag är!!! ingen som vill ha? Det är ju gratis!"

(tar långsamt ut näspiercingarna, samtidigt som jag blundar)
" Mamma, kan du lägga dessa nånstans är du snäll?"

(under krystvärkarna)
"du, jag måste krysta nu, får jag det? " "okej, tack!"

(under en värk)
"okej, nu dör jag"

Jag hade tydligen varit väldigt rolig, trevlig, glad och lugn. Istället för att bara kasta lustgasen åt helvete som många gör i den situationen så hade jag - blundandes - letat med handen i luften efter någon som kunde ta emot lustgasen när jag inte behövde den. Som mamma sa; varför kasta du inte bara den? Jag höll ju den åt dig?

Jag har inget svar på den frågan.

[07:14] Partus: en pojke föds i framstupa kronbjudning. Navelsträngen löst ett varv runt halsen löses över huvudet vid födseln. Apgar score 9-10-10 med avdrag för färg vid 1 minuts ålder.

När Kian lades på mitt bröst fylldes jag med en mäktig känsla. All smärta var som bortblåst och tårarna rann av lycka.

"lever han?" frågar jag..
"han lever!" svarar barnmorskan..
"är han hel?" frågar jag..
"han är hel och han är jättefin" svarar barnmorskan..
"är han min?" frågar jag..
"han är din!" svarar barnmorskan..



Ovärderliga

Pappa & Kian - I lördags på barnakuten östra sjukhuset.

Kian (och jag) har RS-viruset :( så vi har fullt upp kan man säga. Hoppas innerligt att jag kan vårda han såpass bra här hemma och att han slipper insjukna ännu mer och läggas in. Han går som tur är upp i vikt jättefint och hade ökat ytterligare 295gr sen sist (på fyra dagar).



Ska jag vara så töntig och dra té med ordet "mysafton"?

Vi har det så mysigt! Mamma är här och sover över, Moa är här och "boar" sakta men säkert in sig & Kian har fått bada, vilket han älskar. Hoppas ni har en härlig fredag ni också!



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.