Som jag sa

Det blev en helt fantastisk dag! En med Camilla (lite Patrick) & Chelsea. Vi hade så himla mysigt och det var en ren fröjd för ögat och hjärtat att se våra små älsklingar leka med varandra. Nu är han ju mer barn än bebis, om ni förstår mig? Han utvecklas i turbo fart och varje dag gläds jag över att ha världens finaste son! Att han dessutom har lika fina vänner runt honom, det gör mig lycklig.

Idag fick Kian prova på att vara flicka! Jag skattade så mycket samtidigt som jag bara älskade honom ännu mer för hur jävla söt han var i Chelsea's kläder och diadem! Älskade ungar!!! Och Camilla, den kvinnan, den mamman, den vännen. Behöver inte säga mer än att hon är helt fantastisk!

Ps: Jag han klippa halva håret innan han vaknade. Resten klipptes i all hast medan Kian rev ner allt ifrån skostället, upptäckte toarullens förmåga att trolla fram papper, klättrade i kattlådan, slog i huvudet överallt, lekte titt-ut med dörren och hängde i mina ben. Det blev ganska bra faktiskt, trots "omständigheterna" ;)

Nu ska jag läsa! Godnatt



Godmorgon!

Idag känns det som en väldigt bra dag. Jag & Kian har käkat frukost, kollat på Nyhetsmorgon, duschat tillsammans (två flugor i en smäll) och nu tar han sig en liten powernap. Jag sitter och funderar lite grann på om jag hinner klippa håret under tiden han sover. Jag tänkte klippa av, klippa upp och tunna ut håret. Hur kort det blir vet jag inte än.

Ha en trevlig, regnig dag allihop!



Bye bye Bua

Förra inlägget var lite väl dystert men det hjälps faktiskt att "skriva av sig" ibland. Så, nu tar vi (jag) nya tag och ler à la jokern i Batman.

Det har varit väldigt mycket landet som ni säkert har märkt. Tackar som fan för den möjligheten och för att Kian har två fantastiska morföräldrar som gör vad som helst för honom, och mig med för den delen. Vi har verkligen världens finaste familj!

Idag åker vi hem igen och jag tror bestämt att jag ska klippa av mig håret. Vi får se vad som faller mig in, man vet ju aldrig, det kan lika gärna sluta med en lila mohawk!

Jag har mest filmat här uppe. Så ni får en bild på Maud (Hera). Puss!



Ibland orkar man helt enkelt inte mer

Besöket hos ortopeden gick bra, tror jag, överlag, eventuellt går det att diskutera. Vi kan ta dom "dåliga nyheterna först", jag har nervinklämningar i bägge armbågarna som kan komma att behöva opereras. Först ska en neurofysiologisk undersökning göras för att se vilken/vilka nerver det handlar om. Sen var det axlarna. Dessa slipper jag (troligen) operera, men det var inklämningssyndrom även där. Detta ska jag försöka träna bort med sjukgymnastik. Händerna, ja mina vänner dessa händer. Det röda i händerna har nu fått ytterligare en (tror vi är uppe i 6:e) "diagnos", gissningsvis är det mitt nervsystem som är lite åt tjotta hejti eller så är det hormonellt. Mitt morbus de quervein har faktiskt blivit bättre - troligen har ortosskenorna och antiinflammatoriskt gjort sitt denna gången. Jag hoppas det! För just nu behövs det inte opereras och den goda nyheten, Karpaltunnelsyndromet hade läkt ut. Tydligen, trots att Handkirurgen sa totala motsatsen för någon vecka sedan.

Men vet ni va? Jag vågar inte hoppas eller tro på någonting längre. För att citera senaste läkaren; "Alla läkare har sina uppfattningar, sina diagnoser och sitt tänk." så jag är rätt så jävla trött på att få höra en sak av nummer ett, nummer två ändrar nummer ett och lägger till nummer tre, nummer tre avlöser snabbt om än något förvirrat nummer fyra och fem,sex&sju har knappast lyckats bättre. Tyvärr. Jag är bara snurrigare, osäkrare, sjukare och har ännu ondare nu än när jag träffade läkare nummer ett. Med all respekt, jag kommer aldrig förstå mig på vården. Man kan ju för fan få diagnosen leukemi efter att ha utbytt två meningar med 1177. Hur många fler diagnoser och feldiagnoser ska jag behöva få innan jag får "rätt"? Hur många läkare ska jag behöva träffa? Hur många ortosskenor ska jag avverka?

"Jag har lite feber och hosta!"
Sjukvårdsupplysningen: "Åh herregud, ring ambulans! Har du puls? Andas du? Om inte, påbörja HLR!!!"

Jag orkar inte mer. Märks det?

Nervinklämning armbågar:
http://www.sodersjukhuset.se/Om-SOS/Organisation/Verksamhetsomraden/Handkirurgi/Patientinformation---Handkirurgi/nervinklamning/

Inklämningssyndrom axlar: http://impingement.nu/



Alltså. Fail.

Här satt jag och tittade på före & efter bilder i lugnan ro. Innan jag såg det här och skrattade ner mig som min mamma så fint beskriver det. (Att vika sig av skratt)



Sällan men jävligt bra

Inläggen blir glesare och glesare. Inte helt utan anledning, det får jag faktiskt skylla på lite grand. Men, desto mer tid lägger jag ner på de dom publiceras!

Vad händer, vad har hänt och vad ska hända?

Vi har varit på BVC, Kian växer perfekt om än att han smalnat av en aning då han är överallt och ingenstans! Men kurvan följer han fint och han är nu 72cm lång och vägde 8,5kg om jag inte minns fel. Han går ut med möblerna, kryper jättefint och fort. Klättrar upp för trappan här på landet, dansar, klappar händerna, säger/ropar/skriker mamma mamma mamma hela tiden (=kärlek!) och utvecklas alldeles för fort! Han är nio månader! Spola tillbaka tiden tack!

För tillfället är vi på landet och kommer hem imorgon. Här uppe har vi haft och har det jättemysigt. Kian har badat - kanske sista gången - i sjön, vi har grillat, kollat på favoriten teletubbies och bara haft det allmänt jävla gött.

På tisdag ska jag till ortopeden och jag vet inte riktigt vad som kommer att hända där. När jag pratade med dom i telefon så fick jag för mig att jag pratade med osteoporosmottagningen och kopplade inte alls varför jag skulle röntga där man vanligtvis gör bentäthetsmätning. Nåväl, röntgen blir det tydligen. Om jag kommer att få någon/några injektioner vet jag inte, än. Jag hoppas bara att besöket går bra och att jag får lite hjälp för nu är jag på bristningsgränsen, det funkar helt enkelt inte att ha det så här i fingrar/händer/handleder/armar/armbågar/axlar/skuldror/nyckelben&nacke när man är helt själv med en 9 månaders bebis som det - självklart - är full fart på! Nu orkar inte jag mer. Så, håll tummarna för mig på tisdag är ni snälla.

Kärlek från oss <3



Jag såg döden i vitögat, igen.

Sådär, då var min puls nere på räkningsbar nivå igen. Jag kommer in i köket och ser till min fasa en pappalångben som Lucifer him self flydde ifrån down there bland Ragnarök och fan vet vad mer.

Maiden var inte särskilt hjälpsam. Hon försökte, men hennes luddiga mjuka jävla tassar tog inte kål på fanskapet. Hon viftade med tassen i panik när hon insåg att den levde efter hennes tappra försök att döda den trots sin mjukdämpare. Jag samlade mod, efter att ha stängt in den i köket - tittat in - och sprungit ut cirka 10 gånger i förhoppning om att den gått upp i rök, för att slutligen döda den.

Jag bestämde mitt vapen (Kian's stekspade som jag inte har en susning om varför den låg på golvet) och klättrade tappert, om än i slowmotion, upp på stolen och donka till den utav bara helvete. När den ramlade ner på golvet så springer Maiden fram och jag får panik bara av tanken på att ligga och gosa med henne + 7cm långt efterdödenryckande pappalångben-ben i sängen. Så jag råkade klatscha till henne utav bara farten. Där låg den, död, med ryckande ben (ett sitter dock kvar på väggen) på golvet. Det var inte lätt att samla ihop diverse kroppsdelar med endast en stekspade i högsta hugg uppe på stolen.

Bör jag nämna att jag gjorde ett försök med Maiden springandes uppe i luften skrikandes "ta den Maiden!!! Döda den!!! MAIDEEEEN!!!" och hon (den kärlekskranke) bara mjauade "åh!! Ska vi gosa!!" tillbaka och var allmänt glad över den spontana kelstunden...



Kian mani

Jag tror att alla föräldrar (jag hoppas verkligen det) älskar att köpa saker till sitt/sina barn. Det finns inget roligare än att shoppa grejer till Kian! Att det ligger tusentals kronor utspridda över golven hemma och han utser en plastbunke från ÖB till favoritleksak spelar ingen roll. Haha!

Idag har vi varit på IKEA. Köpt ny madrass, massa leksaker, en till dyna till matstolen och en stor ram till alla bilder jag ritat.

Detta beställde jag hem från H&M! Lycka! Hohohoooojaja



Att jag inte hugger in detta i sten!



Det var inte igår!

Det var inte igår som jag skrev ett inlägg via en dator. Känns väldigt märkligt måste jag säga.
 
Vi är på landet och Kian är sjuk, fortfarande. Doktorn bekräftade virusinfektion (troligen höstblåsor). Hon sa även att Kian var det vackraste hon sett, att han var helt underbar och att jag var en helt fantastisk mamma. Jag blev väldigt smickrad och glad över allt berömm! (kortfattat, måste kila)
Bilder på Kian, trädgårdsmästaren!
 
 
 
 
 
 


Säääärlek



Ingen feber!!

Wooooohooooo!!! (Cowboy på en brunstig hingst)

Han mår bättre!! Nu håller jag tummarna för att det fortsätter åt rätt håll och att vi slipper gå till doktorn för provtagning.

Godmorgon!



"Nam nam nam"

Sjuklingen får en muta när han får sina naglar klippta, pojken är så brutalt kittlig! Att vi kom av oss och började garva är en annan sak. Synd att det inte kom med på film när han tjongade iväg bananen över parkettgolvet!



Kian "the unicorn" Lagerström

Han slog i huvudet, ordentligt dessutom. Så, fiffiga mamman här agerade sjuksköterska och la ett kylbandage för att förhindra en bula from hell. Han är ganska glad idag trots att han mår dåligt. Han har ju faktiskt ätit sand!



Lille grabben, bli frisk nu!

Feber feber feber! Den går inte ner. Igår mådde han endå och nu inte alls bra. Han har varit jätte ledsen sedan badet imorse och inte ens en promenad med barnvagnen - som han älskar - var roligt. Men, med lite Alvedon fick jag fram ett leende när vi var på väg till vårdcentralen för att lämna prover (och hämta provrör). Jag vet inte om jag nämnde att jag har järnbrist i något inlägg? Hur som helst. Man ska ha mellan 15-150, jag har 7,5. Varför vet vi inte, ska lämna urin och avföringsprov. Jättemysigt! Verkligen!

Fatta den, när jag ska in med dessa rör igen - "Tja! jag ska bara lämna lite, *host* tre rör *host* bajs och lite kiss som topping på det!!".

Tragikomik i fucking love you!



Uppdatera appen!

Hur svårt kan det vara? Kan ni på blogg.se ordna så att man - via inloggning på telefonen - kan svara på kommentarer? Via appen och inte safari. Gah! Blir tokig!

Kian har precis badat, kastat gummi tigern åt helvete (den lila flodhästen och den gula giraffen fick dock stanna kvar?) och skvätt ner hela badrummet! :)

Nu när han vilar i (snabbkalkylerar) 10 minuter kan jag.... Ta på mig kläder! Hah! Vi har svettigt värre dammsugit upp varenda mikropartikel i hela lägenheten. Att Kian tycker om att stänga av dammsugarn behöver jag kanske inte nämna?



Godmorgon!

Vi tvärslockna på två röda igår kväll. Vi hann sorterade igenom skänken innan det. Eller ja, jag sorterade in och Kian drog ut allt. Det försvann två böcker och en katt under tiden. Men ta det lungt! Jag hittade dom sen. Maiden var inne i det ena skåpet och böckerna "Magi" & "Spådom" låg under skänken. Av alla dessa böcker, drog han ut just dessa två. Varför tåls fundera på. Och nej, dom låg inte närmast eller överst.

Nåväl. Godmorgon på er! Det verkar som att Kian fått höstblåsor. Det förklarar en del :) Nu känner jag att vi snart passerat denna fasen (9 månader) och att han börjar förstå att mamma inte försvinner för alltid bara för att hon inte finns inom synhåll i en sekund. Vi gör allt ihop jag och Kian. Eller ja, igen. Jag gör allt och han sitter på höften och tittar på. Alternativt att jag kryper bredvid honom på golvet.

Godmorgon!



Eh? Texten försvann!

"Jag & Kian åkte förbi HM snabbt och "köpte" 3 för 99:- tack vare mina tidigare köp! Inget märkvärdigt, två mjukis (grå & militärgrön) och en randig militärgrön/vit långärmad body.

Sen gick vi till Camilla! Åh herregud vad trevligt det var. Camilla & Chelsea, Jennie & Charlie + Cissi & Tindra. Kafferep, underbara ungar, vettiga VUXNA och en ursöt liten fluffboll på 10v. Vilken dag, helt underbart!"



Våra busfrön!



Amstaff vs Ko & lite dog-parkour



Print på långärmad body!

Hur enkelt som helst! Visst blev det fint? För att vara första försöket menar jag. Jag ska göra en "riktig" till honom snart, fast då en mjukisdräkt! :)



Amstaff vs Ko

Igårkväll tog jag Moa och gick på en promenad. Vi gick in i en tom kohage och körde lite "dog-parkour", på vägen hem stod alla kor i motsatt hage och Moa's reaktion går till världshistorien. Vi alla vet att en kamphunds törst på blod inte går att hejda, inte heller dess behov att döda, bita sig fast och låsa käkarna ... Eller inte! Hahaha. Myt myt myt. Det är fysiskt omöjligt att låsa käkarna, det hoppas jag att ni vet.

Hur som helst! Jag filmade hennes reaktion (även parkouren) och den kommer upp snart. Nu får ni "lite" bilder så länge.



Veiron i ottan

Jaaaaveeest! Klockan 05.18 vaknade jag och trodde att 3:e världskriget hade börjat. Det hade det, som ni säkert märkt vid det här laget, inte gjort utan det var "bara lilla Kian" på lite dåligt humör... Och vart han har fått det ifrån vet jag inte, denna gången skyller jag på.. Fullmåne?

Upp och hoppa! Och hoppa det gjorde han. Ner från min säng... Svar ja, han landade på huvudet. "Fy-fa-an! Vilken jävla mamma som inte har koll på sitt barn!!!" skriker säker många åt sin iPhone/iPad/ialltnuförtiden. Det behöver ni inte, jag har redan skällt ut henne. Hur gick då detta till? Kian, jag och Maiden låg i sängen och som alltid så kryper dom runt och jagar varandra. Maiden hoppar över mig som ligger med ryggen mot golvet och Kian vid min mage, hon lägger sig bakom mig och Kian kastar sig - ett sånt där oförberett och oförutsägbart Kian ryck - efter henne. Jag fångar honom i foten! Tror att jag har räddat situationen men ack så fel jag hade, han gjorde samma sak, fast ännu hårdare. Och donk, ner i golvet. Jag riktigt såg hur Maiden njöt med tanke på hur många gånger han har landat på henne och inte gjorde det nu.

Det gick bra! Han har inte ens en bula. Han grät i 10 sekunder sen jagade han Maiden igen. För att mamma skulle må lite bättre så fick han starta sitt egna 3:e världskrig. Låt mig berätta att han, jag, hela stolen + bricka, dyna, hakklapp, halva köket OCH Maiden nu är renskrubbade från päron & blåbärsgröt! Exklusive all disk.

Godmorgon!
Ps: Skåpsluckan bakom honom är ett minne från Freja <3



Otur i turen

Nu sover min lilla trollonge! Stackars Kian <3 Mamma har höjt upp sängen och sitter och pysslar med en överraskning till honom. Inte för att han direkt kommer att förstå vad det är men, ja det är tanken som räknas!

Och på tal om tanke! Jag gick ut på en promenad med Kian för att han skulle få lite frisk luft och titta på allt kul. Spontant åkte vi till Frölunda torg och missade preeeeciiiiis Camilla & Chelsea! Så jävla typiskt! Men vi tar igen det, det ska gudarna veta ;)

Det var alltså på torget jag köpte väggdekoren och även lite tillbehör till det jag gör nu. Ni får se när det är färdigt! Lite dagsfärska bilder på det? Varsågoda! :)



Maiden

Är hon inte vacker så säg.



Fan

Febern har stigit igen, han var så ledsen innan alvedonen hjälpte. Mammahjärtat blöder! Han var ju så glad imorse! Ja, det verkar som att det blivit värre tyvärr, jag får ringa BVC imorgon.

Han blev lite glad över sina nya 3D dinosaurier över spjälsängen iallafall! :)



Godmorgon!

Godmorgon på er! Kian mår lite bättre idag och väckte mig klockan 06.30 med en bajsblöja from hell! Ingen lyckligare än jag, helt allvarligt - han bajsade nämligen inte igår så när detta låg i blöjan var det en nyvaken Michelle som stod och applådera "Näääämeeen tittaaa va' vi haaaar häääääråååå!!! Så fint du har bajsat! Va? GUD VAD BRA! Sicken kille! Va? Jaaaaa-aaah!!!" åt en måttligt chockad och aningen skeptisk pojk.

På bilderna borstar han sina obefintliga tänder... Alla sätt är bra utom dom dåliga!



Projekt X - numera kallad "the neverending story"

Att jag fortfarande har hår kvar på skallen förvånar mig. Jag menar vilket hår tål 2 avfärgningar och 8 (!!) blonderingar? Jo, Michelle med mufasa's man, av svinto. Jag ska nu när jag börjat närma mig slutresultatet, fixa till håret ordentligt. Klippa topparna, tunna ur osv. Jag återkommer med mina - vad jag hoppas - framsteg.

Så här ser jag ut nu, at the moment, fångad i farten på väg till sängen! (Kian är sämre och har varit jätteledsen sen 6 imorse, jag somnade till råge på det klockan 3... Yey!) Jag har ändå hunnit med att tvätta, dammsuga, packa diskmaskinen, rensa garderoben och träffat Kians farmor. Kände att jag behövde påpeka detta.. Mest för att skriva av mig, om jag ska vara ärlig. Nu när jag kan så får jag passa på. Imorgon ska jag prata med Handkirurgin igen och höra vad tusan vi kan göra med mina armar fram till återbesöket om 6 månader. Ett halvår. Jag tänker inte gå så här i ett halvår. Puss och punkt!



Njuter

Tack gode Gud för citodon. Jag kan röra mina armar! Jag har äntligen klarat av att färga utväxten i håret! Leka och busa med Kian utan att vrida mig i smärta. Dammsuga lägenheten OCH bädda rent i sängen! Det är lyx att vara smärtfri. Nu jävlar går jag in och duschar!

Hur mycket jag vill äta upp min son? Eh. Gissa själva! <3



Nytt med Kian <3

Kian är en helt fantastisk liten kille. Han är alltid glad - så länge allt går som han vill, envis som en åsna och fullständigt galen (och därmed livsfarlig). Mamma upp i dagen med andra ord. Han har blåmärken lite överallt, pga följande.

Han kryper så fort att jakten på den försvunna bebisen har börjat. Han ställer sig upp själv med hjälp av närmsta sak att hålla i. Oavsett om det är möjligt att genomföra eller inte. Hans leksakskorg, en utslagen shitbull & en ormbunke var inte ultimata stödpelare så långt kan jag säga. Men en bebis på snart nio månader är inte särskilt realistisk ;) Därför finns vi, hans familj, hans livvakter, hans skallningsobjekt, & hans ständiga klätterställningar.

Just nu går det undan. Jag minns första gången han blev lite röd i pannan för att han nuddade sin sängmobil lite hårt sisådär 2 mån gammal. Jag grät och anklagade mig själv för att vara den sämsta mamman i världshistorien som lämnar mitt barn att självdö i livsfarliga situationer. Nu, 6 & 1/2 månad senare - med betydligt mer kött på benen - tar jag det hela med lite mer lugn när han dunkar han i skallen och resten av hans hyperaktiva kropp i allt och alla. Världen är till för att utforskas, med hela kroppen. Hans smärttröskel ter sig vara lika hög som min för inte fan säger pojken ett knyst.

Okej.. Det där ovan lät som om jag sitter på fem meters avstånd och iakttar min son som utövar en grov misshandel på sig själv.. Riktigt så illa är det alltså inte! Han är lite sjövild bara.. Och jag erkänner att jag haft tankarna på att linda in honom i bubbelplast med en skyddshjälm på huvudet i ett madrasserat rum...

Tillbaka till verkligheten! Kian pratar. Morfar heter "tatta", jag blir kallad "amama" ibland om jag har tur. Hans allra första ord var nej (yey, undrar vad BVC tycker om det) och han säger tydligt "näääääe" när han är missnöjd. Välling är historia. Fetaost, leverpastej, hunddreggel & mossa står däremot högt i kurs. Kläder bojkottas, blöjor, sitta still, sova och vila också.

Vad är roligast just nu?
1. Teletubbies - han dansar även som en när man sjunger "Tiiiinky Wiiinky.. DIPSY.. Laaaa-Laaaa åh Poooo".
2. Hundarna! Det ska pussas och pussas och pussas och pussas osv osv osv.. Han kryper fram till valfri Amstaff eller shitbull med öppen mun och kör detta på repeat i deras närhet.
3. Morfar & Mormor! Skulle kanske egentligen ligga som etta men nu orkar jag inte ändra det. Dom är bäst, på alla sätt.
4. Majskrokar.. Helt allvarligt, vem fan uppfann dessa djävulska ting som torkar in som cement?
5. Mitt halsband, örhängen, piercingar, hår och ortosskenor. I say no more..

För tillfället mår Kian sådär, vi var på skene jourcentral och kollade hans öron. Mycket riktigt så hade han irriterade trumhinnor och vi håller tummarna för att en öroninflammation INTE ska bryta ut. Hans mamma mår också sådär. Min läkare berättade att jag har järnbrist och jag fick börja med Duroferon igen. Mina händer och armar har tyvärr blivit värre. Nu är även höger armen nästan lika illa som vänstern. Men vi håller tummarna även för det och ber till Gud att detta ska ge med sig.

Det var allt från oss just nu. Puss!



Kort och gott

Jag lever! Jag har däremot väldigt svårt med skrivningen pga min smärta & ortosskenor. Men även för att vi gör så mycket annat mysigt här på landet. Godnatt!

Bild: Kian med sin livvakt (en av dom) Morfar - också kallad "tatta"!

Ni anar inte hur mycket han har utvecklats! Jag tror knappt mina ögon ELLER öron. Han kan tamigfan till och med dansa som en telletubbie!



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.