Karusell Kian





Julgransplundring

Igår hade vi en riktig städdag! Det är ju bara så himla skönt när man har dammsugit varenda liten vrå. Plockat iordning allt, tvättat alla kläder och allt det där andra. När jag stod och diskade upp dom sista flaskorna igår så hörde jag ett konstigt ljud. Och när jag "lyssnade efter" så var det väääldigt tyst inifrån vardagsrummet (och sovrum, lekrum, kattleksaksrum, förvaringsplats och klätterställning). Jag går dit och ser det här.. 
Kian har fått tag i vår (fd) ståtliga Kungsgran! Ja, jag skrattade ihjäl mig! Och jag skrattade ännu mer när jag såg att han hade lagt alla julgranskulor i innerkrukan, den som han stolt kom gåendes med till mig. "Titta!! Titta!! Däääää!! Titta!! TITTAAAA!!" (Jätteglad). Men tack min älskade son, för världens finaste juldekorerade plastkruka med torr gammal jord! 




Fynd! Störningsjouren!

Jag får uppdatera dom senaste dagarna senare. Nu tar vi dagen, hittills! 

Jag och Kian har precis sorterat tvätten. Jag lägger i, han tar ur och lägger i en leksak istället. Han har ganska många leksaker vill jag påpeka. Vi ska tvätta senare idag men jag kan inte dammsuga förens all tvätt är sorterad och klar. Frågan är om man kan dammsuga nu? Jag har ändå väntat en timme för grannarnas skull. 

Hur som helst. Igår var vi på torget med Camilla & Chelsea och trots alla huliganer överallt lyckades jag hitta några fynd. Förutom sladdjäveln då. Se så fina kläder! Precis sådana jeans jag ville ha till honom. Den tröjan (den grå) har jag velat ha länge men hans storlek har varit slut online så jag blev verkligen glad igår när jag hittade den för halva priset. Det står liksom Kian på den. Hundtröjan har jag spanat in varje gång vi handlat på Ica maxi. Nu fick vi även den för ett pangpris, 39 kronor! Kian och Chelsea lekte (tja dom rymde mest) lite i familjeloungen och sen åkte dom karusell, om och om och om igen. Haha! Det blev nämligen ramaskri så fort vi försökte locka med dom. Dom andra barnen stod snällt och väntade på sin tur, som aldrig kom... (Bilder kommer!) 




Världens kortaste iphone sladd?

Ja visst vett'ni, 90 jävla kronor för 15cm sladd. Den du, sug på den karamellen. Köp alltså INTE en iphone sladd ifrån fyndiq tex, köp för 6 kronor centimetern på teknikmagasinet!
 
 


God Jul!





Katt(innan?) Amiina

Amiina. 
Jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska göra! Amiina flyttade med mig hemifrån när jag var 19. I snart 5 år har vi bott tillsammans, men inte själva och detta har gjort att Amiina har flyttat hemifrån. Till min granne som ofrivilligt har blivit kattägare (läs: kattägd!). Amiina hatar mig & hon hatar mina tre andra pälsbollar. Ser hon mig så kollar hon snett på mig och springer iväg åt motsatt håll. Som tur är så har mina grannar varit extremt snälla mot henne! Men. Hon är ju inte deras "problem", om ni förstår vad jag menar? 

Den senaste tiden har hon bott konstant hos min granne här i samma trappuppgång. Men denne snälle granne har åkt bort över julen och vi båda är självklart oroliga för Amiina. Hon vägrar och jag menar vägrar! Komma in hit! Varje gång vi gemensamt (grannen bär Amiina i famnen till mig och jag bär in henne hit) fått in henne så lägger hon sig uppe på garderoben och morrar. Där ligger hon, tills hon blir arg och går runt oss och morrar och fräser. Hon har ett sjuhelvetes humör den här katten! Det slutar med att jag måste släppa ut henne, något annat vore djurplågeri. Men nu vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Katten hatar mig och jag kan ju inte direkt säga; "grattis du har blivit utsedd till Amiinas slav!" till grannen! 

Jag har försökt fått in henne nu igen nyss men hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet och springer iväg. Jag har ställt upp porten och skrivit en lapp till resterande grannar och bett dom låta den stå öppen. 

Lilla lilla mini! Jag älskar dig & du hatar mig.




Att tvätta med en ettåring!

Joråserö.. Kian har stängt alla tvättmaskinsluckor i mitt huvud. Rymt och sprungit in till grannen som försöker hänga upp sin tvätt i torkrummet. Dragit ner all tvätt jag hängt upp, om och om igen för att sedan demonstrativt krypa in och sätta sig i torkskåpet med sandiga skor och vägra komma ut. Han spräckte nästan ögonbrynet när han stapplade förbi en vass kant som en fyllegubbe. Vi körde tvättkorgsrace, Kian självklart placerad i den där saken med hjul på. Nu sitter vi och äter päron. Han tog precis mitt och gav mig sitt sandiga. 

Tack tack. Älskade ungjävel!








Dan före dan före doppardan?

Igår (förrgår?) var jag och Kian på torget för att handla julklappar. Ute i god tid eller hur? Det blev en sån där "pop up" som han älskar och en raket som jag inte kunde låta bli att köpa. Den var så häftig! Senare hade vi en mysig kväll med Kian's pappa och farmor och Kian fick öppna sina julklappar lite tidigt, så klart! Och det är så skönt att se Kian slänga sig i famnen på sin pappa och säga "mmmmmm" som han brukar när han tycker om någon och gosar med denne. Helt underbart! 

Kian fick jättefina julklappar! En body, ett par tossor, majskrokar (favorit), våtservetter (mammas favorit), en telefonleksak som Kian är helt tokig i och en stapelpyramid som är minst lika rolig den! Jag fick en klocka och nagellack!
Kian fick pop up:en tidigare men raketen får han på julafton. Det är väl det enda han får då. Allt annat har han ju fått i förväg. (Nej jag kan inte hålla mig när jag ser hans ögon glittra! Här, mitt älskade barn, vill du ha? Du ska få!)
Idag har vi varit och julhandlat! Herrejävlar vad jag ska äta rödkål i år!



"Eh neeeeej!!", "napoleonkom..skräck?" & nässpräck!

Den sjövilda pepparkakan Kian.



Tips tack!

Jag behöver råd! Vilket kontantkort är bäst? Jag surfar och ringer, mycket.. Hjälp? Jag kan inte det här. Abonnemanget jag betalat 700:- (ibland mer) i månaden för i två år är ÄNTLIGEN slut. Telefonen är min. MIN! Känslan av att sitta med min iPhone 4s avbetald och fri från abonnemang är fantastisk. Men. Vad väljer man nu? 

RockOn



Unnar oss!

Jag unnade mig och Kian lite nya kläder. Måste säga att klänningen var mer än perfekt! Älskar den. Bilder lånade från HM.






Jag är så glad!!

Idag fick vi världens bästa nyhet! Jag sprang dansandes runt hemma hos mamma med Kian i famnen medan lyckotårarna rann. Slår denna drömmen verkligen in? Kanske, kanske vinden har vänt? Jag hoppas det. Så himla mycket! 

Nu ska jag hoppa ner i min säng och värma mig. Läsa min bok och drömma storslagna drömmar. Godnatt & sov gott!

Min klätterapa somnade precis. Han har blivit förkyld igen. Men vem fan är inte det vid denna tiden? 




Satans händer

Jag är SÅ trött på det här. Vad fan det nu är. Måtte neurologen viskat något till ortopeden som viskat något till Handkirurgen som kan tala om det för mig. 


Godmorgon

Någon har vaknat!


Jag funderar på att slänga den där Dumbo boken. Det finns nästan inga sidor kvar ändå för dom har Kian ätit upp. Dom flesta av dom har han sedan spytt upp, som en katt som spyr hårbollar...


Helt slut!

Nu säger jag godnatt!




Lill-terror

Igårkväll när vi kom hem så fortsatte jag med den städning kag påbörjade. Jag är fortfarande inte klar. Jag började med det här nån gång vid denna tiden förra året... 

Låt mig beskriva hur det ser ut när VI städar! 

Jag står och försöker packa diskmaskinen, samtidigt som jag står i någon form av gymnastisk övning med foten inkilad i spisens handtag för att förhindra skallskador hos den lilla terrorist som hänger där. 

När jag ska dammsuga så plockar jag upp allt från golvet rum för rum (i vår jätte villa) och när jag är klar med det så är Kian färdig med att lägga tillbaka allt + lite till. Att han hänger i slangen, trummar på den, kör i väg den så att stången flyger ur händerna på mig och stänger av den har ni nog redan räknat ut. 

Städa kattlåderna.. Jag försöker så gott jag kan och så fort jag kan skura rent dom där lådorna INNAN Kian: 1. kastar iväg sanden, 2. Äter en bajskorv, 3. Tar sig ett dopp i den sand/kiss&bajs-vattenfyllda lådan. 4. Äter upp toapappret eller 5. Drunknar i toaletten.

Laga mat...
Det lagas ingen mat. Risken att någon dör på kuppen är relativt stor.

Bada..
Jag får stå på ett ben och försöka fylla den där jävla badbaljan med ena foten på Kian innan han välter den och förmodligen bryter näsan.

Moppa golven...
Möjligtvis när han sover. Då är det bara tre tigrar att röja ur vägen. 

Han är bra älskad ändå får jag säga. Min älskade Kian!




Min lilla pepparkaka!

Kian blev överlycklig för sin pepparkaksdräkt! Trots att han inte såg ett skit med mössan på så vägrade han ta av den. Ja, han sprang in i allt! Jag skrattade så jag vek mig dubbelt när han gång på gång sprang fram och speglade sig stolt som en tupp. 






Älskade onge! Du gör mig galen av kärlek!


"Spring spring!!!"

Hahaha! Som han springer! Jag kan inte minnas vem detta påminner om men någon är det. Kan det vara Janne-långben? Mussepigg? Jag vet inte.



Underbara natt

Igår kväll vid sex tiden blev Kian väldigt trött. Eftersom han under dagen redan hade sovit sina 20-40 minuter så tänkte jag att han kanske ville sova för natten. Yey! Vi har fått in en bra rutin tänkte jag. Kanske somna runt sju? Vi började varva ner, släcka och säga godnatt till alla lampor, dricka välling i mammas knä framför tv'n i sängen och sen sa det bara smack så sov han. Jag var lika trött jag så jag gick och la mig för att läsa sen somnade jag lika snabbt jag. Rena lyxen!

Jag vaknade som vanligt av att Kian väckte mig. Sa "men gooodmorgon älskling" och lyfte upp honom för att gå ut i köket och fixa en flaska välling till frukost. Han var jätte sur och grinig vilket han verkligen inte brukar vara när han vaknar och jag tänkte väl att han börjat få mitt morgonhumör. Ja, tills jag kollade på klockan och såg att den var 23.00, då ramlade poletten ner. 



ÄNTLIGEN!!

Som jag har längtat efter en citron reaktion! Det funkade inte med citron men clementinklyftan här gjorde underverk. Jag missade att filma första reaktionen för den kom så oväntad. Detta är andra. Hahaha! Älskade unge!



Neurofysiologiska laboratoriet...

Ni kan ju ana mitt uttal där. Jag har varit hos dessa http://www.sahlgrenska.se/su/knf idag och fått "elstötar". Nu väntar jag på svaren som ortopeden kommer att få inom 2-3v. Jag som verkligen älskar att vänta.

Det såg ut lite såhär och var en väldigt spännande undersökning. (Bild lånad från Google) för mer info kolla länken. 


"Vid Klinisk Neurofysiologi (KNF) görs diagnostiska undersökningar vid sjukdomar inom nervsystem och/eller muskulatur."



Utan dig inget mig



Om du bara visste vad du gör för mig.


Innan och efter

I fredags hade vi tvätt, städ och fix dag. Mamma var här och hade Lill-terror under tiden jag sprang i tvättstugan. Tack kära du! <3 
Jag hade som plan att få väggen i köket att se fin ut. Innan hade den märken efter min akrylnagelshörna och rivmärken lite här och var. Så jag gjorde en tavla, borrade fast två spotlights i en tavelrama och satte upp. Visst blev det bra? 
Jag är jättenöjd!



N辰spet, tv奪ngs-gos, sp旦ke & s辰kerhetslek!



Allsång i Majorna?

Kian har ju fått en tidig julklapp av sina morföräldrar som jag fick välja, jag ville ju ge honom en sackosäck och det fick han. Nu, idag, någon vecka senare så hajade han innebörden med den här konstiga saken man tidigare bara ramlat av! 

Vi somnade sent igår. Kian vägrade att somna. När klockan var 23.00 hade nattningen pågått sen 20.00. Vi avverkade följande: Bä bä vita lamm, björnen sover, blinka lilla stjärna, lilla snigel, vyssan lull, när trollmor har lagt sina 11 små troll, vem kan segla för utan vind, tänd ett ljus och låt det brinna, jag vill ha en egen måne och sist men inte minst ekorrn' satt i granen! Blandat med slag på tv'n, kullerbyttor, jaga Maiden (katten), hänga i lampan osv. 

Jag minns att jag sa såhär till mamma när jag var gravid:
"Jag kan en enda barnvisa och det är bä bä vita lamm!"
Tji fick jag. 

Dagen i bilder. Svar ja, vi åt paprika till "frullis"!




Mammas lilla snuttis skaruha lite meeeeellis?

Först och främst. Utrota det jävla ordet. Mellis, vafan? Ska vi inte dra till med något annat extremt pedagogiskt och irriterande, förslagsvis frullis, middis och kvällis? 

Kian går numera under namnet Lill-terror. På riktigt, han är helt jävla galen! Idag har han slagit mig, bitit mig, dragit mig i håret, nypt mig och skallat mig i protest, eller ilska eller vadfansomhelst som inte heter ettårstrots - för det finns ju tydligen inte. Han vill bara det han vill, och det han vill kan han inte eller får inte för att risken att avlida på kuppen är relativt stor, därför blir han arg på mig. Arg som en/ett jag vet inte vad. 

Dessa utbrott han får sker oftast bara i min närvaro när vi är själva, men idag visade han en liten bit av denna sidan för sina morföräldrar när han exploderade av ilska för att han tappade sitt äpple, som inte heller kom tillräckligt snabbt tillbaka till dom där vassa huggtänderna han har utvecklat. 

Jag tänker lite som såhär, för att överleva som människa. Varsågod, Kian. Kasta kattsanden så långt du kan, ät kattbajs till "mellis" och surpla vatten ut toalettholken. Bär absolut inga kläder, spring runt naken och åla dig fri som en anakonda utan blöja. Peta på allt, vält allt, riv ut allt och smaka på allt! Och för guds skull, glöm inte att välta tv'n när du ändå håller på. 

Älskade Lill-terror!!!




Får ni ens göra såhär?

I måndags (förra veckan!) ringde jag till min vårdcentral för att be om nya recept. När jag väl får prata med en av deras sköterskor så talar jag om för denne att mina mediciner kommer att ta slut på torsdag kväll. Alltså behöver jag egentligen recepten på torsdagen för att inte stå utan morgon medicinen på fredagen (fortfarande förra veckan). Det handlade om 1. Min antidepressiva som jag har stått på i åratal, symptomen när man slutar tvärt är INTE roliga, jag vill bara påpeka det så att ni sen förstår varför jag skriver detta inlägg. 2. Mina mag&tarm mediciner, dels för extremt smärtsamma magkramper men även för den hemska dyspepsin jag hela tiden försöker hålla i schack. 3. Min lugnande medicin.

Låt mig också påpeka - så att ni har även det i åtanke när ni läser följande - att jag nyss fått ytterligare en medicin som ev. kan dämpa min depression. Biverkningarna av de flesta antidepressiva medel är just att du under ett par veckor mår ÄNNU sämre. Något som man som sjuk måste påminna sig om varje minut - för att hålla hoppet uppe om att det förhoppningsvis går över snart och att det sen börjar fungera på ett positivt sätt. 

Tillbaka till förra veckan under samtalet med sköterskan. Jag förklarar vad det gäller och denne svarar att "jag kan inte lova att läkaren vill eller kommer att skriva ut det till dig".
- Nähe, men detta är ju en väldigt viktig medicin som jag har ätit i åratal och absolut inte ska sluta tvärt med.
"Mm, men då får du gå till Apoteket och hämta ut en bevisning på vilka läkemedel du haft och så får vi se vad läkaren säger om det!"
- Eh, okej. Fast va? Vadå "vi får se"? Jag måste ju ha mina mediciner?
"Men du jag ser här att h*n ska ringa dig på fredag (förra veckan). Då kan ni ju prata om detta då? Det blir väl bra?"
- Ja verkligen. Jättebra... 

Fredagen kommer och medicinerna är slut. Läkaren ringer i perfekt tajming när jag sitter och skiter med en ettåring halvvägs i kattlådan. Missar samtalet och väntar på att h*n ska ringa upp igen. Vilket vården oftast brukar göra, ringa två gånger alltså. Det går heller inte att nå denna vårdcentral utan jag får ringa igen och be om att dom ska ringa mig. "Vi ringer upp dig på måndag.." säger röstmeddelandet. Toppen! Verkligen! 

Här tänker jag, jag var ute i god tid. Sköterskan bör enligt sina arbetsuppgifter, anteckna mitt ärende och vidarebefordra det till min läkare. Alltså rent spontant trodde jag självfallet att doktorn själv kanske insåg allvaret och skrev ut medicinerna så att jag skulle slippa att gå hela helgen utan. 

Tji fick jag. Igen. 
I måndags (denna veckan) ringer vårdcentralen och undrar vad jag vill. Jag förklarar igen, talar om hur dåligt jag mår och att det är av yttersta vikt att detta ordnas snarast! 
"Jag lägger ett meddelande till läkaren här så får vi se om h*n kan ringa dig imorgon".
- Ja men tacksåinihelvete!
Läkaren ringer (runt 9.45) och vi har ett långt samtal. H*n säger att recepten kommer att skrivas ut under dagen och att jag kan hämta dom på eftermiddagen. När jag förklarar att mina panikångestattacker har ökat enormt (tack vare den nya medicinen och biverkningarna av att vara utan den gamla) och att min ångest är så jobbig att jag spyr konstant och inte kan äta, jag ber därför om mina lugnande. "Nej, sånt tänker jag inte skriva ut till dig nej." 
- Förklarar igen.
"Nej, så som du hela tiden pratar om beroendeframkallande medel hur tror du det låter?!"
- Asså allvarligt? Det låter i mina öron som någon med tio års erfarenhet av just denna sortens ångestproblematik VET vad som fungerar och inte!"
"Nej, vi kommer inte längre med det här. Du får vända dig till öppenvården!"
- Öppenvården har meddelat er att NI ska ansvara för mina mediciner och jag förstår inte varför jag ens ska behöva bevisa detta för er, när ni har fått min tillåtelse att hämta både journaler och receptlistor - men inte har gjort det! Jag har aldrig varit beroende av någonting!"
- "Du, det är inte vad som står här i våra anteckningar!"
- Vad sa du sa du? Vad fan står det i era anteckningar egentligen? Läs upp det för mig  är du snäll och tala sedan om vem som gjort den anteckningen för det där är lögn och är anmält förut!"
"Jag kan inte göra det nu. Jag får kolla upp det och ringa dig under dagen."
- Ja men gör det! Tack. 

Det ringer inte mer den dagen. Däremot traskar jag, nej förlåt vinglar upp (pga domningar i hela kroppen, yrsel och illamående) till Apoteket för att äntligen få hämta ut mina mediciner. 

När apotekaren yttrar följande ord "nej det finns då inga nya recept här." höll jag på att explodera. Klockan var då 17.00 och vårdcentralen stängd. Detta var igår. Jag vinglade gråtandes hem igen och bröt ihop. 

Idag ringer jag vårdcentralen igen och deras röstmeddelande talar om för mig att jag ska bli uppringd. Senare. Det ringer och dom undrar vad jag vill (igen). Jag förklarar (igen) och får samma svar, att denne ska lägga en anteckning till läkaren att skriva ut samt ringa mig ang den falska anklagelsen. Denne garanterar mig att medicinerna ska finnas senast kl. 17.00 på Apoteket varpå jag går dit och glömmer telefonen (förvirrad och i allmänt kasst tillstånd) hemma. Medicinerna fanns och jag frågade apotekarna om dom verkligen får göra så här? Dom var väldigt chockade och sa att det absolut inte ska gå till såhär! 

Hemma hade jag ett missat samtal och ett röstmeddelande. Jag kan efter fyra repetitioner av meddelandet förstå på ett ungefär vad denne säger eftersom dennes svenska inte går att förstå. Jag hör meningen "du har rökt hasch när du var 14" och tänker; Vaf fa-an har det med nuet att göra? Jag är snart 24 år gammal och får höra något jävla dravel ang något jag gjort under min ungdom. Att varenda jävla tonåring har provat någon form av drog är väl ingen nyhet? Ska mitt dumma misstag (för snart 10 år sedan) drabba mig i dagsläget när jag som djupt deprimerad, med diagnoserna PTSD, GAD, paniksyndrom och recidiverande depressioner blottar min själ och söker hjälp?

Jag vill inte må dåligt. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill inte spy av ångest och gråta dagarna i ända. Det är inte snällt mot min son! Jag har en enorm sjukdomsinsikt och vet mycket väl att det finns hjälp att få och så blir man behandlad såhär. 

Vad mer kan jag göra? Jag försöker ju bara bli frisk, varför stoppar ni käppar i mitt hjul? Jag har anmält er till patientnämnden. Pratat med IVO. Chefen över er och med er personligen. Jag vet vilka rättigheter jag har och vilka misstag ni begår. Inte har det blivit någon ändring på er och er förbannade jävla vårdcentral för det! 

Jag känner mig så ledsen, så kränkt, besviken, arg, frustrerad, missförstådd och ej betrodd! Varför gör ni så här. Snälla tala om det för mig! 




Familjemys och sprutor!

Igår promenerade jag och Kian hem till mamma där Pappa, Jimmy (Kian's morbror) & Daniela (Kian's kusin) var på besök. Pappa lagade en brakmiddag och barnen lekte. Dani sprang runt och ropade efter "Kia" och matade Hera (vår blodtörstiga kamphund *fniss*) med godis,"Fafaaa! Mejaaa ost!!". Underbara Dani <3 

Jag och Kian stannade kvar och sov över då Kian skulle få sin ettårs vaccination idag. Det hade jag inte klarat ensam. Hera var ju måttligt pigg imorse när vi bökade iordning oss inför BVC (se bild).

Det gick bra hos BVC! Han hade gått upp i vikt trots allt. Jag var helt övertygad om att han inte ökat ett gram så som han springer omkring. Han följde sin kurva jättebra och dom tyckte att han gick så fint och satte sig ner så kontrollerat. Allt var tiptopp med andra ord. Fick lite råd angående hans hud som är lite torr och känslig. Locobase repair inhandlades påväg hem! Framförallt för hans "utslag" runt munnen. 

Nu ska jag bara ta det lugnt och läsa. Jag är så trött att ögonen går i kors! 
Godnatt!


En vanesak

Alltså, när man har vant sig vid att alltid ha en mindre publik när man skiter eller pissar (nej förlåt jag är inte pryda mamman som "urinerar" parfym) så blir det lite ensamt utan.



Besviken

Min superbeställning från Nelly.com har fortfarande inte kommit. :( jag börjar undra om det var ett.. Ehm.. Adventsskämt?


RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.