Glädetårar

Jag fick höra en sak idag som fick mig att gråta. Jag grät lyckotårar för att jag blev så rörd av denna fina gest. Att Hawks MC, bekostar hela Kian's dop det är bland det finaste, mest kärleksfulla och snällaste någon någonsin gjort för mig och min son. Stort tack Hawks Mc, jag älskar er allihop mina fina extrapappor! <3



På väg och hämtar mamma <3

Dagens humor.. Haha fan vad jag älskar dessa bilder!



Tvättdag

Vi är fortfarande helt slut (mentalt) efter dopet. Kian sover sen en timma och jag la mig precis i sängen. Hade kunnat somna redan vid sju om jag hade fått. Men jag hade tvätt-tid (hatar det där ordet, det ser aldrig rätt stavat ut som "tvättid eller tvätttid"), mellan 5-9. Alla Kian's nya kläder är tvättade och alla små obehagliga lappar bortklippta. Måste sortera om hans klädbyrå. Det mesta som är urvuxet ligger bara där och tar upp plats.

Det får bli morgondagens projekt.
Kanske.
Nu ska jag återgå till min bok.
Godnatt



Pappa & Kian



Hon är bra fin den där Camilla!

Se vad fint hon har gjort. Hur glad blev inte jag när jag såg min taggning på facebook då?

Ah. Ja menar la det.
Tårögd!

Ps: ni får vrida på huvudet.



Farbror doktorn

Idag hade jag läkartid (igen!). Känns inte som att jag gör något annat, haha tragiskt!

Jag har sån jävla otur med ALLT.

Idag var jag där för mina händer (igen). Fick en till kortisoninjektion i vänster handen, denna gången mer neråt i tumbasen/senorna? Läkaren kände och klämde, vred och vände. Efter många frågor och undersökning så sa han att det kan handla om (i grund och botten) reumatism. Blev skickad till labb för blodprov och återbesök om en vecka.

Vi får väl vänta och se helt enkelt. Men nu går ögonen i kors, godnatt!

Bjuder på några härliga bilder från idag!



Kian & bitringen

Jag tror han är på väg att få sina tänder. Nu tror ni att jag är helt ute och cyklar. Men jag kör på asfalt. Jag fick nämligen mina tänder när jag var tre månader och hade mina permanenta framtänder när jag var 4 år. Vi är tidiga med allt i vår familj!



Some sunshine



Min stolthet

Fotograf: Linda Lagerström



Kian's doppresenter

Som utlovat. Nu har jag fotat allt så här har ni bilder på det :)

Åter igen, tusen tack för alla fina presenter! Och för en helt fantastisk dag tillsammans. Både jag och Kian är helt slut. Vi måste smälta det här känner vi.

Puss på er!



Bildbomb

Dagsfärskt (igår...)



Vart ska jag börja?

Herregud vilket lyckat dop! Det blev hur bra som helst! Det hör kanske inte till vanligheten att ett dop sker på en MC klubb, men i vår familj döper vi där det känns hemtrevligt! Alltså på Hawks MC! Och med våran klockrena präst (som för övrigt endast ville ha en support tröja) så blev dopet ÄNNU bättre.

Vi hade dukat för 50. Utöver det så var det folk lite överallt. Jag kan inte ens uppskatta på ett hum hur många som kom. Det kan va varit den lyckligaste dagen i mitt liv, att se min son döpas och firas av så många som älskar honom. Vi har en stor speciell familj, och det bästa av allt - vi har valt den själva!

Kort om dopet: Prästen, gudmödrarna (Jenny, Lilly & Linda) och jag stod i "centrum" framför allt folk. Låten "Everything I do, I do it for you" med Bryan Adams spelades när min pappa kommer fram med Kian i dopklänning med blå sidenband. När dopceremonin var över så var det dags för tårta, kakor, godis, kaffe, dricka & vin. När vi fikat färdigt var det presentöppning. Men tyvärr så har jag presentskräck så gudmödrarna fick sköta det där.

Och vilka presenter! Herregud vart ska jag börja? Jag får fota allt imorgon och visa er. Max (en hawksare) var fotograf idag och jag fick med mig minneskortet så jag kan föra över till min dator. Så det kommer mängder med kort framöver. Hur som helst! Kian fick sååååååå fina presenter. Jag nämner några iaf. Brutalt mycket kläder, hur fina som helst! Tre dopsparbössor (en nalle, en brandbil & en motorcykel). Ett silver halsband med en motorcykel som hänge, en pimpad bil med support Hawks emblem från hawksarna, tillsammans med ett kuvär med 1000kr och en doptavla med allas namnteckningar. En jättegosig filt med broderat Kian och en nalle. Skor, nallar, bok, fin bestick och massa annat! (lägger upp bilder imorgon på alla presenter)

Nu orkar jag inte hålla ögonen öppna mer så godnatt! Jag är heeeelt slut!



Pust stånk och stön

Jag känner mig helt värdelös när jag inte får använda mina händer. Hemma när jag är själv med min son då kan jag inte ha otrosskenorna på för det är helt omöjligt att ta hand om en bebis då. Det var ju typiskt att detta skulle komma nu mitt i "min bebis är frisk och ska döpas och firas" period.

Tack mamma och pappa som har hjälpt mig med ALLT vad gäller dopförberedelser. Jag är både förväntansfull och glad inför morgondagen men också så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Vi skulle köpa vin förut, jag och pappa. Ingen av oss kan ett smack om vin så vi haffade en ur personalen för råd. Det vita vinet hittade vi själva men sen var det dags för rödvin...

Hon: Vad vill ni ha för typ av rödvin då?
Jag: eeh. Nått gott som uppskattas. Kanske inte så beskt.
Hon: Vill ni ha ett strävt kryddigt vin, syrligt fruktigt vin eller kanske ett mjukt vin?
Jag:.....? (tittar på pappa - pappa tittar på mig) Ja du pappa, ska vi ha ett mjukt vin?

Herregud. Det blev nått jävla rödvin iaf. Och det mesta är färdigt inför dopet imorgon. Nu, först nu la jag mig ner. Så mycket har jag haft att göra, allt tar ju dubbelt så lång tid när tummarna är immobiliserade.

Godnatt!



Visst blir ni lite sugna?

På lite kortisoninjektioner i senfacken? Hahahaha fyfan.



Typ godnatt

Så. Nu ligger jag äntligen i sängen. Det har varit en lång dag idag och det känns som om mitt huvud kommer att explodera pga överbelastning. Vi (eller ja, mamma och pappa då jag inte får belasta tummar/handleder) har satt upp bord och stolar på klubben. Dukar och lite dekoration. Imorgon så ställer vi upp det sista och sen ska vi väl vara ganska så redo för dop! Hoppas innerligt att vi får plats allihopa.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum!!



Paus

En kort paus innan vi är på't igen. Käka, sen handla igen och sen ut till klubben och förbereda inför dopet.



Håll tummarna!

Jag håller tummarna (aningen skenprydda), för att detta ska försvinna nu. Fick tre kortisoninjektioner, två i vänster och en i höger. Fortsatt ortosskenor. Förhoppningsvis blir det bättre nu, så jag slipper operera (öppna och klyva senan).

Bilderna
En lånad från Google hur sprutan tas.
En behandlingsbeskrivning om någon är nyfiken.
Resten är mina.



Rock on



Lets try this fucking acne killer!

Nu jävlar håll i hatten! Jag har läst att det tydligen gör "så ont så att det känns som om man drar av ansiktet" när man tar bort den. Spännande det här. Kan jag föda barn utan bedövning ja då tror jag att jag klarar den här omtalade smärtsamma (väl fungerande) "acne killer" masken!

Jag återkommer om ansiktet sitter kvar.
Om. Sa jag.



20/2-2013



Fler djur till Kian

Han pratar ju med sina djur varje dag. Jag trodde aldrig att han skulle uppskatta dom så mycket som han gör. Jaja hur som helst så ska jag rita fler för att sen sätta in i en stor "affisch ram" jag har hemma. 12st är färdiga, och dessa 6 ska också tillhöra samlingen. :)



Kian's kommande dop!

Igår va vi och pratade med våran favorit präst Anna Dubar. En vän till familjen som kommer att döpa min son på lördag. Vi pratade lite om hur vi ville ha det och så vidare. Jag ser jättemycket fram emot dopet men får erkänna att jag är sjukt nervös av olika anledningar. Dels för att det troligen kommer hiskeligt många för att dela våran dag. Dels för att jag har så ont i mina händer och kanske inte hinner få en kortisoninjektion i ena senskidan innan dopet. Men också för att jag har presentskräck. Töntigt jag vet, men jag är känslig! Tro det eller ej.

Tänkte dela med mig av min "seriösa" inbjudan haha! Som tur är så vet mina vänner hur jävla körd i skallen jag är ;)

"Nu är det dags för lille Kian att få möta heliga guds ande. Vi har längtat så efter att få hans namn välsignat och doppa hans fjuniga skalp i guds renaste vigvatten. Prästinnan Anna är med oss denna stora dag och har utlovat Kian en plats i guds kära barna skara. Med är också Kian's 3 gudmödrar Linda Lagerström, Caroline Gadevik & Jenny Holmgren.

Dopet sker på Hawks MC i Göteborg lördagen den 23.e februari klockan 15.00. Vi bjuder på kaffe och tårta. Vi skulle bli otroligt glada om ni ville dela denna dagen med oss. Osa gärna så snart som möjligt och i så fall hur många ni blir.

Vägbeskrivning
Hawks Mc
Sidovägen 1. 423 78
Torslanda Göteborg

För er som reser kommunalt så är det buss 148, 24, 124, Röd Express, Lila Express och Gul Express. Hållplatsen heter Bur (Torslanda)."

Yaaaaapp! Kian döps på Hawks MC 2013-02-23! Och det ska bli så fruktansvärt roligt. Avslappnat, hemtrevligt, ovanligt & extra - precis som jag vill ha det!



Så sant som det var sagt

Lev livet som en hund. Om du inte kan äta, leka eller ligga med det, kissa på det och gå iväg!



Sleepless in Majorna

(skulle publicerats igår)
Jomenvisst. Godnatt på er! <3



MB de quervain

Jag får egentligen inte ta av ortosskenan (som håller tummen i rätt läge) men jag tänkte att ni kanske var nyfikna på vad det är. Så här låter det om min hand. Mer om vad det är i ett senare inlägg. Men för den som vill; googla MB de quervain.



Mitt älskade barn

Tutetur ab angelis - Skyddad av änglarna



Konsten att hantera knäckebröd!

Det ÄR fullständigt omöjligt att äta knäckebröd utan att:

1. Få knäckebröd överallt. På golvet, i smörpaketet, på diskbänken, innanför kläderna och över den 2 kvm stora ytan runt omkring dig där du för tillfället befinner dig. Har du valt din säng, så är du med andra ord körd.

2. Mackan går av på mitten när du smörar den - vilket ökar smulmängden drastiskt åt diverse alla tänkbara håll.

3. Mackan går av, på ett fruktansvärt irriterande vis, när du tar en tugga - vilket alltid slutar med antingen en sne dubbelmacka eller en utan pålägg.

4. Du låter som en sementblandare full med mässingsljustakar - vilket irriterar exakt ALLA i din omgivning.

5. Du får en hörselnedsättning på 75% under varje tugga - vilket gör att du måste pausa tuggeriet för att höra.

Slutsats: Ljudisolera valfritt område, skippa smöret, tryck in hela skiten i käften & svälj fort som fan, i ensamhet, över en diskho.

Eller så köper du inte det där jävla knäckebrödet!



Bebislycka, barnvagnsmaffian och supernannys!

Vilken trevlig kväll jag har haft. Har varit med mina fina vänner och deras barn. Fick äntligen träffa lilla Noah också, Emelies son som är en månad äldre än min. Hemma hos Camilla och hennes ljuvliga dotter Chelsea. Vi (Jossie, Sophia, Anki, Emelie & Noah, jag & Kian) hade hur trevligt som helst och det var skönt att bolla mamma tankar och erfarenheter med andra mammor. Tack för en fin kväll mina godingar <3



Lite bilder



Svar på kommentar

"Men du skrev de RESTERANDE 320 dagarna ditt dumma fån! Alltså var du då på dag 321.
Men det är väl svårt att få ihop matematiken imellanåt, men jag förväntar mig inte mer av en lågutbildad :) "
Svar: Hur får du in siffran 321 i det här? Lågutbildad eller inte, matte var definitivt inte din grej. När jag skrev inlägget hade vi passerat januari och var på 14:e dagen in i februari (45 dagar har vi redan passerat med den 14:e inräknat.) På ett år är det 365 dagar så långt är du med eller? Låt mig förtydliga: 365 minus 45 = 320! Jag lever här och nu och kan tyvärr inte uppmana folk till att visa ömhet under dom dagar som redan har varit. Det är lite som att bo i ett hus utan utgång, det finns ingen mening med det.

"Dessutom, om du nu menar dagarna kvar detta året, så förstod jag det mycket väl. Men en normalt funtad människa skriver inte dagarna för just detta året utan använder sig av det klassiska "365 dagarna" iom att man skall visa kärlek och respekt alla år, hela livet.
Men så långt klickade väl inte hjärnsignalen :)"
Svar: Uppenbarligen så förstod du inte det då du kom med ett riktigt dumt ifrågasättande. En normalt funtad människa lever här och nu = talar/skriver i presens. Frågan är om ditt centrala nervsystem fungerar över huvud taget? Jag förstår helt ärligt inte vart du vill komma. Släpp detta nu och gå vidare med ditt liv. ;)



Mitt hjärtegryn & jag



Charmören Kian

Herregud, mitt älskade barn, du är det vackraste jag sett <3 Mammas lilla blygis!



Folk är bra roliga

Av det jag skrev tidigare så var det en dum jävel som hakade upp sig på en ytterst liten petitess. Nämligen, "hatar man dom resterande 44 dagarna då eller?"

Alltså förlåt. Men du måste driva med mig? Min första tanke var; ofta en människa ifrågasätter VILKA dagar man ska visa ömhet och respekt. Svaret är solklart: ALLA DAGAR! Det andra som slog mig var att personen försökte leka smart men misslyckandes totalt. Jag vet inte hur du fungerar men om du överhuvudtaget hatar "en dag" så behöver du specialistvård. Att hata någon det kan man säkert göra, men att hata en dag (eller vecka eller sekund) är rätt weird, don't ya think? Sen så har vi 319 RE-sterande dagar. Vi har PA-sserat dom andra. Jag har träffat många idioter i mitt liv så jag förstår vad du menar, och på ditt språk svarar jag; räkna om, räkna rätt, försök igen!



Från mig till er



Tack tack tack tack

Älskade Lilly du är underbar!



Del 6 - Juni

Del 6 - Juni
Denna månaden fick ni lära känna mig riktigt ordentligt. Jag körde ju "30 dagar 30 ämnen!" som innefattade följande ämnen:
Om mig. Min första kärlek. Mina föräldrar. Det här åt jag i dag. Vad är kärlek?. Min dag. Min bästa vän. Ett ögonblick. Min tro. Det här hade jag på mig i dag. Mina syskon. I min handväska. Den här veckan. Vad hade jag på mig idag?. Mina drömmar. Min första kyss. Mitt favoritminne. Min favoritfödelsedag. Detta ångrar jag. Den här månaden. Ett annat ögonblick. Det här upprör mig. Det här får mig att må bättre. Det här får mig att gråta. En första. Mina rädslor. Min favoritplats. Det här saknar jag. Mina ambitioner. Ett sista ögonblick.

Var i graviditetsveckorna 16, 17, 18, 19, 20.

Drömde mig bort och blev kär i en barnvagn jag aldrig trodde jag skulle kunna köpa men som Kian har idag. Jag sökte lägenheter som en tok men insåg ganska snabbt att jag inte skulle hinna eller orka flytta höggravid. Jag & Moa fann varandra - och blev kära- efter att hon flyttat till mig. mina bröst blev helt gigantiska pga graviditeten. Kian fick sina allra första skor, ett par uggs ifrån moster Lilly, hur söta som helst! Jag höll på mycket med mina naglar. Tittade på "en unge i minuten" och längtade efter min egna lilla knodd. Mamma och jag var på rutin ultraljud och det var hur häftigt som helst! Moa skulle endast sova på min bebismage. Jag räddade Hera från värmeslag efter att hon jagat efter ett rådjur. Kämpade som ett as med Moa's hudproblem och konstanta klorhexidin schamponeringar. Jag kände bebis sparkar för första gången. Jag (piercad, gravid och tatuerad) behövde visa leg för att köpa Alvedon (???!!!). Köpte mina första bebiskläder. Amiina var med i tidningen (nej, jag förstår att ni inte är förvånade). Gjorde mitt gravidosaurusrex linne där det på magen stod: "jag är gravid, vad är din ursäkt?". Jag avslöjade även "10st det här visste du inte om mig"!



Älskade onge!

Ja! Mest bilder idag men vad gör det. Det är väl ändå bara det ni vill se? Haha!



Kian & Morfar

Hur härlig är inte den här bilden på min pappa och min son? Fattar ni hur det känns att säga MIN. Han är min, bara min Kian! Och min pappa, herregud vilken pappa och vilken morfar! <3



Hon har gjort det igen!

(ringer på dörren)
- "Heeeeej.. Jag tänkte precis lämna den här." (håller i en lapp)
Jag: "Jaha, är det Amiina nu igen?"
Grannen: "Jaaa, hehe.. Hon följde med mig in, är det okej att hon är hos mig inatt? Jag har både mat och låda! Jag kommer självklart ner med henne om du vill?
Jag: "Haha, vad gullig du är. Självklart får hon sova över hos dig om du vill det?"
Grannen: "okej, tack (överlycklig)! godnatt, sov gott! Jag släpper ut henne när jag går till jobbet!"


"vad stor hon har blivit!" - En vän om Amiina.

Tja. Konstigt. Katten äter ju var enda granne ur huset haha!

Mina grannar är ju helt underbara!



Morbus de Quervain

Det var diagnosen jag fick idag. Så skönt att veta vad det är med min tumme/handled.

"Vid Morbus de Quervain är senskidan vid tumsidan av handleden för- tjockad på grund av att den är inflammerad. Det gör att det blir trångt för senan att löpa genom senskidan. Intensiv värk, svullnad och ömhet vid tumsidan av handleden kan då uppstå."

Nu åker vi hem och dricker kaffe!



Det bästa jag har gjort!

Mitt hjärta. Min fina lilla Kian. Herregud vad jag älskar dig!



Skrattfest



Humor



Dags för tvättstugan

Dun dun duuuuuuun.
I 120km/t ska jag först ta på min son sina byxor, mig själv efter en dusch. Sortera kläderna och stoppa bebis i bärselen sen springa ner innan fem. Tror ni jag hinner?

Vadå tror. Klart jag gör!
Haydå



En till ny kategori!

" - En mammas tankar!"
Yepp, det är precis vad det är.

Jag tänkte precis tillbaka fyra månader. Vi hamnar i början av oktober. Jag var höggravid och hade äckligt mycket vatten i kroppen. Så mycket vatten att mina fötter svullnade tre storlekar, inga strumpor gick på och leggingsen fick jag slita sönder resåren på för att ens få plats med anklarna. Jag var stor som ett jävla hus! Det enda jag längtade efter var att min son skulle komma till världen. Så att vi kunde få starta vårt liv tillsammans. Jag grubblade mycket över hur livet skulle komma att se ut. Min största önskan var att allt skulle bli som vanligt direkt när vi kommit hem, att rutinerna skulle flyta på och inte ändra riktning. Jag gillar inte överraskningar, jag är en planerare, jag vill ha koll och jag vill att det ska vara så som jag vill att det ska vara. Framför allt så är jag fruktansvärt hemkär! Så hemkär att jag LÄTT hade tackat nej till en betald all-inclusive resa utomlands, ja jag är helt allvarlig!

Jag åkte hemifrån så sent som jag bara kunde (ja, jag blev faktiskt tvingad att åka in, för jag hade minsann "bara förvärkar" och tänkte stanna hemma ett tag till) till förlossningen. Inskriven klockan 5, CTG kurva - öppen 6, in på rum kl 6 - öppen 8, krystvärkar börjar 06.55 bebis kom 07.14 efter fem krystvärkar.

Min plan var att stanna på bb MAX tre dagar. Helst av allt hade jag aldrig åkt dit, men men. Det dröjer inte många timmar innan jag får höra "bebis verkar inte må så bra". Panikångest var bra förnamnet. Ensamstående hemkär nybliven mamma, på bb med en sjuk bebis. Jag bröt ihop när jag fick beskedet att vi inte fick åka hem. Kian skrevs in på neonatal våningen över den jag var inskriven på. Han hade fått en infektion och behövde antibiotika. Jag fick alltså inte sova bredvid min nyfödde son. Han låg där i sin plastbunke med hjul och i en fåtölj bredvid satt jag. Mig kallade dom upp varje gång han behövde mig (alla mammor vet hur ofta det är). Att det dessutom behövdes en hiss - larmad dörr och desinfektion för att komma fram gjorde knappast saken lättare. Dag ut och dag in. Jag satt upp bredvid och sov. Vi ville bara hem! Hem till tryggheten! Efter åtta dagar (varav 7 som Kian låg med elektroder kopplad till en dator) fick vi komma hem - äntligen! Jag kan inte ens beskriva den lyckan!

Det dröjer ett par dagar och Kian får diagnosen RS-virus. När han var en månad hade han besökt sjukhus 2ggr & åkt ambulans till akuten. Han fick sitta upp och sova för att kunna andas och det var ett rent jävla helvete alltihopa!

Nu är han tre månader, friskförklarad men man hör fortfarande spår av RS i andningen. Jag är så jävla glad att han lever! För jag förstår nu hur illa det kunde gått. Utan all hjälp från min mamma och pappa så hade ingen av oss levt idag. Och Moa, älskade lilla Moa, jag har haft så dåligt samvete trots att jag vet att hon haft en helt fantastik tid hos mormor och syster Hera! Även hon har varit sjuk, fått beskedet artros och opererat bort en tand bla. Nu kan vi kanske få tillbaka vårt liv, efter tre månader av pest och pina!

ÄNTLIGEN! Det är vad jag har att säga. Tack gode gud, för att vi lever och mår bra!



Mina barn är samlade!

Flocken är samlad! Som vi har längtat efter Moa! Moa har bott hos min mamma under tiden som Kian (och jag och Moa) var sjuk. Nu är hon här på "permission" för att se hur allt går och framför allt om jag får ihop schemat (Moa's mediciner, tandoperationshåls-spolning, promenader osv) till en bra vardagsrutin!

Hittills har allt gått kanon! Vi har haft vår första barnvagnspromenad och Moa föll i princip direkt tillbaka i sina rutiner här hemma. Hon hjälper till att tvätta bebis så fort hon får chansen. Hon har fått sin medicin och jag har spolat rent "operationshålet" Passade även på att trycka en typ öronrens och sen rengöra med Tops och pads.

Nu ligger alla mina barn och sover och jag ligger här och önskar att jag hade haft typ 2kg godis att mumsa på. Men icke!



Detta är kärlek



Moa's premiär walk

Första gången tösabiten promenerar bredvid barnvagnen. Hur duktig som helst!



Ny kategori!

"ღ Kian ღ" är den nya kategorien. Här hamnar allt som rör "bara honom". Ska lägga in vissa inlägg i efterhand också som för tillfället ligger i några andra kategorier. Det är lite (jävligt mycket) enklare via en dator.

Hur som helst så gick det (överlag) bra på BVC igår när 3 månaders vaccinet skulle tas. Jag hade kallat förstärkning långt innan men ändå är mina vänner så underbara som erbjuder sig att följa med. Jag tror nog att alla föräldrar tycker det är fruktansvärt att se sitt barn ha ont. Han blev jätteledsen men gick att trösta fort efteråt. Mest tagen var nog jag själv. Som höll på att bryta ihop när jag och morfar (som förtillfället sitter på en 30cm hög barnstol - kände att jag var tvungen att poängtera det) tittar skräckslaget på varandra när Kian sitter i mormors knä och lider.

Min lilla lilla älskade snuttepluttigullgullprins!
Din mamma är expert på överdosering av onödiga ting.

Kian vägde 6,3kg vilket innebär 3,3kg viktökning på drygt två och en halv månad trots RS-viruset, det är faaaan inte dåligt!!! 58,7cm lång var han med.

ღ Kian Jimmie Lagerström ღ
Det är din 3 månaders dag idag
Grattis min älskling, mamma är så stolt över dig!



Sånt här värmer!

Mer än vad många tror kanske. Denna fick jag precis av Lilly. Fattar ni hur glad jag blev?



Våra fina



Vart ska jag börja?

Alla som känner mig vet hur klumpig jag är. Om ni har det i åtanke när jag berättar nedan, så förstår ni hur detta gick till.

Jag skulle bada Kian och tänkte att jag passar på att göra hand och fotavtryck innan badet. Jag har en förmåga att göra alla saker samtidigt vilket resulterar i att allt går åt helvete. Och jag är väl inte den bästa "förberedan" om man säger så. Jag hade ett fat på bordet i köket med vattenfärg. En badbalja redo på diskbänken, en bebis på armen och pappersark utplacerade på varenda tom yta. Nu jävlar blir det fotavtryck tänkte jag. Man ska nog inte göra sånt här ensam, det var vattenfärg öööööverallt! Jag sprang kors och tvärs fram och tillbaka mellan dessa jävla pappersark med Kian på famnen som jag försökte doppa i vattenfärgen och sedan på pappret igen.

Det gick sådär kan jag säga. Varje gång hans lille fot nuddade pappret så knep han ihop tårna och fotavtrycket såg genast ut att tillhöra katla. Mitt i detta så är det en tanke som slår mig. Vattenfärgen ser ut som blod. Tänk om någon hade sett det här, dom hade ju trott att jag styckade min bebis på köksbordet!

Nåväl, när jag väl hade kladdat färdigt med skiten så såg mitt kök ut lite som taget ur en scen i Dexter. Trevligt, mycket trevligt!



Bvc

Vi ska till BVC idag för att få dom första vaccinationerna. Misstänker att jag kommer bryta ihop så förstärkning har inkallats. Mormor och morfar <3

Förra veckan lät det så här ungefär:
Jag: "Ska jag åka och köpa emla salva och smörja på innan?"
Jag kan inte beskriva med ord vilka blickar jag fick.

Herregud. Domedagen är här. Jag kan tala om för er att jag är mer nervös idag för att få se Kian få ont än var jag va inför förlossningen. Herregud, var barmhärtig!



Bildbomb och torra människor

Vi tog en promenad (2,64km à 269kcal) till mamma förut och blev bjudna på middag. På vägen dit gjorde jag följande test, resultatet är minst sagt anmärkbart!

Jag gav varje människa jag mötte ett leende. Av 40 människor log två (TVÅ!!) tillbaka! 30 undvek blicken och stirrade stint rakt fram eller i marken. 8 tittade på mig som om jag vore en idiot.

Slutsats: Vart är världen på väg? Sen när tolkades ett leende till psykopati?



Älskade mosmos

Mosmos är vår allas älskade Caroline Gadevik. Caroline är lite som en kameleont, fast tvärt om. Alla syftar på samma men säger olika. Flickan har många namn, tro mig jag har koll. Jag är en av dom som har eget smeknamn på tösabita. Hon är Lilly för mig, Lillie för Jenny, moster för Kian, dotter till Maria, syster till Ale, extradotter till Lotta, Mosmos för många, Carro hos några, Curre för sin lillebror, Rebecka ibland, snygging alltid, vackrast hela tiden och sist men inte minst, systra mi <3

Caroline Carro Curre Lillie Lilly Rebecka Mosmos Gadevik, jag älskar dig!



Mitt hjärta!

Min fina Kian!

Hos läkaren förut:
(jag kommer in i rummet med barnvagn)
Läkaren kikar ner lite i barnvagnen och utbrister: "22år och 10månader?" (tittar förvånat på mig) "stämmer det verkligen..?"
Jag: (nervöst) "Eh njeee det är ju enna jag som söker.."

Snacka om att ungen har benjamin buttons gener! Det är inte alla två månaders bebisar som får handla på systemet, det ni! Vilket privilegium va?

Nu åker vi till nästa läkare! Tjing <3



En blomma

Med och utan blixt.



Först nu ramlade polletten ner.

Först nu. Först nu har jag insett hur sjuk Kian faktiskt var. Han var lite mer en en vecka gammal när han fick RSV. Efter att redan ha legat inne på Neo för infektion en vecka. Jag förstår nu hur illa det kunde gått. Jag får ont i hela kroppen av bara tanken på hur det kunde ha slutat och är så fruktansvärt tacksam att jag har min knodd, min son, mitt hjärta, mitt ALLT kvar i livet!

Det var först när jag läste det här (kommer till det längre ner) som jag insåg den brutala sanningen om hur illa ett RSV kan sluta. Läs om ni vill, men jag varnar känsliga från att läsa för det är en mycket sorglig historia. Men på nått sett tycker jag att ni bör läsa den endå. För att förstå hur snabbt en saga blir till en mardröm.

Kian, herregud, vad hade jag gjort om någonting hade hänt dig. Jag dödar för dig min son. Jag ska ta vara på varenda sekund med dig. Njuta av varenda bajsblöja, nerkräkta kläder och dreggel. Jag ska med kärlek vårda dig, ta hand om dig, visa hela världen för dig och skydda dig från allt ont. Mammas prins jag älskar dig <3


Länk till vad jag syftade på: http://adbro.blogg.se/2012/february/



Svart

Det blidde kööööölsvart. (love it!)



Mocca <3



Godnatt

Jag hade egentligen velat skriva ett längre inlägg om idag, dagen då Kian äntligen fick träffa gudmor Linda. Men jag är så äckligt trött så jag tror - för vårt allas bästa - att jag tar det imorgon istället! Sooooov goooott!



Det fattas en

God natt! Snart är vi fyra fem igen. Mowie måste bara få bli frisk först <3 Älskade tösa min.



Godnatt alla fina!

Nyfärgat hår (utväxten), nymålade naglar, hemmet städat, tvätten tvättad, disken diskad, sängen nybäddad, bebis mätt, torr och sover som en stock.

Dags för hans mamma att försöka Fla detsamma.

Nedan: Nyfärgat hår. Och mina öron för det var nån som ville se piercingarna. Köss och godnatt!



Dagen i bilder

Med mina fina vänner! Herregud vad jag älskar vår björnliga. The fantastic five.. With a child.. <3



Somliga

Somliga människor förstår inte. Vad dom inte förstår? Om vi säger så här, vi vänder på det lite för att få riktigt raka linjer. Vad förstår dom?

Ja den som har svar på den frågan..

Svarar på nedanstående kommentarer endast för att jag tror att många läsare blandar ihop saker här (eller har en afganhunds iq). Ingen av er (förutom mina nära och kära) vet någonting, jag upprepar INGENTING.

Men för att svara på era "frågor".
1. Freja som pryder bilden i inlägget "änglabarn" gick bort i maj. Orsaken har ni inte med att göra men det var definitivt inte för att jag "inte kunde ha kvar henne".
Frågor på det?
Nej.

2. "mina djur" är mina familjemedlemmar och mina familjemedlemmar mår bra allihopa. Dom får alla sina behov tillgodosedda så det räcker och blir över. Och det är med glädje jag delar min vardag med dom.
Frågor på det?
Nej.

Nu vill jag ha svar på vad ni menade. Vem har jag inte kunnat ha kvar? Vem har jag inte tagit hand om? Vem har inte fått all tid? Med vad har jag tagit mig vatten över huvud? Definiera tack.



What did you say?



Haha dagens

Härliga kommentarer! Hahaha jag smäller av.

Jag ser ut så här när jag vaknar klockan sju på morgonen, som ensamstående mamma med gårdagens utkletade smink i halva ansiktet. Hur ser du ut? ;)



Jag kände mig lite uttråkad

Och rakade därför av mig en bit av håret. Passade på att klippa upp en kort page också. Och ev lite röda slingor, vad tycker ni?



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.