Vår lilla älskade otursfågel!

Ja, ingen har väl missat hur Moa ser ut just nu. Eller så har alla missat det och väntar ivrigt på det här inlägget...

*host*
Scrolla vidare om du inte är hundintresserad, punkt.

Moa opererade in två dränage (stavning på det ordet är osäkert) efter att hon och Hera rykt ihop på landet. Under fem dagar (om jag inte minns fel) skulle detta tvättas, smörjas med salva, medicineras och hålla ivriga tassar borta med hjälp av en comfy cone krage som för övrigt såg ut som en svart lampskärm.

När dessa fem dagar hade passerat skulle vi återkomma för att ta bort dom. Sagt och gjort. Jag kan säga såhär, när vi lämnade henne för op. så kunde man knappt se vart bithålen var. Efter operation såg hon förjävlig ut, inte för att dom gjort ett dåligt jobb, tvärt om, ett kanon jobb. (Älskar Husdjurshälsan!!!) Men då dränagen var nästan lika tjocka som mina lillfingrar och löpte ca 20cm på vardera sida där det rann ut sårvätska (och vad som sen visade sig vara saliv från en skadad körtel på hö. sida). Då området runt om var rakat så såg detta betydligt värre ut än vad det egentligen var. Plus två extra stygn på vardera sida.

Hur som helst. När dränagen var borta skulle dessa sår hållas öppna, just för att läkningsprocessen ska ske inifrån och ut, inte tvärt om. Alltså var vi (framför allt min mamma som skötte detta i stort sett helt själv) tvungna att pilla bort dessa sårskorpor varje dag, samt fortsätta med tvätt, salva och även en (som mamma fantasifullt skapade) hund-dreggel-lapp som hon fick ha på sig för att samla upp all saliv som bokstavligt talat rann som en kran ur hålet. Veterinärens råd var att ge kroppen en chans till att läka ihop denna körteln själv tills vi skulle dit nästa gång. Annars skulle det innebära ytterligare en operation.

Jag trodde absolut inte att det fanns en chans i världen att det skulle läka sig självt. Tro mig, det rann! Ordentligt! Men tji fick jag för den är läkt! :) nu behöver hon alltså inga mer dregglisar och vi inväntar nästa besök för att ta dom två sista stygnen och få en sista bedömning!

Jag har inte fotat henne med drän, ni hade inte velat se det heller. Däremot har jag fotat henne efter att dom togs ut och hur hon såg ut idag, ca en vecka efteråt.




Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.