Min kärlek och jag

Vi har verkligen segat oss igenom denna dagen motvilligt. Kian sjuk och jag med.  Det är aldrig kul med förkylningar och feber. Nu tar jag min frossa och lägger mig i sängen inbakad som en "chow-chow" i täcken.




Tänka sig

Det blev en natt med sömn trots allt. Snorsugen och alvedonen gjorde nog susen, i kombination med upphöjd säng och fluffigt nerbäddad?
Nu kollar vi på Dr. Phil, i brist på Nyhetsmorgon, och dricker välling. Kaffe i mitt fall. Starkt (2:a koppen) sådant! ;)


Godnatt!

Vi hoppas på en hel natts sömn. Även om jag vet att det inte kommer att bli så. Kian är genomförkyld och har feber. Snoret rinner och han tycker att jag därför är världens sämsta mamma. Innan han skulle sova fick han Alvedon och så var jag tvungen att suga ut snor så han skulle kunna andas bättre. Där blev jag vintergatans värsta mamma. 
Natti Natti




Temprament

Ja det går ju att diskutera..




Min sjukling

Och så kom förkylningen som på posten. Det hör denna årstiden till :) Positiva tankar och snortork så blir det bra minsann! 

Nu ska vi strax äta morfars potatismos! Det är så in i helvetes gott!


Det var längesen

Jag vet inte exakt vilket år jag gjorde denna till min mamma men det var längesen. Det är en tavla som står som ett uppochnervänt "V" med en dikt jag skrivit själv på baksidan. Jag vet inte varför men jag älskar den här tavlan. 





"Red Nail" - HM






Vilken dag!

Världens bästa mamma/mormor var här med oss idag när vi skulle tvätta, en lyx för en annan mamma! Inte nog med det, hon hjälper mig fixa i ordning halva hemmet som var i totalt kaos efter "koloskopi-för&efter-veckan". Äntligen fick jag upp mina böcker så som jag vill ha dom. Mamma höll nog på att flippa på mig där ett tag.. Jag kan hålla på och pilla och ändra och vrida och vända i eeeevigheter innan det "blir bra". Det blir därför alltid bra när jag väl gör någonting för blir det dåligt så börjar jag automatiskt om. Ja, jag lider av det. Skit samma!

Pappa fixade en hel del saker efter jobbet också. Har jag sagt att jag har världens bästa föräldrar? 

Nu ska jag gå och lägga mig för mina händer klarar inte av sånt här. Nu är det så svullet att det tagit mig en kvart att skriva detta. Det känns som om mina handflator brinner samtidigt som händerna är bedövade. Jag hoppas innerligt att Handkirurgen kan hjälpa mig  på nästa besök. 

Godnatt på er!
Kian hade på sig ett par skithäftiga hängslebyxor idag. Han har fått dom av Saul som själv bar dom när han var liten (1967), hur fint är inte det då? Åh! Fantastiskt!




Del 8 - Augusti

Jag upptäckte att detta inlägg låg i helt fel kategori. Därför publicerar jag det i rätt kategori nu. Börjar fila på del nio. Såhär ett år senare haha! Men, det måste slutföras!

Del 8 - Augusti
Månaden börjar med en hel del inlägg ifrån landet. Sen kommer ett inlägg där klumpedunsen skämmer ut sig ännu en gång. Låt mig citera: "Nyvaken spatserar jag ut med Moa för morgon kissen. Är som vanligt väldigt yr och yrslig. Tänker väl inte så mycket mer på det förens jag tappar balansen och ramlar framlänges ner på alla fyra, gravid (7:e månaden), med en amstaff, i det leriga gruset.. Moa tyckte jag var jätterolig som "låg" på alla fyra som en fet pingvin med uppskrapat knä & fot full med lerigt grus".

Sen kom en dag, som jag - och nu ni - sent kommer att glömma. I grund och botten hade jag tabbat mig, och ärlig som jag är står jag för mitt kast och tar skiten som kommer därefter. Att jag fick ta skiten för ALLA som på något sätt ens hade ett liiiiitet finger med i bilden, tja, det kan man ju tycka vad man vill om. Min tabbe? Jag var med en fd. väns ex. Den här historien gick från en fjäder till en påfågel. Tjejen i fråga vet inte vad ordet "sanning" betyder. Den här tjejen är garanterat den största skitsnackarn i Göteborg. Hon pratar om alla, även dig, tro mig. Hade folk (ni) så mycket som haft en aning om vad hon har sagt om dom (er) så hade hon antagligen fått fly till Lappland. Men det är en vild gissning från min sida. Hur som helst, tjejen ringer mig - full som alltid när hon "vågar" prata - och vill ses. Javisst, kom du. (vid den här tidpunkten hade hon förlåtit vs hatat mig säkert hundraelva gånger. Beroende på mängd alkohol och umgänge, återigen en vild gissning. Hon kom och vad hon satt här och sa förvånar mig fortfarande. Hon var så lycklig över att hon var gravid nämnligen, med sitt "ex" som hon för övrigt tidigare har anmält för våldtäckt, bla. och hade fått för sig att han även kunde vara mitt barns far (vilket han inte är). Hon satt och pratade glatt om hur hennes framtidsvision såg ut. "Att våra barn skulle bli halvsyskon", "att hon och exet skulle behålla barnet", "att det jag gjorde var förlåtet och glömt sen länge", "att hon saknat mig", "att hon inte vågade berätta om graviditeten för sina föräldrar(?)", "att hon beklagade frejas bortgång", "att vi tillsammans skulle berätta för exets mamma som hon (och jag, det erkänner jag) hatar" och allt annat möjligt pladder. Vi blev "vänner" för en kort tid för att sen åka på ett av hennes alkisurflipp igen - välkända i hela Majorna - varpå jag bad fanskapet att dra åt h*lvete. 

Graviditeten fortlöpte och jag hade brutala cravings efter äpplen och varmakoppen minestronesoppa. Jag gjorde konstiga saker i sömnen, citerar: "Inatt vaknade jag då av att jag häller mitt saft glas över mig, inte tappar ut i sängen, häller det över mig! Vilken stabil människa gör så? Vet ni hur klibbigt saft blir?"

Dante (Moa's bror) lämnade oss alldeles för tidigt. Vila i frid gubben <3

Jag måste säga själv att jag tror att jag drack någonting från visdomens källa när jag skrev det här: "Jag har insett ett par saker dom senaste åren som gjort mig mycket klokare. Jag ser igenom de flesta, deras falskhet och fejkade omtanke. Deras skådespel och "tyck synd om mig" beteende. Vilka som ljuger och långsint smider planer efter en konflikt de hävdar är löst och spenderar mer tankeverksamhet åt än vad dom gör åt något annat. Dessa människor har jag lärt mig att sortera bort. Jag vill inte ha massa idioter runt mig och min familj som endast själ energi. Jag vill inte att min kärlek och min omtanke läggs på människor som inte är värda det. Det är slöseri! Jag tänker inte slösa min dyrbara tid och kärlek mer åt människor som inte förtjänar det."

Jag köpte en spjälsäng & barnvagn till Kian och började rita hans första djur denna månaden. Även min virkning gick framåt och var nog det som jag ägnade mest tid till förutom Moa och familjen.






Kian & Chelsea

Vi har världens vackraste och mest underbara barn Camilla!

Chelsea i sin nya prinsessfotölj och Kian cirkusapan uppåner!


15 onödiga men jävligt intressanta meningar!

- Jag har kört en brandbil
- Jag har gjort en rökdykning med full mundering, hetta (ca 60c) och "personer" att rädda
- Min lilltånagel existerar typ inte
- Jag är livrädd för lava och skulle därmed ALDRIG besöka ett land med vulkaner
- Jag har bevittnat en brutal knivhuggning, GM hittades aldrig 
- Kexchoklad är bland det vidrigaste jag vet
- Jag har suttit och tryckt på en skottskada med mina bara händer
- Jag har blivit biten i låret/skinkan ordentligt och ser därför ut som om jag medverkat i hajen 1
- Min son är döpt på en MC klubb
- Jag älskar djur
- Jag hatar auktoriteter
- Jag har PTSD och är därmed klassad som paranoid
- Tandläkarbedövningsnålen är gudomlig och kliar sådär gött i tandköttet
- Jag har gjort nästan alla mina piercingar själv
- Jag har vägt som minst 58kg och som mest 101kg (173cm)

Jag utmanar Camilla & Linda att göra en likadan :)


Koloskopi

Vad är en koloskopi?
Svar: "Koloskopi kallas undersökning av tjocktarmen med ett smalt, böjligt instrument, så kallat endoskop. Endoskopet dokumenterar tarmen med fiberoptik som för en vy av tarmens insida till en bildskärm. Läkaren kan granska tarmens slemhinnor och även ta prover av denna. Undersökningen kan av vissa upplevas som obehaglig eller smärtsam. Tarmen har inga smärtceller men den smärta en patient eventuellt upplever kan ha att göra med själva inträngandet genom ändtarmens ringmuskel.[1] Starkt obehag kan upplevas genom att tarmen blåses upp med luft vartefter instrumentet förs allt längre in i kroppen.Vid behov ges lugnande och smärtstillande preparat. Lustgas kan förekomma. Toleransen för denna undersökning skiljer sig starkt mellan olika patientgrupper[källa behövs].
En inte lika utförlig undersökning är sigmoideoskopi där man undersöker de första 70 cm av tjocktarmen jämfört med 150 cm vid koloskopi. Sigmoideoskopi är ett bra alternativ vid vissa sjukdomsfrågeställningar då den ofta är lindrigare för patienten.[2]" - Wikipedia 

Så, anledningen till varför jag var tvungen att genomgå denna undersökning är för mina långvariga magproblem (IBS, dyspepsi, gastrit mm), extrema buksmärtor och blod i avföringen. Därför utreds jag nu för UC och Chrons sjukdom. UC är uteslutet nu efter koloskopin. Det kan vara Chrons men det kan också vara en förträngning i tunntarmen, eller någon annan skada efter långvarig NSAID behandling. Vilket jag gång på gång har påpekat till diverse läkare att jag INTE bör äta med tanke på min problematik - detta något som dom helt enkelt skitit i. Jag citerar läkaren igår från GEA; "långvarig behandling med NSAID preparat kan leda till MYCKET allvarliga konsekvenser!". Jag slutade med dom direkt! 

Dom tog massor av prover, dels under koloskopin men även blodprover efteråt. Ska lämna in fler avföringsprov och hoppas på det bästa. Att det inte är Chrons! 

Min upplevelse av en koloskopi: Innan denna undersökning letade jag frenetiskt efter svar, frågor och andras erfarenheter av detta och ju mer jag fick tag på desto räddare blev jag. Jag har läkarskräck/sjukhusskräck och var så fruktansvärt nervös inför gårdagen. Dom var meddelade om detta långt innan och det var även noterat att jag skulle få extra mycket medicin. Jag krävde att få vara halvt medvetslös. Men, haha. Den medicin jag fick påverkade mig inte på det viset. Jag var helt klarvaken. Men självklart kände jag av den lugnande känslan (efter typ fyra doser) och undersökningen gick bra. Jag ska inte ljuga för er, det var obehagligt och gjorde ont på vissa ställen (krökarna i tarmen) men var absolut uthärdligt. Ingen tackar frivilligt ja till en trädgårsslang 1,5m in i röven, men ibland måste man genomgå vissa undersökningar. Det är ju trots allt för mitt välmåendes skull! Jag har sett hela min tarm inifrån som på en bio. Det är väl en merit? ;)

Tack mamma för att du var med och stöttade mig! Tack pappa för att du tog hand om min älskade son under tiden, tack Camilla för dina ärliga och peppande ord! Och sist men inte minst, tack till personalen som var otroligt lyhörda, försiktiga och trevliga!




Redo för hösten!

Detta är en mössa som jag virkade till Kian när han (om jag minns rätt) fortfarande låg i magen. Den var tänkt som höst/vinter mössa detta året. Och se, så fint den passade nu!




Å herregud

Jag har aldrig varit så här nervös i hela mitt liv. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Hade det inte varit för min mamma så hade jag och Kian varit på renridning i lappland nu.

Mamma: "Vi kommer och hämtar er kl 8.00 blir det bra? Så hinner du samla dig lite innan?"
Jag: "Ja men det blir jättebra. Men nu är det så att Kian har fått feber..."
Mamma: "Nej det har han inte!"
Jag: "Näe, det har du rätt i men jag känner ändå att du ska vara hemma och vila när du har så ont (mamma är sjuk)!"
Mamma: "(skrattar) Försök inte ens!"

Jag skakar! Som en heroinist med abstinens! Jag föder hellre barn igen. Snälla kan jag inte få föda barn istället? 
Ett par till sånna här fötter att pussa på? Va?


Och jag har faktiskt inte bara bajsat!

Även om det känns så just nu...




Picoprep

Följande är inte för känsliga: Picoprep är namnet på den här tarmrengöringen inför koloskopin imorgon. Jag var inte ens så här nervös när jag skulle föda barn! Men, mamma & Camilla har peppat mig och fått mig att tänka i andra banor. Imorgon eftermiddag (fastar) ser ni mig i sängen med sushi och glögg!

Bilden visar hur mitt drick-schema har sett ut idag. Godnatt!





"Dan före dopparedan"

Okej. Nu har jag ignorerat morgondagen i 5 dagar - så gott jag kunnat iallafall. Men då denna dagen är viktig inför morgondagen så kom verkligheten ifatt mig (Fa-an!). Imorgon ska jag in på koloskopi (se länk) och idag ska jag fasta, dricka typ 3-4 liter vätska varav 2 är, enligt andra som druckit det, en helt avskyvärd vätska. Detta ihop med två laxeringspiller ska rensa tarmen. Jag känner redan nu hur underbart detta kommer att bli. 

Jag har panik. Dels för undersökningen i sig och förberedelserna inför den. Men även för att denna dagen har deadlines satta från någon annan än mig själv. Jag blir stressad av sånt här. Jag har fått ett schema som jag måste följa. Jag gillar inte måsten. Jag vill helst av allt spola fram tiden tills onsdag morgon. Huh! Jag är osäker på om jag ens kommer kunna dricka den här skiten, jag som är så "äckelmagad". 

Ja, vi får se. Håll tummarna! 
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Undersokningar/Koloskopi/




Man får vara åpen när man är 10 månader!



Det tog sin tid

(Detta inlägg påbörjades i måndags)

I söndags (eller lördags, minns ej) var det kyrkoval. Och jag tycker faktiskt att det är riktigt sorgligt att så få tar sin rättighet att rösta på allvar. Jag röstade iallafall och mina närmsta. Det kändes bra att ha lämnat min åsikt om saken. 

Efter det så har det väl inte hänt sådär jättemycket. Jag bröt ihop igår morse (16:e) när dom ringde från mag och tarm på Sahlgrenska för en Koloskopi nästa tisdag. Jag grät efter samtalet, jag bad om att få bli sövd men det var inget dom brukar börja med. Dom ville göra ett försök och jag skulle säga till om jag ville avbryta. Men jag menar, om jag vill avbryta, då är det ju ingen mening att ens påbörja den. Jag är livrädd, livrädd så in i helvete. Nervös och har sån ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är inte smärtan i sig jag är rädd för. Det är hela grejen. Jag var med under min mammas koloskopi och jag har men för livet efter att ha sett henne genomlida den hemska undersökning.

Under veckan har vi avverkat följande: vårdcentralen, Mölndals akutmottagning (ortopeden), tandläkaren och Sahlgrenskas akutmottagning. Min högra hand är värre än någonsin och jag ska tillbaka till Handkirurgen den 1:a okt, förhoppningsvis sätter dom en eller flera kortisoninjektion/er. Jag står inte ut! Att vänta ett halvår på att svullnaden ska lägga sig för att ev kunna operera känns väldigt långt bort i tiden då svullnaden endast har ökat trots sjukgymnastik, antiinflammatoriskt & ortosskenor. Vi får se vad dom säger.

Utöver detta så får jag inte ta vissa mediciner iför koloskopin, bl.a. Duroferon mot min järnbristanemi. Jag trodde inte att jag skulle märka av detta alls men det gjorde jag. Ni som har/haft den där extrema tröttheten man kan få när man har järnbristanemi vet vad jag menar. Just nu består mina dagar av att ta mig igenom dom med en nöjd och belåten son på slutet. 

Nog med sjukdomar och sjukhus! Kian är alltid rolig att skriva om. Därför kommer det ett inlägg snart. 

Ursäktar dröjsmålet, händer ur funktion. <3





Man blir väl som man umgås?

Kian har många fyrbenta syskon som visat sig ha ett stort inflytande på honom! Haha <3 ÄLSKADE UNGE!!!



Home is wherever I'm with you

Här om kvällen satt jag uppe och hade denna låten i huvudet, http://m.youtube.com/watch?v=Fmtmgxk2J1g&desktop_uri=%252Fwatch%253Fv%253DFmtmgxk2J1g. Och när jag hörde melodin i huvudet så pluppade helt andra ord upp samtidigt som jag tänkte på Freja. 





Citat: Humor!

Så sant som det var sagt. Utan humor överlever man inte, man dör nog ganska så bitter faktiskt nu när jag tänker efter. Även de mest tragiska måste jag omvandla till tragikomik - det är väl någon sorts inprogrammerad överlevnadsinstinkt jag har. En annan för mig livsviktig typ av humor är den jag använder när jag på något sätt måste "lätta upp stämningen" eller "rädda en pinsam situation". Jag har en förmåga att skämma ut mig och är utöver det så sinnessjukt klumpig att det om något är komiskt, för alla andra... 

Jag kan nämna en pinsam situation som pluppade upp här under tiden som jag skrev. 

"Färgglada Nattugglan"
Jag hade för tillfället på mig Svevia's blåa långkalsonger i storlek XXL dvs harem style av dess like. Ett gult linne med texten "It's not a crime being cute" - chockrosa bokstäver. Blommiga gummistövlar (det regnade inte) och harems-långkallingarna instoppade. Med en Amstaff i ena handen och en cigg i den andra går jag ut för att rasta hunden mitt i natten. Inte så farligt tänker ni, ingen ser ju det mitt i natten. OM det inte hade varit så att det var fullt pådrag utanför mitt hem med polisbilar, strålkastarljus och narkotikahundar. Jag undrar än idag varför dom inte grep mig. Jag menar, DET om något måste ju sätt jävligt misstänksamt ut. Det fattades bara ett pannband, flätor och ett peacemärke så hade vi suttit i häktet jag & Moa. Misstänkta för psykos av LCD eller liknande. 

Jag gick sakta, extremt "jag är oskyldig"  sakta förbi och vinkade "Hallå Hallå.." samtidigt som jag nickade artigt mot halva Göteborgs polisstyrka. Nä okej. Kanske inte hela, men det var nog fan halva. Jag lyckas varenda gång!




"Varning stark steroid!"

Jag ser verkligen fram emot att massera in det här i hårbotten. En cigg på det sen så brinner hela huvudet upp. Man kanske ska ta smärtstillande innan? 




Hah! I did it!!

Jag (pekar på mig själv) har gjort detta till Kian! Fan vilken grym känsla det var att ha "slängt ihop" lite efterrätter till honom för att frysa in. Det krävdes endast; lite blåbär, lite hallon, lite jordgubbar, lite banan, fyra skålar, ett decilitermått, en sked, en stavmixer, fem burkar + lock, tre meter papper, en disktrasa som blev lila och icke att förglömma, ett klädbyte! 

Det blev gott! Det är huvudsaken...




Yeeeees!

Kian's aptit har äntligen börjat komma tillbaka. Han har tom druckit en hel flaska välling OCH ätit en macka + lite nyponsoppa! Glad mamma! 

Nu tar han sig en nap. Han har verkligen varit helt slut efter dessa 9 dagar som han var sjuk. Nu tror jag att han sover ikapp (även om det är vetenskapligt bevisat omöjligt), eh.. Vi trotsar vetenskapen, dom har alltid fel endå! Han sover ikapp, punkt. 




Älskade älsklingar!

Man blir ju lite som man umgås. Kian är väldigt präglad av sina fyrbenta syskon ;) 





Jag har samlat mod för att berätta om det bemötande jag får av vården i Göteborg!

Jag fick inspiration av en vän att ha modet och styrkan att skriva om saker som inte är så lätt att skriva om. Inte heller prata om. För att man (iallafall jag) är rädd för att min sanning, som jag inte har valt själv ska vändas emot mig så som det alltid gjorts tidigare. Trots att jag inte är den som har gjort fel! Därmed har jag noga övervägt om jag ska publicera detta inlägg eller inte, och jag bestämde mig för att göra det just för att den som läser kanske kan förstå hur jag känner och tycker kring detta. Men också för att på något sätt få rentvå mig själv för den skam och rädslan dom har försatt mig i. Det som jag vet är deras fel, vrids på alla möjliga sätt och vis för att sedan framstå som mitt fel. Jag har inte valt detta. Jag vill inte ha det såhär. Min största önskan är att få min röst hörd och bli tagen på allvar och faktiskt bli trodd. Det enda jag vill är att bli frisk! Kunna jobba! Kunna träna! Allt det där som alla andra kan! Men. Dessa läkare - majoriteten av dom - sätter käpp efter käpp i mitt sedan innan redan punkterade hjul! 

Det gäller mina sjukdomar. Men den röda tråden i detta inlägg är medicinerna. Jag vill poängtera här innan ni läser vidare att jag gång på gång har bett om att få ta bort vissa av dom. Att få alternativ smärtbehandling och byta ut vissa mediciner - som inte fungerar och därmed är totalt meningslösa att äta. Jag blir inte hörd. Istället vinklar dom det i mina journaler och får mig att framstå som en missbrukare. Detta är något som jag tänker på väldigt ofta. För det är inte så det är. Att bli behandlad med fördomar, antaganden och okunskap är fruktansvärt! Jag är så sårad och kränkt över hur vården har behandlat mig. Det har gått så långt att dom fått mig att känna mig som en hypokondriker med missbruksproblem! Ska man behöva bli bemött så? Jag blir det till 99% av fallen. Och här följer den medicinering jag tvingas ta trots att dom inte fungerar. Vissa av dessa mediciner kan man inte sluta tvärt med utan konsultation med läkare och försiktig urtrappning, får man ingen sådan så ser det ut såhär.

Bilden nedan är en veckas medicinering - morgon dosen. Utöver det är det är det middag och kvälls dosen. Sammanlagt 94 tabletter. Exklusive dom som tas "vid behov" såsom smärtlindring (citodon 500mg 1-2 tbl max 3ggr p/d) och ångestdämpande (egentligen sobril 25mg 3ggr p/d, men nu lergigan 25mg egentligen var fjärde timma men som jag undviker). Räknar man in detta blir det i genomsnitt 99tbl per vecka.

Utöver det, som om inte det var tillräckligt så har jag Egazil, Minofom, Xerodent & Alvedon som jag borde äta men vägrar äta. Just för att dom inte fungerar. Hade jag ätit detta så är vi uppe i 105 tbl p/v. Det är 420 tbl i månaden och 5040 tbl per år!!!

Tror ni att dom kollar mina lever värden? Svar nej!
Tror ni att dom frågar hur jag mår och om medicineringen fungerar bra? Svar nej! 
Tror ni att dom kommer med alternativa förslag när JAG ber om råd? Svar nej. 
DOM är otrevliga mot mig när jag - som inte vill ha dessa men måste ta dom för att jag inte kan trappa ut dom utan konsultation - ringer för receptförnyelse.

"Jaaaahaaaa. Vad ska du ha denna gången då? Va?"
- "Ja dom medicinerna som är slut?"
"Jahaja, vi ska se om vi kan ordna det du. Det är ju inte säkert att någon doktor vill skriva ut det till dig."

Och så kommer det inte in recept alls utan jag får personligen gå dit för att dom överhuvudtaget ska prata med mig eller lyssna på mig. 

När tom apotekarna skakar på huvudet över dessa glapp mellan receptförnyelserna, då förstår ni att allt inte står rätt till. Det är farligt, att stå på tex lamictal och vara utan dom i två-tre dygn. Jag försöker bara se till min egna hälsa men får ingen respons tillbaka förutom ett dåligt bemötande. 

Jag orkar inte mer! Varför är det INGEN som lyssnar på mig? 




Konsten att kunna skita utan en bebis i (läs: i!) toaletten!

Jag tar tillbaka precis ALLT jag någonsin sagt om majskrokar (som numera inte stämmer överens med sitt namn, men jag skulle inte vara kritisk..)! Detta är en gåva från Gud! - hade jag kanske sagt om jag var troende. Men som ateist säger jag: Fyfan vad jag älskar dig kära majskrokskonstruktion! Du får bli hur cementig du vill. Du skall pryda våra väggar, golv, lister, möbler, katter & ja allt som är under 1 meter i all evighet. Det är ju så lätt att få bort så det gör ju ingenting! 





Fröken doktor?

Asså jag skrev ett jättelångt inlägg igårkväll där jag verkligen utnyttjade detta att appen ÄNTLIGEN uppdaterats! Men, när jag ska publicera det så försvinner all text. Det var ett sånt där tillfälle när förbipasserande riskerar att få en iPhone i bakhuvudet.

Så, vi börjar om! Som ni märkte så hade Kian en förjävligt-förjävlig dag igår, likaså jag. Jag tror att jag fått en släng av hans tredagarsfeber. Mamma berättade att jag aldrig hade det som liten så varför inte ta tillfället i akt liksom? Vem säger nej till lite tre(tusen)dagarsfeber? 

Nåväl. Han känns liiiite piggare idag. Det glädjer mig! Även om han helst av allt hade krypit tillbaka in i livmodern. 

Igår var jag hos läkaren och hör och häpna - en trevlig sådan! Ja, det kändes för en gångs skull bra när man gick där ifrån. Minns inte så jädra bra men i korta drag så lät det såhär:

Nånting nånting sköldkörteln...
Nånting nånting endokrinolog...
Nånting nånting neurolog...
Nånting nånting blodprov...
Nånting nånting koloskopi..
Jag går frivilligt med på allt utom det sistnämnda. Dom får söva mig, punkt!

Bilden är tagen igår morse innan kaoset bröt ut ;) 




Bångstyrig bebis!

Kan inte detta bara försvinna? Nu har Kian varit sjuk i 9 dagar. Även jag sen två dagar bakåt. Feber, migrän, you name it! Han är inne i någon sorts protest period. Han vägrar äta, om han inte får stå och banka på glasrutan på spisen. Han vägrar byta blöja, om han inte får stå upp och riva ut ALLT ut skötbordet/hyllan. Han vägrar dricka, om det inte är nyponsoppa. Han vägrar ta på sig, finns inget om. Han skriker i falsett = tinnitus så fort någonting inte är bra. ingenting är bra för den delen heller. Jag tror att jag har utvecklat en mindre hjärnblödning. Jag får inte göra någonting, ska jag på toa så ska han stå imellan mina ben, i kattlådan eller stänga in mig och sen gråta i falsett för att mamma gick upp i rök. Jag får absolut inte borsta håret, klä på mig, tvätta mig eller för all del någonting som inte inkluderar Kian. Det enda som duger någorlunda är att klättra på mig, dra mig i håret, slita i mina kläder, kasta saker åt helvete, spotta mat i mitt ansikte, doppa fötterna i bajs, banka på tv'n, klättra på datorn och dra Maiden i pälsen. 

"Ja, så är det att ha barn!"
Säger den som vågar lite checkt och blinkar med ögat, barnlös dessutom.
"Vill du dö?"
Svarar den mamman som fått höra den repliken. 

Ja, idag är jag bitter. Jävligt bitter! Arg, ledsen, sårad, frustrerad, irriterad, smärtfylld och helt maktlös!




Min älskade son!


Älskade pojk. Tänk va fort tiden går! Nu är du tio månader och en dag gammal. Jag älskar dig!!!


Kian bli frisk nu!

Ja, det var akuten östra idag med lilleman. Efter samråd med 1177, då han varit sjuk i en vecka med feber, prickar över hela kroppen, diarré och jäkligt dåligt allmäntillstånd. Vi fick sitta i ett isoleringsrum då dom inte var helt hundra på att det inte var vattenkoppor (trots att han troligen redan haft det och höstblåsor, man kan få vattenkoppor två ggr). Men, vi fick veta att det var tredagarsfeber - med prickarna och diarré som följd. Hon sa att det var vanligt och anledningen till varför han inte har varit särskilt matglad senaste vecksn är för att han har blåsor i munnen. Jag förstår honom! Alvedon är vad som gäller, mot smärta. Han smittar alltså inte, så då kanske det blir barnens zoo imorgon med våra älsklingar trots allt? Det sket ju sig idag tyvärr. Vi får se imorgon hur alla mår. :)

Senaste bilderna på Kian!



Vet ni vem "Kåta Gun" är?

Detta är "Kåta Gun" och jag skulle vilja påstå att jag ser en viss likhet...

http://youtu.be/AC5WLIVxFgk



Jorå..

Men god morgon på er! Har ni svingat era lianer än? Inte? Kian bor numera kring sin. Det är förjävla roligt att vara under en meter lång och ha förmågan att kunna klättra överallt!

Han mår lite bättre, vilket syns och hörs på långa vägar. Just nu sliter han ner dom dinosaurierna jag la ner hela min själ på att sätta upp. Jag måste nog inse att allt inte går att laga. Nu har jag satt tillbaka dom så många gånger att det inte finns någon tapet kvar. Men det är lungt! Jag har kurerat mig med en karta "djungeldjur" att sätta upp istället för dom dinosaurier som inte längre har alla kroppsdelar kvar.



Febern är på väg bort, håll tummarna!

Yihooo! Igår mådde ju lilleman absolut inte bra. Men han behövde frisk luft och var relativt pigg på dagen därför träffade vi hans morbror Jimmy, kusin Daniela & Lukas (Daniela's mammas lillebror). Dani mådde inte heller bra så det passade ju oss perfekt :) lite lek här på gården och uppe på gröna vallen. Väldigt mysigt! (Bilder kommer)

Sen gick jag till vårdcentralen Majorna, Sveriges mest inkompetenta församling av idioter. Det är en historia för sig. Jag var... Arg!

Men, när vi kom hem steg febern och han mådde inte alls bra. Mamma fick köras hit så att jag kunde tvätta upp lite kläder till oss och hon lyckades få i honom både välling och gott humör minsann! Tack mamma <3 idag mår han bättre och jag håller tummarna för att det fortsätter så :)



Dagens garv



Fel bild



Öppna förskolan

Idag var vi på öppna förskolan för första gången. Kian tyckte det var hur kul som helst och blev helt lyrisk under sångatunden. Fick en smärre chock när jag kom in och såg Justina, Liam & Laura där. Det var väldigt trevligt, och vi ska definitivt hänga där oftare jag & Kian. Förhoppningsvis kan jag övertala Camilla & Chelsea att hänga där med oss också. ;)

Meeeen. När vi kom hem fick han feber och diarré. Febern steg så han fick en Alvedon. Ingen mat ville han ha men jag har fått i honom lite välling, majskrokar & vätskeersättning. Han somnade som en stock hoprullad som en liten boll för en stund sen. :)

Åh! Jag glömde! Haha! Under sångstunden sa en av pedagogerna som höll i det att "alla som vill vara sniglar får gärna vara det i mitten där på mattan". Genast sprang dom lite äldre barnen in i mitten. Och Kian kröp efter. Haha, tji fick jag, där var den blygheten borta. Snacka om center of attention med typ 15 föräldrar + barn i ring runt om. Stolt mamma! Glad son!



Svar på kommentar :)

Therese:
"Hej! Har sökt som en galning nu efter glitterfärger.. men på varje sida så finns de bara ca 12 st (dom jag redan har) så min fråga till dig är vart hittar du/köper du alla färger ifrån? :) kram på dig"

Svar: Jag har köpt det jag använde mig utav dels ifrån nagelgiganten (online) men har även köpt in från USA via enbay. Tipsar verkligen om ebay! Billigt, stort utbud & kvalitet! Kram tillbaka och hoppas du hittar det du finner. :)



Godnatt!

Ja inte riktigt än kanske, jag tänker att Kian vill ha en flaska välling strax, då han somnade pladask utan att äta förut. Han bör vara hungrig. Och jag är redo!

Idag började han dagen med en av sina briljanta sovställningar. (Se bild) Vi har pysslat lite här hemma, städat och plockat i ordning. Det tröttnade vi på ganska fort och bestämde oss för att gå bort till mamma genom den friska tornadon som passerade Majorna. Hur mysigt som helst, som alltid!

Vi åkte med pappa till det nya Lidl vid marconimotet och köpte lite nödvändigheter. Typ godis.. Och mjölk.

Nu ska jag alltså inte tassa in på tå utan försöka få honom att "spontan vakna". (Hoppar på golvet, Kian vaknar..) - "nemeeeen heeeeej! Är du vaaaken? Vaaaa? Välling på det?" *flört flört*

Nä okej. Nu var jag brutal. Jag hatar (HATAR!) att väcka honom. Känner mig som den elakaste mamman i världen som ens tänker tanken. Men jag måste om han inte vaknar av sig själv strax. Annars kommer han vakna vid, typ, 03.00 och undra varför i helvete inte barnprogrammen börjat än.



Kian hade ett mindre raveparty med våran sänglampa!

Alla sätt är bra utom dom dåliga!



Före & efter

Det blev nog 15-20 cm som rök på sina ställen. Klippte även upp håret och tunnade ur det. Det var lite svårt att fota men såhär blev resultatet. :) uppsatt går håret till nacken, utsläppt lite längre. Känns så jävla skönt att bli av med Mufasa manen, iallafall lite utav den!



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.