Älskade Hera!

Jag menar hallå, hur jävla söt får man vara? Jag vet, man dör!




Bergsklättring

Min hög hemma är i klass med mount everest, därför åkte vi till mamma och hjälpte henne istället!

Grodan är ju bara förjävla söt!




Aslan behöver hjälp omgående!


Allt om Aslan och hans tragiska bakgrund (som vi vet) finns hos Änglakattens - "hjälp Aslan att få sin operation" länk: https://www.facebook.com/events/1419138784991122/

Kom igen gott folk. Många bäckar små! Aslan behöver oss!

Såhär skitig var han efter 2:a gångens tvättning med våtservetter. 


Han är helt klart en riktig myskille!


Nytt i garderoben!

Jag som viktpendlare behöver ständigt nya storlekar. Nu klickade jag hem dessa små ljuvliga plagg! Svarta fleecestrumpbyxor, den du, sug på den karamellen!

Trikåklänning 99:-
Manchesterbyxa 60:-
Trikåleggings 99:-
Fleecestrumpbyxor 99:-
Ribbad topp 199:-
Långt linne 49:50:-
Cirkelskuren kjol med dekorativ dragkedja bak 149:-
Haremsbyxa 149:-



Joråååå så enkelt är det!

Jag ska visa en sak. Många är redan relativt medvetna om det här men jag (med min acneärriga hud) är ett ypperligt exempel på det här. Och nej, ni pessimister behöver inte skriva negativa kommentarer för det biter helt enkelt inte på mig! ;)

Vi (jag och jag) snackar självklart om retuscherade bilder. Här har vi en simpel app som med några knapptryck kan få din hy helt felfri, se smalare/tjockare ut, ta bort ärr, redigera hela ditt jävla utseende med andra ord. Vissa skulle säga förbättra. Jag hör till den senare sorten, alla mår bra av att se bättre ut, se bara så fin jag blev! Som tagen ur Dracula II minus vampyrtänderna.

Orginalbilden såg ut såhär.


Fyfan vad bra vissa appar är! 
Jag menar, *klick* Victoria secret fashonshow 2014!




Bomberjacka! Och lite annat...

Jag har spanat in den där mörkblåa uuuursnygga bomberjackan till Kian sen den kom till affären. Jag köpte den, och lite annat. Så djävulskt snygg!




Citat - Tålamod





Paus

Bloggpaus! Jag återkommer när jag mår lite bättre. Tills dess, en bild på våra ongar, Hera & Kian!




Mamma Mammaaa Mammaaaaa MammaaAAAHH....

Kian på Julafton!
 
Bättre sent än aldrig eller vad säger ni?
Nu när jag sitter vid datorn (lättare att skriva med ortosskenor - inlägg om det kommer) så tänkte jag passa på att uppdatera er (och framtida mig) om... 
 
Kian's favoriter just nu!
Mat: Clementiner, morfars köttfärssås & katthår.
Hyss: Klättra ner ifrån sängen och gå bärsärkargång när vi andra sover. Tyst som en mus! Tills jag vaknar av att han kastar min vattenflaska på mig.
Olater: Bits! Jävla unge! Skrattar som Omen gör han också när jag säger till honom.
Klassiker: Att banka lite lätt på tv'n har utvecklats till att springa rätt in i den (för att den ska välta). Den tv'n ska skruvas fast där den står!
Tjat: Morfar. Bara morfar! Han går runt och skriker "Taaattaaaaaa!!". Han varvar med "Mamma, Mamma, Mammaaaaa, mammaaaaaa, mammaaaAAAAAAH!" (jag och hans mormor heter så). Han säger även Paaappaaaaa, fast till morfar då. Det kan misstolkas ganska ordentligt, hahaha.
 
 
Min son är helt underbar, men just nu är han inte så jävla lätt att handskas med. Han är hemsk, rolig, förjävlig och fantastisk. Kian, mammas Kian! 
 


Pigg 1:åring söker nytt hem pga allergi!

Han är en glad, vild, olydig och bestämd  liten herre. Han bits tyvärr så det är ett problem som behövs jobbas med. OBS! EJ TILL KAMP! Han är av raserna arisk vitnos & fransk. Han älskar att leka med bollar och gräva i sandlådor. Uppvuxen med både katter och andra hundar. Sökes ett hem på landet där han kan springa fritt och göra som han vill. 

Låter detta intressant så hänvisar BRIS till deras journummer. Och för alla er som inte tål råa och ironiska skämt hänvisas av hans uppfödare till soc. Ev 112. 


Lydig onge ;)



Jag kunde likaväl gått till läkaren naken!


Jag utan 18 piercingar. Skindiver's går ju inte att plocka ut när man vill så... Vi får hoppas att MR klarar kirurgiskt stål!


Wow. Paus?

Min dag. Vart ska jag börja? Jo, jag väcktes 06.15 av mitt underbara snoriga och vällingsugna barn. Därefter, nån gång mellan bajsblöjebyten (diarré) och nässpray ringde jag till tandläkaren och bokade av tiden som jag (inte) hade idag. Det var visst i februari jag skulle dit, jaja, en månad hit eller dit spelar väl ingen roll. 

Sen såg jag att ett dagis var på gården, genast tänkte jag "AHA! om vi springer ut fort som fan så hinner vi leka en stund med dom!" och klädde (slet) på Kian diverse vinterkläder i den mörka hallen som lampan - för övrigt dagen till ära - gick sönder i tidigare på dagen. Dom blev måttligt förvånade över hur vi kom utfarandes ur porten. Nåväl, en unge hit eller dit spelar väl inte heller någon större roll? Att det var ett engelsktalande dagis märkte vi när vi kom fram och Kian (14 månader) skulle kasta sig in i fotbollsmatchen som dom äldsta barnen (6år gissningsvis) spelade. 

"Ooh! Look, the little one also wants too play!"

- "oh jess indeed, att han absolutely vill"

Sen. Efter att ha bytt från pissevåta kläder, sovit en liten stund, bitit mamma i armen och tagit på nya torra kläder så åkte vi bort till Camilla och Chelsea, även Emelie och Noah kom och vi hann också säga hej till Justyna, Liam & Laura. Vi påbörjade letandet av lilla Kaa som olyckligtvis igår tryckt sig ut genom fönstret från 4:e våningen, tyvärr utan resultat. Jag håller alla tummar och tassar vi har för att hon ska komma hem! 

Nu sitter jag här, efter en middag hos mamma tillsammans med familjen, oro över Camilla, Chelsea (som är sjuk) och Kaa. En aning nervös inför morgondagen också. Jag ska in på en MR av tunntarmen (yey!). Men, vi tackar för oss. Säger godnatt och lägger oss och läser!

PS: Min pappa kom nyss förbi och räddade våran kväll. Fan vilka underbara föräldrar jag har. Det är helt sjukt vad tacksam jag är för det. 



Ja oj oj, aj hej!

Vaknade av att en viss liten människa satt och drog mig i håret. Hårt! Jag skulle inte bli förvånad om jag är (mer)flint på min 24 års dag (i mars). Jag förstår inte vart han får all energi ifrån! Alltså, jag har nog fan stirrat sönder andras barn för att se om Kian är som dom. Det är han inte. Kian är den som står i mitten av "sångringen" och showar medan alla andra snällt sitter i sina föräldrars knän och väntar på att dagens höjdpunkt ska börja, "imse vimse spindel" - med kroppsspråk! Innan solen stiger upp har Kian hunnit med en uppvisning av både akrobatik och hundspråk.

Nu kom han gåendes med sin majskrokspåse. "Ta" (tack), säger han och ger påsen till mig. Jo, lite hyffs har han ändå hunnit snappa upp på vägen.

Här har ni han. Nyvaken och lite svullen men med jävligt god aptit!




Föräldrarna vet bäst! Eller?

Iallafall dom som har några år på nacken. Vi roofies vet väl inte alltid vårat eget bästa (även om vi vet barnens). 

Igårkväll kom Kian's morföräldrar och hämtade honom. Detta är första gången någonsin som vi inte sov tillsammans. Jag har inte velat vara ifrån honom, eller ja, velat och velat. Nog för att vi haft lust att ha ihjäl varandra ibland men inte så att vi förstått att vi kanske behöver dela på oss. Någon gång sådär, per år.. Hade väl i praktiken varit jättebra. Men mammahjärtat har sagt nej. Igår hade jag inget val. Haha! "Nu ska du vila! Och göra precis vad du vill!" sa min mamma. Pappa kommer och hämtar Kian och så hörs vi imorgon! fortsatte hon. När pappa kom började jag gråta. Fråga mig inte varför. Pappa: "va e det gumman?" Jag: "ingenting! Lite känsligt bara!" Pappa tittar med all rätt på mig som han bör vid den här överreaktionen. 

Sen tog det väl 1,5 timma innan jag ringde (första gången). Kian mådde självklart toppen och ville absolut inte prata med mig i telefon. Den kastade han tillbaka till sin mormor. Hur min kväll fortsatte har ni säker redan räknat ut. Mammas råd "vila och gör vad du vill" blev en kväll framför datorn för att leta regnkläder till Kian, virka till Kian, plocka iordning för Kian. Stirra på Kian's tomma säng. Lyssna på tystheten. Inte kunna somna, sova eller slappna av. (Jag ringde absolut inte till dom kl 23.00). Eller för den delen kasta mig upp ut sängen och ringa direkt när jag vaknade... 

Kian ville inte prata med mig nu heller.. Haha! Jag förstår honom. Jag inser nu vilken jävla hönsmamma jag är. Han är verkligen allt för mig! Jag kan inte förstå alla dessa mammor som har barnvakt helt utan anledning. Jag gör verkligen inte det. 

Mamma & Pappa. Stort tack för att ni alltid vet bäst. Ni är världens bästa föräldrar och morföräldrar! Kian är mer än lyckligt lottad!




RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.