Grattis till tösen vår

Grattis Hera, nu blev du 5år i fredags. Vår älskade tjej!




Kvällens citat





Forever





Pratkvarnen

Jag är så stolt. Idag (skrivet igår) har vi kastat oss hemifrån för att åka till öppna förskolan. Väl där så märker man ju alltid skillnad från barn till barn. Ålder, längd, vikt, kunskap, utveckling och i Kian's fall galenskap. Jag märkte idag - japp, jag tänker absolut skryta om mitt barn för jag är så jäkla stolt över vad han kan och vem han är - hur mycket Kian faktiskt står ut ifrån mängden. Medan alla barn leker lugnt och sansat springer Kian runt som en påtänd duracellkanin från rum till rum och pratar med allt och alla. Hans ordförråd har blivit SÅ stort, så fort! Han är inte längre en liten bebis. Jag är inte längre "nybliven mamma", jag är varm i kläderna (det ska gudarna veta med detta yrväder till son) och klassas nu som "småbarnsförälder". 

Kian är charmig, rolig, tokig, vacker, snäll, smart, full med humor och begreppet "the center off attention" klingar fint som beskrivning det med. 

Jag vill dela med mig av en del av hans ordförråd. För han är bara så jäkla rolig och med hela kroppen som ett charadspel. Dessa kommer jag på såhär på rak arm.

Hej: "heeeej", "Hee-iiiiij"
Mamma: "mamma"
Pappa: "pappa"
Morfar: "Tatta", "mamma"
Mormor: "Mamma"
Hera: "Eeejaa", "mamma"
Min: "Iiiiiin"
Nej: "neeeej", "neeee", "näh!"
Ja: "ja", "mmm-mmmh", nickar, aaah-aaah"
Mera: Mejaa"
Titta: "Tittaaa" och pekar
Se: "seeee" och pekar 
Där: "dää" och pekar
Lampa: pekar på närmaste lampa
Tittut: "Iii-uuu"
Kian: "Ian"
Bil: "Biiii"
Macka: "kacka"
Nyponsoppa: "poppa"
Välling/vatten: "Vää"
Korv: "Koov"
Tack: "Taa Taa"
Bolibompa: "bompaaaah!"
Monica: "Icka"
Hejdå: "Hedåå"
Kaka: "Kaka"
 
Härma en bebis: Viftar med armarna i luften och gnäller som en bebis
Se ut som gollum: Ler ett fruktansvärt fulsött leende (ser inte klok ut!)
Låta som griseknoen när han äter potatis: Smackar med munnen
Slängkyss: Slänger en kyss
Låta som en uggla: "Ooooo-Ooooo"
Vara en höna: Går runt, "flaxar med vingarna", pickar mat och låter "KaKaaa-KaaKaa!!"
Vad säger kossan? "Muuuu"
Vad säger vovven? "Off"

Och sist men inte minst, räkna till tre! "Eeeee... Tååååååå... TJEEE!"




Mohawk

Det blev som jag önskat mig. En mohawk! Känns så äckligt gött att bli av med det där schleetna håret på sidorna.  Och snyggt är det, se!

Det händer så mycket just nu att jag knappt han med att fylla år i torsdags. 24 år, Yey grattis till mig!


Du och jag





Fin besök

Alltså Jesus vad jag älskar dessa C & c! Igår hade vi fin besök av Camilla & Chelsea. Kian var lyckligare än lyckligast. Våra barn råkar vara av samma skrot och korn, med andra ord helt j*vla galna, roliga, intelligenta och underbara!

Dom ritade sitt första (gemensamma) konstverk, Kian ritade blått och Chelsea rosa, såklart! En och en annan skallfraktur kan ha förekommit, tiden lär utvisa det.. ;)




Aye!





Barnmagar får plats med läskigt mycket!

Jag vaknade av ett "Michelle.. Kian är pissevåt!" klockan 06.00. Det var han också, ordagrant! Nu är han torr, ren och påklädd. Och smutsig igen efter 100ml välling, 1 flarra nyponsoppa ("poppa"), en macka med räkost, en handfull popcorn och några torrfoderkulor från Heras matskål. Han sitter här och säger "meeeja meejaaah!!" medan magen hans blir större och större. 

Jag önskar att han vill vila en stund efter frosseriet denna morgon. Hans mamma är trött, kan bero på sömnbrist..?


Börja alltid med en positiv inställning!





Din kropp är ditt tempel. Min kropp är min tortyrkammare.

Är det inte det ena så är det det andra och nog fan är det alltid något i mitten av de två också! Nu är jag arg på min axel igen, impingement syndrom.. Jag kan inte ens vända mig till min läkare längre. Jag känner absolut inget förtroende ifrån någon på den vårdcentralen (Majorna "närhälsan"), snarare känner jag mig illa omtyckt, bortglömd, hatad, hånad och inte betrodd. Jag ska byta vårdcentral, igen! 

Info lånad av: http://capioartroclinic.se/sv/Patientinfo/Skador-behandling/Axel/Impingement/

"Impingement betyder att något kommer i kläm. I det här fallet är det slemsäcken och senorna i rotatorcuffen som kläms till. Om taket (akromion) är kuverad eller har små bennabbar på undersidan ökar risken för impingement. Akromions utseende varierar hos olika individer. Ju mer böjd den är ,ju större är risken för impingement. Besvären är vanligare om man arbetar eller tränar med lyftad arm. Överarmsarbete som t ex elektriker eller målare. Simning och vissa kastidrotter kan också utlösa besvär. 

Hur uppkommer skadan 
Om man har anatomiska förutsättningar och det är trångt under akromion kan slemsäcken bli inflammerad. Detta gör att det blir ytterligare trångt. Sker detta under lång tid svarar kroppen på irritation med att bilda små bennabbar vilket ytterligare åstadkommer trängsel. Irritationen i senorna ger också nedsatt blodförsörjning vilket gör att det inte läker - man får ett slags ond cirkel. Ofta uppstår efterhand små bristningar i senorna och så småningom kan det även uppstå större bristningar eller att senan helt enkelt går av. Se rotorcuffruptur.

Symtom 
Tidiga symtom är värk kring axeln.. Man får typiskt smärta då armen lyfts ut och upp från cirka 40-120 grader. Det brukar kallas smärtbåge. Ibland har man smärtsamma upphakningskänslor i ett visst läge. Det hugger plötsligt till och blir sen bättre.. Det är ofta svårt eller omöjligt att sova på den onda axeln. Det kan vara svårt att nå till bakfickan utan smärta. Om det gått så långt att senorna brustit har man en oförmåga att lyfta upp armen , i vissa rörelser."


Fullt ös, sedan medvetslös?

Jag tar en cigg på min (självbestämnda) rast. Håller på som satan i vår lägenhet här och bröt givetvis ihop när jag skulle rensa hallbyrån, Freja's, Moa's, Buzz's och Frodo's minnessaker låg i en av lådorna. Nu är det gjort iaf och jag fortsätter med tvätten. Här har ni ett par läckra vårnaglar!





Sånglärkan

När jag och Kian går igenom en tunnel på väg hit till mamma känner jag plötsligt en extrem odör. (Jag som person är väldigt tankspridd och pratar alltid med Kian, om allt. Ibland helt fel och alldeles för högt)

Jag säger högt så att det ekar till Kian: "Det luktar BAJS! Kian, känner du hur det luktar BAJS?"
Här, precis här när ordet bajs sjungs ut ur min käft cyklar en kille förbi, han vänder sig även om i förbifarten och tittar konstigt på mig mitt i ekot av "bajs...." Jag kan väl förstå honom. Hur många friska människor går runt och skriker bajs i en tunnel?

För att rädda situationen lite pratade jag ännu högre så att han riktigt förstod att det varken var jag (eller Kian) som luktade bajs...

"HUNDBAJS KIAN! Ha-ha-ha! Känner du att det luktar HUNDbajs?! Usch vad äckligt va?" 

Kian svarar med ett "Hejaaa?" (Hans shitbull) och killen trampar vidare på sina pedaler!




Bestämt nej

Jag: älskar du mamma?
Kian: nä (tyken)
J: älskar du mormor?
K: nä 
J: älskar du morfar?
K: nä
J: älskar du Hera? 
K: "Mmmmmh! Heeejaaa heeejaaa!!!"
Det går en stund... 
Jag: älskar du mamma liiiiite lite granna dåååå? (Bebispipröst)
Kian: inget svar


Man tackar ja...


Det finns bara en av dig och det är du





Tänk alltid en extra gång





Bromsspår i ansiktet

Jag känner mig som överkörd av en lastbil fraktad med elefanter. Dessutom extremt pollenallergisk från ingenstans. Kian är frisk men jag har dragit på mig nånting äckligt. 

Söt som alltid!

Hur som helst så står en tvätthög från helvetet och väntar på oss hemma. Den ska vi strax åka och ta tag i. Jag hoppas att jag slipper bli förföljd av den feta kossan + bihang, som inte har något bättre för sig än att titta snett på mig och min 16 månader gamla son. IQ-befriade imbeciller... Suck!


Läslusarna!

Min tokstolle sover nu middag efter att - tillsammans med sin mamma - avverkat en drase böcker. Jodå, det ska börjas i tid! Jag fick snällt ligga bredvid medan Kian bläddrade så fort att jag fick vara glad om jag hann se en skymt av en nalle eller dyl. Nåväl, han sussar gott och jag får vila mina ömma kroppsdelar under tiden. Det, det ska man inte ta för givet! Jag visste inte vad trötthet var innan jag fick barn. Inte konstigt att man tappar bort allt överallt och inte minns någonting. Det är måndag varje dag och vad jag gjorde igår får du fråga någon annan. 




Man tror att man gör det man ska. Tills man inser att tanken stannade vid att vara just en tanke.

Här fotas det inte lika ofta längre. Det hinns liksom inte. Man vaknar, tycker att dagen tar en evighet att passera, går och lägger sig och funderar vart fan dagen tog vägen. Ultraspeed och slowmotion, en härlig blandning av dom båda. 

Hur som. Jag upptäckte ett bildkollage som var tänkt som ett (mycket) tidigare blogginlägg. Vi kör på bara, och låtsas som om vi har fullständig koll på läget! 









Älskade barn!





Det var så kul!

För barnen på Naturhistoriska museet. Vi mammor sprang väl mest runt för att försöka stoppa två vildar (Kian & Chelsea) från att spetsas på en stegosaurus skelett, spräcka huvudet i golvet eller som i Kians fall, kissa på golvet.. Och alla sina kläder. Well, barnen hade kul och det är huvudsaken. Som Camilla så fint formulerade det i sin blogg - "man ses vid ingången möts i mitten på en kaffe och avslutar när Kian märkt revir!", jag kunde inte skrivit det bättre själv. 

Roligast av allt var fåglarna tyckte Kian, han gick runt och kramade diverse montrar medan ett nöjt "mmmmmh" hördes från honom. Han var så fascinerad att han var tvungen att berätta för alla förbigående om detta mirakel. "Titta. Tittaaa! Tittaaaaah! TITTAAAAH!?!" varvat med att krama andra barn i förbifarten. Älskade unge! Chelsea sprang, och sprang och sprang, "Kiaaaaa kååååååm" ropade hon. "Kååååm Kiaaaa pankakaaa!". Ljuvliga tös. 

Kian var i exstas. Vi vet vart vi ska hänga hädanefter.

Jag köpte en souvenir till Kian. En säl, han älskar ju sälar! För dom är så lika Hera tycker han.





RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.