Färgglad som prideflaggan!

Idag blev det en sån där klassisk snurresprätt morgon. Ni (med barn) vet när man har ett regnställ hemma och ett på dagis? Fast det hemma har överdelen från det ena och underdelen från det andra? Ja, och så var det det här med skor. Som man glömde tömma ur sanden ur sist och nu gör dig väldigt medveten om detta. Pricken över i så har hall lampan gått sönder. Tänk er detta i totalt mörker, det är ju inte konstigt att man blir lite färgblind? Att Kian vill bestämma vad han ska ta på sig och hur han ska ta på sig när han inte alls har lärt sig det här med matchning och höger eller vänster, underlättade inte precis den här situationen. Han såg ut som en Pride flagga när vi var färdiga. Vid tvåochetthalvtårs ålder så har man insett att man får välja sina strider. Väl. 
Här tex, har Kian själv valt ut en blå paljetthatt. Någon jacka behöver man väl ändå inte? Nåväl. Hellre den här hatten än pepparkakshatten från Ullared som inte ser klok ut och dessutom är för liten. Han vill gärna ha hatt. Eller keps. Eller hjälm. 



Hallå så

SD kuriren har väl ingen glömt att läsa? 
Nej. Tänkte väl det. 

Kvällen lider mot sitt slut och jag lyckades för ovanlighetens skull hålla mig vaken medan jag la Borris. Nu sussar han så gott här bredvid mig i sin fina självkomponerade pyjamas; Paul Frank t-shirt och 'sesam street' shorts... Man går ogärna i klinch med en tvåochetthalvtåring. Enough said.

Han tyckte också att vi skulle gräva ner kottar, pinnar, hallon, mormor, morfar, hera, Jimmy, mig och sig själv i sandlådan. Han tyckte att det var en väldigt, väääldigt rolig godnattsaga...



Kaos

Fullständigt kaos. Jag har bestämt mig för att lägga allt som hänt den senaste tiden åt sidan och fokusera på det positiva. Det som har hänt har hänt och jag hade egentligen velat skriva ett inlägg om varje grej då jag gillar att "dokumentera" mitt liv i bloggen. Det är bara det att det hände så mycket samtidigt att jag varken vet vad jag ska börja att skriva om eller hur jag ska beskriva det. Det kanske dyker upp, det vet man aldrig. 
So, let us let it go. 

Dåså. Det är onsdag och jag har lämnat Kian på förskolan. Här ligger jag och fiffilurar på vart i lägenheten jag ska börja städa. Det gjorde jag igår med men likt förbannat ser det ut som ett bombnedslag. Prio ett är sängen, prio två är kattlåderna och sist men inte minst, mig själv på en stadig prio tre.

Nedan set ni Kian på hans första mini MMA. Han bara älskade det! Typiskt att vi missar det idag då jag har en läkartid kl. 18.00, men det kommer ju fler onsdagar.




Glad påsk!





RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.