Idag är jag (och Kian) fibrofucked :(

Vissa dagar är sämre än andra, vissa bättre. Igår tvättade jag, idag skulle jag behöva ligga i sängen och inte röra en fena. I fosterställning återhämta mig från gårdagen. Är det inte pinsamt? Jag skäms! Min kropp har övergett mig. Men jag är ensamstående till en liten frisk knodd, det finns inte som alternativ att vila en dag. Och det, det är det värsta. Att det drabbar Kian! När jag vaknar på morgonen och har så ont, är så stel och är så jävla irriterad över det, då önskar jag att jag inte levde. Jag fullständigt hatar mig själv för att jag blir irriterad när jag har ont. Hur förklarar man för en 2,5 åring att man inte vill bli tagen på, klättrad på eller kramas? Det går inte. Det är så hemskt! Idag är jag världens sämsta mamma. Jag kan inte skita i att tvätta, jag kan inte undvika dessa dagar. Jag vet att dom alltid kommer, mer eller mindre tätt i olika styrka. Min sjukdom förstör min sons uppväxt. Och jag kan inte göra någonting åt det, jag ber och bönar om hjälp, men blir behandlad som en mindrevärd. Jag kan ta det. Men inte att Kian också blir det. 

Nej. Idag är ingen bra dag.





Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.