Småbarn med vapen

Jag frågar min 2 och etthalvtåring:
Tycker du om din förskola? 
- Jaa-aaa! 
Vad brukar ni göra på dagis då? 
- Skjuta alla barnen!

Jag hade förväntat mig ett annat svar. Mitt barn går på en förskola med vapenförbud. Att det ens existerar är bara skrämmande. Stor eloge till fröknarna som har noll tolerans. Jag blir bara så ledsen över att dom ska behöva påpeka, en så självklar sak, för föräldrarna. Fröknarna kryper redan utslitna och sönderstressade på marken, ska dom behöva ta hand om resultatet av vårat fullständigt misslyckade samhälle också? Det är dags för förändring!

Följande replik hördes från mitt barn redan vid två års ålder, spontant efter en dag på förskolan. 

"Jag ska hugga dig!! *Hööh!!* (kroppsspråk och ljudeffekter)"
- Du ska vadå? 
"Bara klappa och krama"

Uppenbart vet mitt barn att det är någonting som inte är okej, eftersom svaret jag får är en "ursäkt för handlingen". Jag har alltid uppfostrat att det är fel att slåss, att man skall vara snäll. 

Till en början var jag mest chockerad då jag vet att andra barn (dock betydligt äldre) leker så här och trodde mest att det bara var rent "härmape" beteende. Så som alla tvååringar i papegojåldern härmar precis allt. När det fortsätter hända olika händelser så blir jag konfunderad. Vad handlar egentligen detta om? Hur kommer det sig att barn redan vid två års ålder leker att dom har kniv eller pistol? För att "hugga och skjuta". Givetvis tar dom efter från de andra barnen. Jag hade haft lite överseende om det var Polis & tjuv eller cowboy lek. Även om jag själv aldrig skulle köpa leksaksvapen. 

När en 3åring bygger ihop en pistol av plus plus bitar på förskolan, en annan berättar glatt att man "skjuter alla barnen" och hugger varandra med kniv, ja, då har vi sannerligen misslyckats i vårt samhälle.

Jag är rädd, på riktigt!
För småbarn med vapen





Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.