"Titta mamma jag har tyyyfis"

Kian snappar upp allt. Det gör alla barn. Men mitt barn lyckas återplacera det han har snappat upp i dom mest oväntade - mindre passande- situationer. 


Kian på Apoteket vill alltid sminka sig. Det har mormor lärt honom att den hyllan är fantastisk rolig att använda när mamma inte ser. Ungen brukar se ut som en solariesolad Barbie när dom är klara. Sist var vi själva jag och han, varpå han var utan uppsyn i 20 sekunder och kommer tillbaka med rouge i hela ansiktet, en ton som definitivt inte smälte i än i hans ansikte, och ropar "Titta mamma!! Jag har tyyyyfis" 

Kian på Ica är alltid väldigt observant. Farligt observant. In kommer en stackars kille med acne värre än mig. Detta noterar 4:aåringen direkt och söker desperat min blick och lite mindre smidigt än han hade tänkt sig frågar han med ett ytterst beskrivande kroppsspråk varför killen är så prickig i ansiktet. Jag svarar att han har så som mamma har. Kian funderar en stund och återkommer lite högljuddare med nästa fråga - Har han mässlingen?

Ridå




Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.