Jag gick precis in i väggen!

Ordagrant. Klumpighet är ärftligt har jag hört så jag tror att jag skyller det på min mamma...

Jag har precis lämnat Kian på förskolan. Det är promenad idag, därför börjar han tidigare än vanligt. Jag har inga möten idag, det är helt fantastiskt! Att börja en måndag med "ledighet", det kan väl inte bli bättre? Inte för att jag för den delen kan sätta mig i soffan och vara ledig. Men det var en fin tanke eller hur?

I helgen har vi bakat pepparkakor, som blev fruktansvärt äckliga. Mjuka och för tjocka. Bakning är inte min grej, inte ens en färdig deg lyckas jag hantera. Nåväl, det var kul att använda sin nya kavel tyckte Kian. Själv har jag pärlat en tomte till dekoration, den kommer att få sällskap av två till. Fantastiskt söta små gubbar får jag säga.



Ett år senare...

Tänk att det var över ett år sedan jag skrev här sist! Det är helt galet, om än medvetet bortvalt. Jag och Kian satt och kollade igenom bloggen från tiden när han var bebis. Det kändes så tomt att ett helt år inte har skrivits ner. Jag har trots allt skrivit blogg nästan dagligen, ibland mer, sen 2006. Det är 10 år av mitt liv som jag annars absolut inte hade kommit ihåg lika väl.

Det är omöjligt att skriva ikapp, men som jag nämnt tidigare så lär minnen, händelser och annat viktigt kommas ihåg och kanske dyka upp framöver.

För att återvända till nutid. Kian har fyllt 4år. Vi har 2 egna katter (Mocca & Maiden) och en jourkatt (Medina) från Änglakatten. En "inomfamiljengemensam" hund (Hera) och två Afrikanska jättelandsnäckor av arten Achatina Achatina ("Tigersnäckor") vid namn Taurus och Minus.

Vi hörs!



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.