Barnkalas

Idag har vi varit på barnkalas. Kian hade jättetrevligt men han kändes "på väg att bli sjuk" på väg hem. Mycket riktigt började han hosta och snörvla nu på eftermiddagen. Han ville sova hos mormor inatt så här ligger jag i min ensamhet och försöker läsa min bok.


Efter tre meningar fick jag lägga ner den igen. Jag är så fruktansvärt upprörd och ledsen över vad Sverige går igenom. Så oerhört sorgsen! Mina tankar går till alla dom som drabbades av terrordådet i Stockholm i fredags. Min ilska skrev jag om tidigare..





Blandade känslor efter 10 år

Jag har ännu inte bestämt vad jag vill ta med här i bloggen hädanefter. Om jag ska stänga ner den eller om jag ska fortsätta som förut. Dom senaste två åren har jag varit rätt opersonlig. Jag har valt att inte skriva ut vissa saker och det känns inte som mig. Förr skrev jag om allt. Rubbet. I dagsläget tänker jag en gång extra. Jag kanske har blivit klokare med tiden, vad vet jag. 


Min poäng är att jag i senaste inlägget utelämnade den del som förklarade "mitt strå till stacken". Inte för att jag är rädd för vad någon skall tycka, det har jag aldrig brytt mig om, utan för att jag helt enkelt känner att det inte angår någon annan. Jag har hängt ut mitt privatliv i bloggen i över 10 år! Det är ganska skrattretande. Mittbehov av att skriva har alltid funnits där. Missförstå mig inte. Jag har skrivit för min egen skull, inte till nöje för någon annan även om denna blogg tydligen har roat många genom tiderna.. Haha!

Jag tänker fundera vidare på detta.
Maiden hälsar!



Mitt strå till stacken

Det är inte bara jag som är orolig - livrädd - för åt vilken riktning det här samhället är påväg. Systemkollapsen börjar allt fler människor känna av och inte bara vi, halta och lytta, som via sjukvården redan utkämpar ett inbördeskrig för vår rätt att existera och leva ett värdigt liv. 


Värst är dessa människor med "så länge det inte drabbar mig" mentaliteten. Dom som aldrig behövt se sanningen i vitögat. Dom som försvarar problem som - ännu - inte drabbat dom. Dom som skriker att allt är patriarkatets fel. Dom utan erfarenhet av verkligheten. Dom som rider på enhörningar och tror på riktigt att allt löser sig om vi bara utrotar alla män. F! skrämmer mig. Vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna likaså. 

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om vad jag tycker är fel. Jag väljer dock att höja ribban ett par snäpp och prata för vad som är bra och där har vi ju bara en självklar vinnare, Sverigedemokraterna! Har du ännu inte läst vårat pariprogram, gör det! Även den mest kritiska till vår politik - givetvis baserat på fördomar och okunskap - kommer att häpna över vilken fantastisk politik vi de facto kämpar för. 

In och läs! https://sd.se/



SD


RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.