Blandade känslor efter 10 år

Jag har ännu inte bestämt vad jag vill ta med här i bloggen hädanefter. Om jag ska stänga ner den eller om jag ska fortsätta som förut. Dom senaste två åren har jag varit rätt opersonlig. Jag har valt att inte skriva ut vissa saker och det känns inte som mig. Förr skrev jag om allt. Rubbet. I dagsläget tänker jag en gång extra. Jag kanske har blivit klokare med tiden, vad vet jag. 


Min poäng är att jag i senaste inlägget utelämnade den del som förklarade "mitt strå till stacken". Inte för att jag är rädd för vad någon skall tycka, det har jag aldrig brytt mig om, utan för att jag helt enkelt känner att det inte angår någon annan. Jag har hängt ut mitt privatliv i bloggen i över 10 år! Det är ganska skrattretande. Mittbehov av att skriva har alltid funnits där. Missförstå mig inte. Jag har skrivit för min egen skull, inte till nöje för någon annan även om denna blogg tydligen har roat många genom tiderna.. Haha!

Jag tänker fundera vidare på detta.
Maiden hälsar!




Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.