Mitt strå till stacken

Det är inte bara jag som är orolig - livrädd - för åt vilken riktning det här samhället är påväg. Systemkollapsen börjar allt fler människor känna av och inte bara vi, halta och lytta, som via sjukvården redan utkämpar ett inbördeskrig för vår rätt att existera och leva ett värdigt liv. 


Värst är dessa människor med "så länge det inte drabbar mig" mentaliteten. Dom som aldrig behövt se sanningen i vitögat. Dom som försvarar problem som - ännu - inte drabbat dom. Dom som skriker att allt är patriarkatets fel. Dom utan erfarenhet av verkligheten. Dom som rider på enhörningar och tror på riktigt att allt löser sig om vi bara utrotar alla män. F! skrämmer mig. Vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna likaså. 

Jag skulle kunna skriva i all oändlighet om vad jag tycker är fel. Jag väljer dock att höja ribban ett par snäpp och prata för vad som är bra och där har vi ju bara en självklar vinnare, Sverigedemokraterna! Har du ännu inte läst vårat pariprogram, gör det! Även den mest kritiska till vår politik - givetvis baserat på fördomar och okunskap - kommer att häpna över vilken fantastisk politik vi de facto kämpar för. 

In och läs! https://sd.se/



SD



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0


They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.