Detta barn, detta älskade tokiga barn.

Kian är som en duracellkanin. Han är högt och lågt dygnet runt, sover sällan mer än 8 timmar (totalt) och är aldrig tyst eller stilla. Ens när han sover. För en mindre aktiv själ tar detta minst sagt på krafterna. Så till den grad att omgivningen måste tro att jag ljuger. Samtidigt som jag går in i väggen hundra gånger om dagen när den energin jag inte har går back så facineras jag hans outtömmliga energi. Han är helt jävla fantastisk!


Vi har ju varit lediga sen innan Lucia. Först nu har kräksjukan på förskolan gett med sig. Bara därför blev Kian genomförkyld i måndags och jag häromdagen. Vi missade därför Mejas fina 1års kalas idag, så himla tråkigt. Men vi försöker att inte smitta ner våran omgivning.

Vi hänger en hel del hos mormor och har byggt på den allmänna kojan i skogen här bredvid. Hera (familjens shitbull) hjälpte till också. Dock förstod hon inte riktigt det här med att tillföra någonting, hon drog pinnarna bort från kojan istället. 

På hemvägen såg vi en stor hare.
Kian: Titta mamma, en räääääääv!!
Jag: Jag såg! Fast jag är ganska säker på att det var en hare.
Kian: Nej det var en räv!
Jag: Men den var grå älskling, inte orange.
Kian: Då var det en VARG!



T&M

Idag åkte julen ut! Känns väldigt tomt och oglamoröst här hemma. Jag och Kian längtar dock väldigt mycket till våren eftersom vi kan börja odla årets fröer då. Till sommaren ska ungen ha sin balkonglåda full med smultron och jordgubbar som han älskar så. Pallkragarna, tja, vi får se vad vi sätter i dom.


Taurus & Minus har precis fått en dusch och skalkontroll. Nu mumsar dom på sitt favoritkäk, friterad gråsugga... Nej, förlåt. Fiskfoderflingor uppblötta i vatten med kalkpulver. 

Visst har dom vuxit lite? Jag tycker mig se en centimeters skalutväxt iallafall. Titta på Minus (höger i bild) skal, där syns lite orangefärgade fläckar av vad jag tror är pigment av dom kommande nya ränderna. Spännande!



Kommentarer om vädret är överflödiga..

Vi tog oss iallafall ut i den snöstorm som var, vilken dag det nu var, för att åka till lekstan med mormor. Kian har tjatat hål i huvudet på mig sedan vi var där sist. Måttligt frusna fick vi också handlat och fyndat mattor till hemmet. 


Idag trotsade vi kylan tillsammans med morfar för att hämta ut ett paket, leka lite utomhus och handla middagsmat innan vi gav upp och gick hem till mormor. 

Tanken var ju att vi idag skulle packat ner julen här hemma. Men timmarna bara försvann och när lilleman hade badat så fann vi det trevligare och nödvändigare att läsa sagor istället. 

Kanske hinner vi det imorgon? Eller så kan det kanske stå kvar till nästa jul?



Årets första dag

Den blev väldigt bra den här dagen. Vi tog ungarna till lekstan! Det kan väl dock aldrig gå fel. Synd bara att Jennie och barnen inte kunde komma idag. Vi måste försöka få till våra träffar oftare, det blir ju alltid så fantastiskt trevligt när vi väl lyckas samla allihop på samma plats, samma tid. Det är fan en bedrift. Och jag har bara en unge..


Den ungen dock, kan räknas som tre. Han har haft så roligt idag att han inte ens hade tid för en glass. Tre bitar av en morotskaka hade han tid med innan det var dags att springa vidare. 

Som avslut lurade jag fem ungar och tre vuxna till fel hållplats där vi snällt stod och väntade tills bussen inte kom... Förlåt! 



RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.