Sweet child(s?) of mine


Ja, jag är mycket lättroad!


M, M & M





Medinas framsteg

Hon är ju bara för söt den lilla! Hon borde fått heta Shadow, för hon sitter som ett plåster på Maiden. "Försvinner" Maiden så ropar Medina på henne och springer runt och letar tills hon hittar henne. Det är så himla gulligt! Hon har funnit en så stor trygghet hos Maiden att hon "lärt sig" att gos med mig faktiskt är riktigt trevligt, Maiden sitter nämligen i sin tur som ett plåster på mig. Så när jag klappar Maiden så klappas också Medina för hon står sida vid sida med Maiden. Många M? Nej då, Mocca, Maiden, Medina och Medusa utgör en underbar liten "flock".




Våra söta små pälsklingar







Medina

Säg hej till lilla Medina! En utav mina två jourkatter från Änglakatten (dom är bäst!) - http://www.anglakatten.se/ 

Det är svårt att fånga Medina's "riktiga" utseende, hon har liksom ett väldigt speciellt ansikte och bärnstensbruna ögon. Hon är helt svart men konstigt nog syns en viss tigrering. Så himla fin!

Vill du också vara jourhem åt en (eller flera) hemlösa katter i nöd? Kontakta Änglakatten, länken har ni ovan.

Varför Medina? Jo, jag hade en fantastisk liten räddningskatt en gång som kom till mig tillsammans med Maiden. Jag hade snöat in på "M" och så blev det denna gången också, eftersom jag fick äran att döpa bägge. Hohooo! Den andra jourkatten är just nu hos veterinären och blir kastrerad, vilket kön hen har återstår att se. Är det en flicka så heter hon Medusa, är det en pojk så heter han Lucifer - pga sina demoniska ögon!


Maiden, min älskade Maiden.

Hu! Nu har jag precis varit och lämnat in Maiden för kastrering + chipp.m (vilket är jättebra så sett, men nervöst för min del som kattmamma). 

Jag har även förklätt mig med en fleecejacka i den här värmen. Det kändes extra jobbigt här i busskuren. Vad fan det nu har med saken att göra...

Nåväl, nu ska jag hem och hämta pojken och lämna honom på förskolan. 

Tänker på dig Maiden! Allt kommer att bli så bra så. 




Snabba dagar med fiskmåsattacker och kattshopping!

K står för kaos - Kian står för kaoset ;)

 Jag hinner inte med dagarna längre känner jag. Det växlar mellan ultrarapid och slowmotion. Han är för snabb för mig den här lilla gossen och ett jädra humör har han med. Vi för(sökeröverlevadagen)gyller våra dagar med precis vad som faller oss in just då. Idag har jag klippt av Kian håret, det var en smärre utmaning.. 

Igår blev vi attackerade av fiskmåsar (eller vad fan dom heter här) - som snuddade mitt huvud med tio cm - när vi skulle leta efter Amiina. Den ena hade som mål att hacka sönder henne med näbben det såg jag på den, den flög liksom före oss och skriade över våra huvuden med blodad tand när jag kom springandes med Amiina i famnen, när porten var inom synhåll hade den jäveln barrikaderat ingången!?! Jag fick springa runt till andra ingången (tur att den finns) och in i säkerheten. Hon mår bra men har defenitivt trauman (och ett hack i nacken) efter att ha blivit jagad av fiskmåsar dubbelt så stora som henne själv. Jag minns att jag i farten tänkte: "vad du än gör, släpp förfan INTE katten, låt den hacka sönder mig isåfall.." Den HADE kunnat gripa tag i henne med klorna och flyga iväg som en sån där hemsk gam i en tecknad dinosauriefilm, rent fysiskt alltså - iallafall i min fantasi! Jag tvivlar dock på att en fiskmås ifrån Högsbo skulle utföra en sådan minst sagt makaber handling.... 

Nåväl! På tal om katter så har jag köpt ett nytt foder som jag funderar på att fortsätta med, Four Friends - Shiny Coat. Katterna bokstavligen kastade sig över maten! Lite kattgodis, en leksak och en klösbräda följde också med i paketet. Hera fick en neonrosa hurtta sele och ett rundsytt koppel - som jag har suktat efter! Bild på det kan väl dyka upp så småning om. Vi har även fått en Cat it vattenfontän, kattmyntakuddar som var sjukt populära och godis av min mamma. Allt ovan var väldigt uppskattat, förutom den där konstiga leksaken som ingen fattar hur den fungerar. Ni ser Maiden på bilden, Amiina ligger utslagen i Kian's barnvagn.



Nyckelring med bling bling!

Änglakatten är en ideell förening för hemlösa katter som ligger mig varmt om hjärtat. Man kan inte alltid göra allt men alla kan göra något, därför köpte jag denna fina nyckelring gjord av Katarina Ivestig till förmån för Änglakatten. Denna fina kostade ynka 60:- med andra ord så måste ni kika in på deras säljsida!




Viktminskningspaket till Monica von fotboll (en av våra katter)



J


Det bästa jag läst på länge! Rekommenderas STARKT till precis varenda människa.

- LÄNK till inlägget -
- LÄNK till nyhetsklipp om Melvin -
Citerar lite av det jag verkligen uppskattade. 
 
"Få har undgått att höra om lilla Melvin som i helgen blev ihjälbiten av en "kamphund". Inlägg har synts på Facebook och det togs upp i TV4 nyheterna idag. Imorgon kl. 07.45 ska de ha en debatt om ämnet. 
 
Först och främst vill jag till Melvins familj säga följande: Jag lider med er. Jag lider så mycket mer med er än ni kan ana. Det finns inget värre än att förlora sin hund i en tragisk olycka. Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Två av familjens hundar rycktes bort i fruktansvärda olyckor alldeles för tidigt i livet. Den ena var 2 år, den andra 8 månader. Jag har aldrig kommit över det. Att förlora sin hund är som att förlora en familjemedlem och jag gråter bara av tanken på att det skulle vara en av mina hundar. Så tro inte för en sekund att jag inte förstår er sorg, för det gör jag. Till 100%." 
 
"essa hundar har inte avlats för att vara aggressiva utan har avlats för att ha stor kamplust. Med kamplust menas viljan att kampa för kampandets skull. När två kamphundar slåss handlar det inte om aggression utan just kamplust. En handler ska kunna gå in och bryta när som helst och hunden får aldrig uppvisa aggression mot människor."
 
"Vi hade otur. Så fort hundmötesträningen började gå bra så kom det någon lös hund och förstörde allt för oss. Ena gången var det en tax som hängde sig i hennes strupe, nästa gång en jack russel som bara ville hälsa, tredje gången en labrador som flög på henne bakifrån osv. osv. Alla gånger lyckades jag stoppa henne från att svara upp. Jag hade så dåligt samvete när min enda chans var att lyfta henne i kinderna och hänga henne i luften medan den andra hunden attackerade henne gång på gång och jag försökte sparka bort den. Jag var så rädd! Så jäkla rädd att min helt oskyldiga hund skulle försvara sig och därmed behöva avlivas på grund av sin ras, att jag inte gav henne chansen att försvara sig alls. Det kändes hemskt att låta henne ta emot stryk, men jag ville inte förlora henne. Flera gånger skrek den andra hundägaren till mig "jävla kamphund, den borde avlivas!!" medan deras hund studsade runt och bet min. Hon blev bara värre när vi mötte andra hundar, speciellt lösa..."


UPPDATERING - Hjälp mig hjälpa Amiina

 

- Uppdatering 9/6-2014: Amiina är i stort behov av ett nytt eget hem och det NU, tyvärr. Jag önskar att jag kunde säga "det är inga problem för oss att ha Amiina mot sin vilja inomhus med ett barn och andra katter som hon hatar", men det kan jag inte. Det är helt enkelt inte humant. Amiina skulle utan problem kunna hållas som innekatt OM hon får den stimulans hon behöver. Hon protesterar så mycket det bara går hos oss och vi kan inte ge henne det hon behöver längre, snälla hjälp oss hjälpa Amiina? // Michelle med familj

- Uppdatering 9/4-2014: Nu har vi flyttat och Amiina hämtade jag hem i måndags. Hon är sur på mig (med all rätt) för att hon inte får gå ut (från mig sticker hon) och morrar undan de andra katterna. Men förutom att hon är väldigt missnöjd så går det ganska bra. Läget är dock oförändrat, Amiina är verkligen i behov av ett eget - permanent - hem. Där hon trivs och kan leva ut sitt liv som den domderande fantastiskt trevliga divan hon är. // Michelle med familj

 

Hjälp oss hjälpa Amiina
Amiina är en väldigt speciell, liten (som en 7månaders kattunge) svarthårig, 7årig katt. Hon vet vad hon vill och viker sig inte förens hennes vilja gått igenom. Amiina valde att flytta hemifrån (till grannen en trappa upp) så fort min son föddes (nov 2012). Det har funkat hur bra som helst. Hela gården och flertalet grannar har varit glatt involverade i Amiinas liv.

Hemma hos grannen trivdes hon jättebra och när grannen varit iväg på jobb så har Amiina övervakats av mig, även om hon alltid springer åt motsatt håll när hon ser mig.... Vi har haft delad vårdnad helt enkelt.

Problemet är att vi ska flytta (nu till helgen) och jag varken tänker eller kan tvinga Amiina till att bo hos oss, hur mycket vi än vill det så vill ju inte hon, tyvärr. Grannen hade mer än gärna tagit emot Amiina om det inte vore så att hennes jobb hindrade henne. Grannen kan ha Amiina hos sig fram till nästa vecka, sen ska jag tvångsflytta Amiina till oss i väntan på ett nytt hem. Där får hon gå runt och mjaua och vara arg så länge det behövs. Vi fick med väldigt kort varsel en större lght och det är därför vi nu är ute i sista sekund. För våran del får hon mer än gärna bo hos oss men hon visar så extremt tydligt att hon inte tycker om detta att det vore plågeri. Vad vi än vill så går Amiinas mående först. Detta är inget "nu, imorgon, annars avlivas katten" trams utan hon får helt enkelt vara sur och fräsig.

Hjälp oss hjälpa Amiina! Dela gärna detta inlägg bland era kattvänner. Amiina är steriliserad, öronmärkt, försäkrad, vaccinerad, avmaskad, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka. Hon är väldigt kelig, social, charmig, smidig och en typisk "one man's dog"... Fast katt då. Hon tycker visserligen om vissa andra katter och hundar, vilka vet man tyvärr aldrig i förhand. Hon är även en fantastisk (läs: förskräcklig!) duktig jägare.

Vi önskar att Amiina får komma till ett hem där hon får allt hon är värd och behöver. Har ni, eller vet ni någon som skulle vilja ta sig an Amiina så får ni mer än gärna höra av er till mig. Vi är mycket noga med vart hon hamnar och skulle bli väldigt glada över att ha fortsatt kontakt med hennes nya ägare.

Nås bäst via mail/sms.
shitbull@live.se
0768-664048
Blogg (står mycket om Amiina) www.michellel.blogg.se

Varmt tack på förhand!
// Michelle med familj

 
 
 
 


Bill och bull(a?)





Älskade Amiina vill flytta hemifrån!

Amiina är en väldigt speciell, liten (som en 7månaders kattunge) svarthårig, 7årig katt. Hon vet vad hon vill och viker sig inte förens hennes vilja gått igenom. Amiina valde att flytta hemifrån (till grannen en trappa upp) så fort min son föddes (nov 2012). Det har funkat hur bra som helst. Hela gården och flertalet grannar har varit glatt involverade i Amiinas liv.


Hemma hos grannen trivdes hon jättebra och när grannen varit iväg på jobb så har Amiina övervakats av mig, även om hon alltid springer åt motsatt håll när hon ser mig.... Vi har haft delad vårdnad helt enkelt 

Problemet är att vi ska flytta (nu till helgen) och jag varken tänker eller kan tvinga Amiina till att bo hos oss, hur mycket vi än vill det så vill ju inte hon, tyvärr. Grannen hade mer än gärna tagit emot Amiina om det inte vore så att hennes jobb hindrade henne. Grannen kan ha Amiina hos sig fram till nästa vecka, sen ska jag tvångsflytta Amiina till oss i väntan på ett nytt hem. Där får hon gå runt och mjaua och vara arg så länge det behövs. Vi fick med väldigt kort varsel en större lght och det är därför vi nu är ute i sista sekund. För våran del får hon mer än gärna bo hos oss men hon visar så extremt tydligt att hon inte tycker om detta att det vore plågeri. Vad vi än vill så går Amiinas mående först. Detta är inget "nu, imorgon, annars avlivas katten" trams utan hon får helt enkelt vara sur och fräsig. 

Hjälp oss hjälpa Amiina! Dela gärna detta inlägg bland era kattvänner. Amiina är steriliserad, öronmärkt, försäkrad, vaccinerad, avmaskad, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka. Hon är väldigt kelig, social, charmig, smidig och en typisk "one man's dog"... Fast katt då. Hon tycker visserligen om vissa andra katter och hundar, vilka vet man tyvärr aldrig i förhand. Hon är även en fantastisk (läs: förskräcklig!) jägare. 

Vi önskar att Amiina får komma till ett hem där hon får allt hon är värd och behöver. Har ni, eller vet ni någon som skulle vilja ta sig an Amiina så får ni mer än gärna höra av er till mig. Vi är mycket noga med vart hon hamnar och skulle bli väldigt glada över att ha fortsatt kontakt med hennes nya ägare. 

Nås bäst via mail/sms.
shitbull@live.se 
0768-664048
Blogg (står mycket om Amiina) www.michellel.blogg.se

Varmt tack på förhand!
// Michelle med familj



Uppdatering 9/4-2014: Nu har vi flyttat och Amiina hämtade jag hem i måndags. Hon är sur på mig (med all rätt) för att hon inte får gå ut (från mig sticker hon) och morrar undan de andra katterna. Men förutom att hon är väldigt missnöjd så går det ganska bra. Läget är dock oförändrat, Amiina är verkligen i behov av ett eget - permanent - hem. Där hon trivs och kan leva ut sitt liv som den domderande divan hon är. // Michelle


Grattis till tösen vår

Grattis Hera, nu blev du 5år i fredags. Vår älskade tjej!




Katt(innan?) Amiina

Amiina. 
Jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska göra! Amiina flyttade med mig hemifrån när jag var 19. I snart 5 år har vi bott tillsammans, men inte själva och detta har gjort att Amiina har flyttat hemifrån. Till min granne som ofrivilligt har blivit kattägare (läs: kattägd!). Amiina hatar mig & hon hatar mina tre andra pälsbollar. Ser hon mig så kollar hon snett på mig och springer iväg åt motsatt håll. Som tur är så har mina grannar varit extremt snälla mot henne! Men. Hon är ju inte deras "problem", om ni förstår vad jag menar? 

Den senaste tiden har hon bott konstant hos min granne här i samma trappuppgång. Men denne snälle granne har åkt bort över julen och vi båda är självklart oroliga för Amiina. Hon vägrar och jag menar vägrar! Komma in hit! Varje gång vi gemensamt (grannen bär Amiina i famnen till mig och jag bär in henne hit) fått in henne så lägger hon sig uppe på garderoben och morrar. Där ligger hon, tills hon blir arg och går runt oss och morrar och fräser. Hon har ett sjuhelvetes humör den här katten! Det slutar med att jag måste släppa ut henne, något annat vore djurplågeri. Men nu vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Katten hatar mig och jag kan ju inte direkt säga; "grattis du har blivit utsedd till Amiinas slav!" till grannen! 

Jag har försökt fått in henne nu igen nyss men hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet och springer iväg. Jag har ställt upp porten och skrivit en lapp till resterande grannar och bett dom låta den stå öppen. 

Lilla lilla mini! Jag älskar dig & du hatar mig.




Maiden

Är hon inte vacker så säg.



Vår lilla älskade otursfågel!

Ja, ingen har väl missat hur Moa ser ut just nu. Eller så har alla missat det och väntar ivrigt på det här inlägget...

*host*
Scrolla vidare om du inte är hundintresserad, punkt.

Moa opererade in två dränage (stavning på det ordet är osäkert) efter att hon och Hera rykt ihop på landet. Under fem dagar (om jag inte minns fel) skulle detta tvättas, smörjas med salva, medicineras och hålla ivriga tassar borta med hjälp av en comfy cone krage som för övrigt såg ut som en svart lampskärm.

När dessa fem dagar hade passerat skulle vi återkomma för att ta bort dom. Sagt och gjort. Jag kan säga såhär, när vi lämnade henne för op. så kunde man knappt se vart bithålen var. Efter operation såg hon förjävlig ut, inte för att dom gjort ett dåligt jobb, tvärt om, ett kanon jobb. (Älskar Husdjurshälsan!!!) Men då dränagen var nästan lika tjocka som mina lillfingrar och löpte ca 20cm på vardera sida där det rann ut sårvätska (och vad som sen visade sig vara saliv från en skadad körtel på hö. sida). Då området runt om var rakat så såg detta betydligt värre ut än vad det egentligen var. Plus två extra stygn på vardera sida.

Hur som helst. När dränagen var borta skulle dessa sår hållas öppna, just för att läkningsprocessen ska ske inifrån och ut, inte tvärt om. Alltså var vi (framför allt min mamma som skötte detta i stort sett helt själv) tvungna att pilla bort dessa sårskorpor varje dag, samt fortsätta med tvätt, salva och även en (som mamma fantasifullt skapade) hund-dreggel-lapp som hon fick ha på sig för att samla upp all saliv som bokstavligt talat rann som en kran ur hålet. Veterinärens råd var att ge kroppen en chans till att läka ihop denna körteln själv tills vi skulle dit nästa gång. Annars skulle det innebära ytterligare en operation.

Jag trodde absolut inte att det fanns en chans i världen att det skulle läka sig självt. Tro mig, det rann! Ordentligt! Men tji fick jag för den är läkt! :) nu behöver hon alltså inga mer dregglisar och vi inväntar nästa besök för att ta dom två sista stygnen och få en sista bedömning!

Jag har inte fotat henne med drän, ni hade inte velat se det heller. Däremot har jag fotat henne efter att dom togs ut och hur hon såg ut idag, ca en vecka efteråt.



Otursfågeln

Så! Nu är äntligen Moa's dränage borttagna. Fint va? (ryser). Det visade sig att körteln på HÖ sida skadats och att det var därför det rann så mycket (vad vi trodde var sårvätska) saliv ur nedersta hålet. Hennes VÄ sida ser jättefin ut. Det har inte blivit någon infektion och nu ska vi tillbaka på måndag för att ta dom sista stygnen och för att se om kroppen läkt ihop körteln.

Jag vill dela med mig av detta för att många kanske inte vet hur illa ett "litet bett" kan bli.

Orsaken: Hera och Moa rök ihop (se tidigare inlägg), när vi väl fick isär dom så var Moa den som hade "fått stryk". Usch! Det där lät jätte hemskt! Men ni förstår vad jag menar. Hera är en mycket (EXTREMT) tålmodig hund. Och Moa som fortfarande försöker lära sig hur hundspråk fungerar hade otur, igen!

Summasummarum!
Små bett KAN orsaka stora skador och man bör ta just "tandhål" på allvar då det lätt blir infekterat.

Moa mår mycket bättre och har en gasbinda lindad (av doktor lagerström) som samlar upp all saliv som rinner. På med comfy cone igen, lite rimadyl, antibiotika, inotyol och allt är som vanligt :)

Nu håller jag mina tummar så hårt att dom knäcks för att förs.b ska gå med på kastrering. Denna ovärderligt älskade lilla otursfågeln <3 !

Om ni tycker dessa bilder är obehagliga, då skulle ni sett hur det såg ut MED dränage (som tur var tog jag inga kort på det).



Moa

Älskade lilla missförstådda Moa! <3

Moa har (som några av er redan vet) en hel del "problem", både fysiskt men även psykiskt. Hon påverkas så fruktansvärt av sina löp/skendräktigheter för att nämna en sak. Moa och Hera rök ihop och det blev en del hål (flest på Moa), som nu ett har börjat vätska sig. Sitter och ringer till HH (Husdjurshälsan) för en akuttid då jag/vi misstänker att det behövs sättas dränage. Måste även tala med en veterinär mer ingående om hennes psykiska mående. Svar ja; jag funderar på en kastration.

Fan vad jag babblar. Den som inte är insatt i "Moa" fattar ingenting. Hörs, syns, skrivs..



Maiden

Det finns en enda katt som Maiden. Jag börjar tvivla på om hon ens är en katt över huvud taget.

1. Jag skulle putta undan henne lite försiktigt ner ifrån sängen då hon har en tendens att vara otroligt närgången. (Läs: obehagligt närgången!) Vad gör hon? Hon landar på rygg! På rygg! Vilken katt landar på rygg? Maiden!

2. Kattlådan. Mina katter är bortskämda. Den ena (Amiina, härskarinnan över allt och alla) vägrar använda kattlådan om inte "hennes kattsand" är där. Detta är Tidy Cats instant action - "omedelbar doftkontroll" vilket stämmer, den är grym. Alla vet vi att katter krafsar över sand när dom är färdiga med sitt. Det kan dom redan som små kattungar. Vilken katt täcker aldrig över sitt? Maiden! Vilket gör att det stinker bajs!

3. En katt är vanligtvis smidig. Maiden gjorde ett försök att hoppa upp på hallbyrån vars låda var utdragen då jag fixade håret, hon kom halvvägs, sen hängde hon där och dinglade som en orangutang.

Jag kan fortsätta i evigheter. Det här kan inte vara en katt... Lilla Mongo-Maiden!



Tidigare inlägg
RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.