Vila i frid flickor små

Igår var en tuff dag, våra tankar var hos dom vi saknar och inte längre har hos oss. Det var tre år sedan som Keyra gick bort (Moa - och alla valparnas mamma) och två år sedan som Freja gick bort. Och självklart så tänker man på alla dom som inte gick bort på samma datum men ändock har lämnat oss. Det är så många vi saknar och vi glömmer dom aldrig. Nedan är collage på våra hundar, Hera (den lilla tigrerade) är fortfarande med oss. 

Freja & Keyra
Freja, Keyra, Hera och alla valparna







Vi ses snart igen

Igår var det begravning igen. Den var jättefin men självklart också jättejobbig. Det blir ju alltid så, musiken spelas, tårarna rinner och man kan aldrig höra samma låtar igen utan att börja gråta. Det var fin musik som symboliserade dig. Vi ses snart igen farbror Toymie!




Dagarna går fort

Oj vad det har hänt grejer på så kort tid. Som vanligt med andra ord.

 Igår var vi iallafall och firade älskade lilla Chelseas födelsedag. Kian var i extas! Ett mycket trevligt kalas må jag säga! Synd att min present var "ful" enligt hennes mamma... sprang endast i 4 affärer för att hitta den ;) Tack för ett fint kalas kära vän, Chelsea har sannerligen fina människor kring sig! Det var så full rulle att jag inte ens hann ta ett foto! Såååå, jag stal Camillas!

Min farbror har gått bort. Vi är nog alla fortfarande i chock tror jag. Det känns så himla overkligt att ett "vila i frid" är för torftigt. Jag minns och sörjer dig, vi ses ju snart igen! <3
Aslan har också gått bort. Det är ett stort tomrum i våra hjärtan. Han var något alldeles speciellt! Mitt älskade lejon, vi ses också snart igen!

Nu blev det för sorgligt här.. Vi hörs!


Älskade lilla Monica, vila i frid.

 
 
 
 
 


<3





Satans jävla sorg!!!

Ni undrar säkert vart fan jag har tagit vägen eller så skiter ni fullständigt i det. Oavsett orsak till varför ni är här så vill jag uppdatera er om det. 

Det hände något fruktansvärt i fredags och vi alla är i chock. Sorgen är total och jag kommer att skriva om denna fredagen när jag är redo för det. Jag kopierade lite snabbt för att ni skulle få ett hum om vad det handlar om. 






Två älsklingar har lämnat oss

Det slutar aldrig göra ont efter att ens älskling, bästa vän och familjemedlem lämnat en. Torsdagen den 3:e oktober vandrade våra äldsta familjemedlemmar över regnbågsbron. Vi saknar er, vi älskar er och vi kommer aldrig sluta sörja er. Tills vi möts igen, vila i frid. Simson 16 år & Gizmo 13 år




Home is wherever I'm with you

Här om kvällen satt jag uppe och hade denna låten i huvudet, http://m.youtube.com/watch?v=Fmtmgxk2J1g&desktop_uri=%252Fwatch%253Fv%253DFmtmgxk2J1g. Och när jag hörde melodin i huvudet så pluppade helt andra ord upp samtidigt som jag tänkte på Freja. 





Gud, jag har så mycket att blogga om att jag inte vet vart jag ska börja.

Jag är ju sån också att bloggar jag inte om det medan det är "färskt" så har jag garanterat glömt 75%. Men jag försöker endå, och väljer att börja med...

Grävlingen
Jag var ute på promenad med Kian och gick uppåt mot majvallen med slottskogen på höger sida, längs med spårvagnsrälsen. Irrelevant vart det var egentligen. Nåväl, jag går och tittar mig omkring som jag brukar göra när jag är ute och rensar huvudet. När jag tittar åt vänster så ser jag - vad jag först trodde var en hund - ett djur liggandes en bit in bland vitsipporna. Jag "parkerar" Kian och går fram, en meter ifrån ser jag att det är en grävling. Vi alla vet att grävlingar kan vara oerhört ilskna så jag smyger fram och försöker se om den andas. Det såg inte ut så men jag var endå inte säker. Jag smyger försiktigt närmre och ser hur myror och annat kryper i ögonen och in och ut ur munnen. Här fick jag panik och började nästan gråta då mina tankar fick mig att tänka att den stackarn kanske fortfarande levde men var såpass skadad att den inte kunde göra motstånd. Jag lägger min hand på grävlingens fina päls och känner efter andetag. Inser direkt att den varit död en längre tid då förruttnelseprosessen kommit en bit. Jag börjar fundera på hur jag skulle kunna begrava den fina grävlingen bland vitsipporna, men bristen på verktyg stoppade mig. Jag bestämde mig för att ringa polisen och fråga om dom kunde hämta den lilla (enorma) grävlingen. "Tyvärr hämtar vi endast klövdjur, när det gäller grävlingar så får naturen ha sin gång och då kommer andra djur att äta upp den." Var svaret och jag kände mig så fruktansvärt elak som var tvungen att gå därifrån. Den var speciell, den var inte grå svart, utan mer åt det bruna hållet fast med svarta markeringar vid öron och nos.

Jag känner att jag måste dit igen. Jag måste begrava grävlingen. Jag kan inte leva med mig själv annars. Är det någon som har en större spade?



Änglabarn

Mitt änglabarn!
Jag tänker på dig och gråter mig trött,
önskar att det var jag som hade dött.
Mitt hjärta kom tillbaka till mig,
jag vill inte leva utan dig.



The chain will link again

They say memories are golden.
Well, maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
No one could ever fill.

If tears could build a stairway,
And heartache make a lane.
I'd walk the path to heaven,
And bring you home again.

Our family chain is broken,
And nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
The chain will link again.



Min ängel

Går du med mig än, min kära,
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.

En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?

Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?

Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.

Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.

Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.



När våra älskade lämnar oss

Det är aldrig roligt när man inser hur kort och sårbart livet är. Framför allt när det drabbar någon som är en sådan fantastisk människa, det är inte rättvist!

Jag pratar om en ytterst älskad man. En vän till många, en son och en bror. En glad och underbar människa. Klockren på alla punkter. Det är en fruktansvärd och orättvis förlust.

Peder, du fantastiska människa. När jag tog din hand idag var den varm, det kändes fel av mig att säga farväl till en kropp som verkade så levande. Jag tror att du redan är på en mycket vackrare plats. Mina tankar går till alla dina anhöriga, dina vänner och din familj.

Älskad av så många, aldrig glömd! <3



Vila i frid <3

Åter igen har någon vi älskar lämnat oss. Dante, Moa's lillebror har promenerat över till de gröna ängarna efter regnbågsbron. Vi sörjer och tänker på Dante och skickar tröstkramar till A med familj. Vila i frid pojken vår <3 Freja busar med dig tills dess att vi kommer till er.



<3

Det regnar!! Heeelt underbart. Det finns inget bättre än att gå en långpromenad i regn, helst ösregn. Det var min och Frejas (vila i frid mitt barn <3) favorit sysselsättning. Tänker extra mycket på henne idag. Mamma älskar dig, min förstfödda <3



Saknar dig

The morning sun fades away, Only to start another day. A clock goes tick, the heart goes thump, For seconds, days, band endless months. Life cannot be without these it’s true, But I have no need for them without you. Freja <3



Min förstfödda, vila i frid! Mamma älskar dig, föralltid.

Nu kommer inlägget som jag i över en vecka undvikit. Därför, för min egna skull, håller jag det kort. Det gör helt enkelt för ont. Jag får samla mig ordentligt för att skriva om det i framtiden. Just nu klarar jag inte det, därför publicerar jag endast denna vackra bild, med den text jag skrev när jag gjorde den.
Mammas flicka ♥ Sorgen är outhärdlig och såret för djupt för att någonsin kunna läka ihop. Tomheten du lämnat efter dig är gigantisk. Älskar dig mer än vad som är möjligt och saknar dig så mycket att det värker överallt. Du var ingen vanlig hund, du hade en enorm personlighet som aldrig glöms bort. Du har satt spår i många hjärtan och mitt hjärta förblir du. Må du vila i frid min ängel, Mamma kommer till dig snart ♥


Tiden läker inte alla sår

Vissa är menat att dom ska finnas! Det sa en vis kvinna till mig en gång och jag tror på det. Det finns saker som aldrig kommer att läka ut, eller glömmas av. Ibland är det bra saker, ibland inte.

För ett exempel!
Min allra första hund Buzz (må du vila i frid <3), det är över 6år sedan han gick vidare till andra sidan. Jag har fortfarande inte "kommit över" den bortgången, jag kommer aldrig göra det heller. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, han betydde/betyder så mycket för mig! Saknaden är brutalt stor och våra hjärtan kommer alltid rymma den största platsen för vår prins. Alltid! Buzz, är ett fint minne (till skillnad från mycket annat) som jag föralltid kommer att bära med mig!

Buddah, (må du vila i frid och förlåta mig nångång <3 trots att jag inte är värd det) å andra sidan är ett mycket tragiskt och fruktansvärt minne. Ett minne jag inte kan sluta minnas. Jag kommer aldrig komma över vad som hände med honom, vad jag gjorde och vad jag inte gjorde. Jag tänker på honom varje dag, varje dag med lika mycket sorg och ånger i mitt hjärta. Bara att höra hans namn ger mig minnet tillbaka av hans varma pulserande blod i mina händer. Det var en händelse som jag kunde förhindrat om jag varit mer uppmärksam, det får jag leva med i resten av mitt liv. Tills den dagen jag själv möter honom igen och kan gottgöra honom. Älskling, vila i frid <3



Buddah 1år <3

Ett år min pojk, skulle du fyllt idag (1 april). Saknar dig så mycket och tänker på dig varje dag! Hoppas du kan förlåta mig där uppe i himlen, jag kommer till dig snart. Mina andra änglar tar hand om dig där uppe tills Mamma kommer! Älskar dig, vila i frid min ängel <3

 



I love and miss you everyday!

 

Farewell to you my friend,
Even though we are far apart,
Your memories shall stay with me till the end,
Cause you have made your home deep down in my heart.
The distance is not enough to make me forget you,
You are all I will think about when I am blue
It is such a shame that you will be here no more,
I wish I told you how much you mean to be before.
All I can say I'll miss you.

Vila i frid älskade du! <3

 

 



Tidigare inlägg
RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.