Bye bye Bua

Förra inlägget var lite väl dystert men det hjälps faktiskt att "skriva av sig" ibland. Så, nu tar vi (jag) nya tag och ler à la jokern i Batman.

Det har varit väldigt mycket landet som ni säkert har märkt. Tackar som fan för den möjligheten och för att Kian har två fantastiska morföräldrar som gör vad som helst för honom, och mig med för den delen. Vi har verkligen världens finaste familj!

Idag åker vi hem igen och jag tror bestämt att jag ska klippa av mig håret. Vi får se vad som faller mig in, man vet ju aldrig, det kan lika gärna sluta med en lila mohawk!

Jag har mest filmat här uppe. Så ni får en bild på Maud (Hera). Puss!



Det var inte igår!

Det var inte igår som jag skrev ett inlägg via en dator. Känns väldigt märkligt måste jag säga.
 
Vi är på landet och Kian är sjuk, fortfarande. Doktorn bekräftade virusinfektion (troligen höstblåsor). Hon sa även att Kian var det vackraste hon sett, att han var helt underbar och att jag var en helt fantastisk mamma. Jag blev väldigt smickrad och glad över allt berömm! (kortfattat, måste kila)
Bilder på Kian, trädgårdsmästaren!
 
 
 
 
 
 


Säääärlek



Kort och gott

Jag lever! Jag har däremot väldigt svårt med skrivningen pga min smärta & ortosskenor. Men även för att vi gör så mycket annat mysigt här på landet. Godnatt!

Bild: Kian med sin livvakt (en av dom) Morfar - också kallad "tatta"!

Ni anar inte hur mycket han har utvecklats! Jag tror knappt mina ögon ELLER öron. Han kan tamigfan till och med dansa som en telletubbie!



Trångsynta Marks-Bor

Det är så härligt väder! Vi är på landet och bara gottar oss. Solen har varit framme med oss hela tiden (fre-ons) och jag har till och med fått lite färg på näsan!

Den populära badstranden bredvid oss börjar närma sig ett kaotiskt antal människor. Helt sinnessjukt mycket folk! Tur att vi har vår egna fina sommarstuga med tomt och dessutom inhägnad sådan :) Men samtidigt nära till både ovan och nedan.

Hundarna lever loppan, trots att dom är fruktansvärt hatade här. I lördags tog jag med Moa ner till den icke kommunala badstranden, som för bara ett år sedan var relativt okänd för allmänheten. När vi kom ner så var det - till vår förvåning - folk där nere. Inte många men några stycken och givetvis var det en som drog den klassiska kommentaren: "du ska väl inte släppa den (notera: "den") här?", "nej du behöver inte oroa dig!" svarade jag irriterat och klev förbi imbecillerna på våran "ödestrand". Jag släpper aldrig Moa om hon inte är inhägnad men det vet ju inte dom. Och vad som stör mig allra mest är att dom kommer hit som besökare till den kommunala badstranden - tycker att det är för mycket folk - går till den icke kommunala och kan med att ställa en hundägare den frågan. Ni skulle sett vilka blickar vi fick! Folket här uppe (marks kommun) ligger minst 10 år efter i utvecklingen, det läste ni nog i tidningen här om dagen också. Det finns nämligen inte en enda präst i marks kommun som viger samkönade människor!

I måndags så gjorde jag ett hemmagjort midjebälte dvs. ett dubbelkoppel och virat runt midjan för att promenera av Moa lite energi. Jag är som sådan att får jag möte så visar jag respekt, håller in hunden, stannar om det behövs osv. Vanligt folkvett helt enkelt. Att det är sällsynt i Sverige är ingen nyhet. Återigen möter jag en hundägare med samma gamla fördomar (för att den ej besitter mer kunskap än så) & tunnelseende. Dessa inskränka människor kommer aldrig att tänka eller tycka annorlunda, tyvärr, vad jag än vill eller berättar. Här uppe har dom gjort klart för oss vad våra hundar är för några monster. (Vi som lever med dom här hjärtegrynen har tydligen ingen aning.....)

Rädslan för den här rasen "kamphund" (i mitt/vårt fall en Amstaff & en shitbull), är för stor. Kamphund är för många ett namn på en ras för en hund, som i deras ögon ser ut som en "pitbull". Media gör inte saken bättre även om dom har bättrat sig något på senare år. Sanningen är att 99,9% aldrig ens har träffat en Pitbull. Jag själv är en av dom! Men jag ska inte snöa in på det här med begreppet kamphund. Det är en historia för sig. Jag ville bara påpeka att vi här uppe i marks kommun har - ur allmänhetens perspektiv - "livsfarliga, blodtörstiga kamphundar som låser sina käkar när dom biter tag och sedan aldrig släpper taget...
1. på dödslistan är barn
2. deras föräldrar
3. andra hundar
4. katter och
5. allt annat som går att tugga på...."

- "dom är livsfarliga! Det sa polisen i Borås i tidningen!!"
- "asså har våra hundar varit med i tidningen? Coolt det visste jag inte!"
Citerat grannen vs mig 2-3 år sen.

Den oändliga myten som ter sig omöjlig att slå hål på. För att inte förvirra ytterligare en fördomsfull människa så vill jag klargöra att våra hundar ej används i kamp, aldrig har gjort det eller ska det. Den ena är en renrasig Amstaff - Moa & den andra en shitbull (blandras av liknande raser) - Hera.

Hur som helst. Jag kommer gåendes med Moa i sele och långt koppel när jag ser att vi får möte med en äldre kvinna och hennes hund, nån Jack Russell blandning gissar jag på. Jag (inte hon) gör en utsväng för att skapa utrymme mellan oss. Jag ser på hennes hund att den blir stel och blåser upp sig långt innan den börjar skälla och kvinnan går lika stelt hon som en sköld framför hunden när hon såg Moa. Moa är en känslig hund och inte helt oväntat så svarade hon på hundens signaler och gjorde samma sak hon. Ett sånt här möte är inget konstigt för mig då jag är så van vid utfall av alla dess sorter. Vad som däremot var konstigt är vad kvinnan säger när hon fått tyst på sin hund.

Hon: "Han släpper du inte va!?" (med hat i blicken)
"Släpper du din?" svarar jag och flinar.
Hon: "Nej aldrig!" (irriterad)
Jag: "Inte jag heller" (flinar fortfarande)
Hon: "jo, jag släpper henne där nere ("ödestranden") på morgonen så hon får leka, så du kan väl passa dig där nere!?" (arg sheriff)
"Jag med, så att hon får leka!" Svarar jag med ännu större flin och pekar på Moa som står och flämtar med sin tunga.
Hon: "Det där var ju inte kärlek direkt!!" (bristningsgränsen passerad)
Jag (fortfarande med lugnet i behåll): "Din hund skällde ut min min hund och min hund skällde ut din hund, svårare än så var det väl inte?"
Jag hör henne mumla "Ja... så var det nog.." på väg bort.

Dumma frågor får dumma svar. Hon kan gott och väl gå och tro att Moa springer lös varje morgon nere på stranden, det rör mig inte näsan.



Ett försök till uppdatering

Ja "herregud vad dåligt jag har bloggat..." Hade jag tänkt för ett år sen. Nu känner jag såhär, "fan vad gött med lite semester!".

Men för att jag ska komma ihåg viktiga händelser i mitt liv så vill jag sammanfatta "den senaste tiden" som för mig är något i stil med en vecka kanske? Ni förstår varför jag för dagliga anteckningar va? Fem gånger idag (minst!) har jag frågat vilken dag det är, varpå tre gånger till vilken dag det är imorgon...

Till saken!
Fladdermöss: Mamma, jag & hundarna var ute på tomten för en cigg och kvällskiss. Under tiden ser vi fladdermöss som viner helt ljudlöst (för oss) genom luften och hundarna tyckte det var jättespännande. Jag har sett fladdermöss förut men inte på såhär nära håll, och inte så här många och länge, det var en upplevelse, jag njöt! Och spratt som en glad bebis vid tillfället...

Möss: Hera... Mammas shitbull (slang för kamphundsblandras), jägarnas jägare! Herremingud vad den terriern är enveten! Hon klippte en mus (inte första gången, kanske bör nämna att hon tagit ca:5 paddor - och blivit förgiftad men ändå upprepat det - samt en hel del grodor, spindlar, skalbaggar.. You name it!) och vägrade släppa den. Vi höll på som idioter för att få ut den där musen och all mossa som följt med i farten. Jag garvar bara jag tänker på mamma när hon säger "Hera!! Släpp UT musen!! SLÄPP ut MUSEN!!" Samtidigt som hon petar Hera lite lätt på huvudet. Jag garva.. Och efter en bra stund och ett vattensprut var musen (och mossruskan!) ute. Där kom mitt känsliga jag fram och jag kollade direkt om lilla musen var död. Det var den. Så jag höll en mindre begravningsceremoni och hade ont i hjärtat hela kvällen. Men jag kan inte sluta skratta åt hur mamma hanterade situationen! Hahaha! Och det finns på film dessutom!

Kian tycker att kullerbyttor med mormor är det roligaste i världen. Att åka morfars bil är också roligast i hela världen. Även att låta som en "trrrrrrr" motor. Han tar sig framåt och kryper nästan. Växer så det knakar och vet precis vad han vill! Spottar, dregglar, står på huvud, kastar sig åt alla håll och kanter och håller sin mamma sysselsatt ;)

Det var allt från oss ("senaste tiden")!



Godnatt

Det där inlägget jag skrev skulle komma ikväll kommer inte ikväll. Det kan komma imorgon om jag får tid till det.

Det blev iaf en promenad med bägge vovvar och Kian i vagnen mysigt nerbäddad med filt under regnskyddet. Moa och Hera var måttligt glada över vädret.. Jag säger ingenting så ha jag ingenting sagt!

En godnattcigg på altanen - undercover från dessa jävla knott - innan jag läser mig till sömns. Alla sover redan. Förutom jag. Ovanligt...



Dags för promenad!

Nu ska jag ta min lilla son i vagnen, sätta på regnskyddet och ta med valfri hund ut på promenad. Igår var det Moa som fick följa med. Ingendera är särskilt förtjusta i regn och deras jackor är hemma. Vi får se vem som vill följa med. Jag gissar spontant på Moa.

Senare kommer ett inlägg om gårdagens kaos. Herre-jävlar säger jag bara. Ledtrådar: Fladdermöss, möss, jakt shitbull och kullerbyttor! (Gör ett yes sir tecken).



Midsommarhelgen

Det har varit fett torrt med text här det senaste (förlåt, snabba cash skadad...)!

Hahaha. Fyfan! Här sitter jag nyblonderad (8:e gången?) och dricker kaffe så varför inte passa på att berätta om helgen.

Nåväl, åter till saken sa frun till farbrorn efter en karta Viagra. I torsdags "flydde" jag Göteborg och åkte vip taxi till vår fristad - Landet! Vårt paradis. Mamma, pappa, jag, Kian, Moa & Hera!

Det är så fruktansvärt avkopplande att kunna stiga in på vår extremt stora (och inhägnade) tomt, släppa hundarna fria och se dom rusa runt av glädje. Gå in och ut i stugan när man vill, hur man vill + klädd hur fan man vill (=nattlinne)! Altan med tak om det regnar, altan utan tak om det är sol. Ovärderlig hjälp från mamma och pappa med Kian så jag kunde vila min arm. Vi åt midsommarmat och jordgubbar med grädde. Jag gick en promenad och va som hände där får bli ett annat inlägg.

Helgen har varit så otroligt behövd! Kan man skriva så? Jag kan skriva så!

Nu är vi hemma för att gå till tandläkaren sen åker vi igen. Bilder? Okej, "några" kan ni få ;)

https://cdn1.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c789359606ee60e1d34641.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c7894de087c320fe6849d4.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c789569606ee61b0840961.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c7895f9606ee613b4d4221.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c78963e087c320b37ad1bd.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c78965ddf2b342e8db0d35.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/1150184/6-3/pic_51c78967e087c3210f93b1f9.jpg" class="image">



Ps: jag tvingade pappa att ta hand om den stackars paddan.. Han bar bort den till skogen.

Ifall någon undrade hur det gick för paddan..



Paddförgiftad shitbull som aldrig lär sig..

Hera har dödat en padda igen.. Det sägs att om en hund en gång har slickat på en padda (paddor är giftiga för hundar och orsakar paddförgiftning) så gör den aldrig det igen. Det stämmer inte på Hera.. Den lilla j*vla terriern!

Moa och Hera var på tomten i mörkret för en kvällskiss och in ifrån regnet kommer bara Moa.. Vilket är konstigt då ingen av dom gillar när det regnar. Jag hör hur Hera "arbetar" med någonting och går ut med ficklampa för att lokalisera henne. När jag kommer fram möts jag av en fradgatuggande shitbull med en stor padda i käften. Ja, synen är inte fräck. För det är inte liiiiiite dreggel som kommer ur en paddförgiftning.. Om jag säger att mina skor var täckta av vitt skumm (fradga) efter att ha lett in henne igen så kanske ni förstår mängden salivutsöndring?

Mamma fick snabbt (hon är en van paddförgiftningsbehandlare!) torkat ur munnen på Hera och det la sig därför mycket fort. Jag fattar inte varför hon inte lär sig? Jag vet inte hur många paddor den hunden haft i munnen, man kan nästan tro att hon gillar förgiftningen.. Nåja, den stackars paddan har med all säkerhet gått över regnbågsbron.. Stackarn..

Ja.. Ni får sova så gott iaf. Känsliga jag får försöka smälta padd-slakten och läsa lite..



Flickorna

Moa som löper med tassen om skendräktiga Hera, hur gulligt är det inte?



Bild



Godmiddag

Ja det är väl så man säger vid den här tiden antar jag. Hera & Moa ligger och snarkar mellan mina ben. Dom låg här först men det såg så mysigt ut så jag kröp ner jag med. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, antingen fortsätta läsa om Ayla (bok nr 2, hästarnas dal) eller virka vidare på korgen till skötbordet.



Yepp, you heard me!

Jag är alltså inte i Göteborg. Men det är ingen idé att begå inbrott hemma hos mig för jag har en svart puma med sylvassa klor samt en otämjd yvig lokatt med tänder likt en sabeltandad tiger hemma! Mmmhmmmm (knäpper med fingrarna Queen latifa style), you heard me..

Tillbaks till ämnet, landet. Jag är alltså på landet. Vi har precis kollat på film (a fork in the road) mer närmare precis. Tryckte i mig två köttbullemackor med rödbetssallad till kvällsmat. Man kunde faktiskt höra bebis skrika att han ville ha just det. Efter grillning, choklad, nektariner och kaffe med kakor...

Hon är ganska gravid den där!



Alltid



Blommor på landet

Som ni kanske har märkt så fotar jag Mammas blommor som finns på landet, varje år. Så himla fina! Mamma får gärna kommentera under här vad dessa heter. Men har jag lärt mig någonting så heter dessa...
Mina favoriter, liljor!
Stormhatt?
Mina favoriter igen, liljor!
Borstnejlika och oregano?


Okej då

Eftersom ni tjatar sååå, här kommer en bild från landet på mig och lilla Moa.



Bilder från landet

Av någon konstig anledning så vill inte mobilappen ladda upp fler än två bilder åt gången. Jag vet inte hur många gånger jag läst meningen "request time" nu. Iallafaaaaaall, här kmr två bilder från landet på Hera. 

- ååååh givetvis funkar det inte, och om det nu gör det så blir det väl både dubbla inlägg, ingen radbrytning och västercentrering... Gaaaaah



Rundvandring med Renate

 



Tidigare inlägg
RSS 2.0

They say memories are golden. Well, maybe that is true. I never wanted memories I only wanted you.

A million times I needed you, A million times I cried. If love alone could have saved you, You never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still. In my heart you hold a place No one could ever fill.

If tears could build a stairway, And heartache make a lane. I'd walk the path to heaven, And bring you home again.

Our family chain is broken, And nothing seems the same. But as God calls us one by one, The chain will link again.